Kungsladugård, Göteborg
| Kungsladugård | |
| stadsdel, primärområde | |
 Kungsladugårdsskolan, en framträdande byggnad i förlängningen av Älvsborgsgatan.
|
|
| Land | Sverige |
|---|---|
| Kommun | Göteborg |
| Area | 1,11[1] km² |
| Folkmängd | 10 305 (2007)[2] |
Kungsladugård är en stadsdel och primärområde i västra Göteborg, ingående som ett av nio primärområden i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné[3]. Kungsladugård hade 10 305 invånare år 2007[2] och har en areal på 111 hektar.[1]
Stadsdelen består i huvudsak av två delar, de täta kvarteren av landshövdingehus i den norra delen och de öppna trädgårdskvarteren med villor och radhus i den södra delen. Några utmärkande platser är den stora plaskdammen på Älvsborgsplan (anlagd 1934 för medel ur Lindbergska fonden), Mariaplan som ligger i stadsdelens centrum och Slottsskogskolonin som är ett prunkande koloniområde inne bland kvarteren.
Innehåll |
Historia [redigera]
Stadsdelen bildades den 30 januari 1920 ur en del av Majornas första rote[4] och har stadsdelsnummer 24[5]. Området har en betydligt äldre historia som del av Älvsborgs slotts ägor och den gamla förstaden Majorna. Det är efter Älvsborgs Kungsladugård som stadsdelen fått sitt namn, en kungsgård som var belägen innanför Älvsborgs slott. I väster, nära älven inom nuvarande stadsdelen Majorna ligger själva gårdsanläggningen. När staden Göteborg byggdes från 1621, revs Älvsborgs slott. Kungsladugården och dess marker tillföll då landshövdingen av Älvsborgs län. Kungsladugårdens ägor omfattade områden väster om Göteborg, från Stigbergsliden till Älvsborgs slott och sydost därom. Ett antal hundra hektar innefattande Majorna, Slottsskogen och Änggården.
Under 1700-talet växte staden, och utanför stadsgränsen på kungsladugårdens marker kom spontan bebyggelse att växa fram. I Majorna, längs med Allmänna vägen som följer älven från staden till Klippan, arrenderas tomter ut för olika verksamheter och enklare bostäder. Skyddad av landshövdingen förblir Slottsskogen obebyggd, Änggården öster därom köps ut från kungsladugården. Den 24 maj 1716 skänkte Karl XII till Göteborgs stad Kungsladugårds ägor (samt Gamla Varvet och Gamla Älvsborgs backe), mot att staden till sitt försvar, skulle anskaffa 3 stycken skepp och 60 stycken kanoner.[6]
År 1868 införlivas kungsladugårdens mark i Göteborgs stad och bildar Carl Johans församling och 1876 upprättades en stadsplan som dock ej genomfördes. Fram till 1900-talets början blev området därför en obebyggd jordbruksmark under "Kungsladugården".
Stadsplanen för stadsdelen lades fast 1916 av Albert Lilienberg. Planen omfattade de då obebyggda ängarna söder om Klippan som tillhört Älvsborgs kungsladugård. Göteborg var vid den här tiden i stort behov av ordentliga arbetarbostäder och den nya stadsdelen blev en fortsättning på arbetarstadsdelen Majorna som sträckte sig längs älven fram till Klippan. Planen avsåg att få fram en välordnad stadsdel men syftade även till att få fram variation. Stora kvarter av landshövdingehus med ljusa gårdar uppfördes från 1916 till 1930 från Majorna i norr, och söderut. Gatorna består av omväxlande breda stråk, krökta smågator och många mindre platser. Söder om stadskvarteren byggdes samtidigt ett egnahemsområde.
Fyra miljöer inom stadsdelen, som behållit den ursprungliga bebyggelsen, anses vara av kulturhistoriskt riksintresse till stor del på grund av den enhetligt utförda stadsplanen. De fyra är: Landshövdingehusen (miljön omfattar ett 30-tal kvarter med landshövdingehus, skola med mera, mellan Karl Johansgatan och Ståthållaregatan), Kungsladugårdskolonin (miljön omfattar en grupp koloniträdgårdar med stugor), Kungsladugårds egnahem (miljön omfattar radhus, parhus och villor samt enstaka stiftelsehus i sydöstra delen) samt bostadshus vid Svaleboplatsen (miljön omfattar ett 20-tal flerbostadshus norr om Högsboleden).
Silverkällan, var en stadsbrunn i kvarteret Bolmörten vid Bruksgatan i Kungsladugård. Källan låg i den nordvästra delen av det nuvarande området för spårvagnshallarna, och lades igen i början av 1880-talet när hallarna vid Älvsborgsgatan uppfördes och Bruksgatan lades ut. Det var egentligen två källor bredvid varandra, där den ena troligen kallades för Guldkällan. Båda källorna var stadsbrunnar åt Älvsborgs stad.[7][8][9]
Byggnadskvarter [redigera]
Kungsladugård omfattar följande byggnadskvarter: N:o 1 Blåklinten, N:o 2 Rödklinten, N:o 4 Gullkragen, N:o 5 Blåklockan, N:o 6 Linnean, N:o 7 Vintergrönan, N:o 8 Hästhoven, N:o 9 Kattfoten, N:o 10 Maskrosen, N:o 11 Prästkragen, N:o 12 Kungsljuset, N:o 13 Fingerblomman, N:o 14 Bolmörten, N:o 15 Ärenprisen, N:o 16 Ögontrösten, N:o 17 Höskallran, N:o 18 Gullvivan, N:o 19 Majvivan, N:o 20 Duvkullan, N:o 21 Svalörten, N:o 22 Snarreven, N:o 23 Smörbollen, N:o 24 Smörblomman, N:o 25 Stenbrackan, N:o 26 Kattosten, N:o 27 Kabbelekan, N:o 28 Blodnävan, N:o 29 Besksötan, N:o 30 Kärleksörten, N:o 31 Konvaljen, N:o 32 Vårlöken, N:o 33 Stormhatten, N:o 34 Svärdsliljan, N:o 35 Daggkåpan, N:o 36 Rödklövern, N:o 37 Gullpudran, N:o 39 Misteln, N:o 40 Renfanan, N:o 41 Gullriset, N:o 42 Malörten, N:o 43 Vitklövern, N:o 44 Blomvassen, N:o 46 Murgrönan, N:o 47 Sårläkan, N:o 48 Tjärblomman, N:o 49 Gökskällan, N:o 50 Blåsippan, N:o 51 Vitsippan, N:o 52 Porsen, N:o 53 Fjällsippan, N:o 54 Nattviolen, N:o 55 Solvändan, N:o 56 Taklöken, N:o 57 Käringtanden, N:o 58 Riddarsporren, N:o 59 Andmaten, N:o 60 Ljungen.[10]
- l:a kvarteret Blåklinten, omges av Jaegerdorffsplatsen, Kustroddaregatan, Birgittagatan och Karl Johansgatan. Det består av tre byggnader med olika form och storlek. Två uppfördes 1917, och 1930 tillkom byggnaden mot Jaegerdorffsplatsen. Arkitekter har varit; K.S. Hansson (1917-18) samt H. Larsson och Gunnar L. Peterson (1930-31).
- 2:a kvarteret Rödklinten, omges av Slottsskogsgatan, Carnegiegatan, Birgittagatan och Kustroddaregatan. Kvarteret innehåller tre hästskoformade byggnadskroppar, uppförda i början på 1930-talet. På 1970-talet genomfördes en större ombyggnad. Arkitekter var Birger Johansson och Ernst Jämfelt (1932) samt Gotthard Gillermo och H. Larsson (1933).[11]
Offentlig konst i stadsdelen Kungsladugård [redigera]
I stadsdelen står tre skulpturer:
- Statyn "Ung man" i tidstypisk 1940-talsstil föreställande en ung naken man i nästan naturlig storlek. Statyn står i slutet av Ståthållaregatans allé, framför ett tidstypiskt hyreshus.
- Skulpturen "Vårdträdet" i form av ett flera meter högt kastanjeträd i brons med rinnande vatten som del av verket. Skulpturen står på planen framför Dalheimers hus i den nordöstra delen av stadsdelen mellan Slottskogsgatan och Gråberget. Konstnären är Lars Stocks och skulpturen placerades 1991.
- Skulpturen "Boll" i modern 2000-talsstil i form av en himmelsblå sfär av rostfritt stål med runda polerade partier. Skulpturen står mellan plaskdammen på Älvsborgsplan och Kungsladugårdsskolan, och färgen på skulpturen återfinns i färgen på dammens botten. Konstnär är Berit Lindfeldt och skulpturen placerades i maj 2007.
Geografi [redigera]
Stadsdelens norra del ligger på ett låglänt område som svagt sluttar uppåt mot söder. Väster om ligger de högre liggande området Sandarna, öster om ligger branterna upp mot Gråberget.
Stadsdelens södra del ligger till största delen i en dal som utgör fortsättningen på det sluttande området från älven i norr. På dalens östra sida ligger Gråberget och Slottsskogen. På dalens västra sida klättrar stadsdelen upp på sidan av en ås vars krön är skogklätt. Åsen skiljer denna del av stadsdelen från den stora Västra kyrkogården. Längst i söder övergår det sakta sluttande området i små kullar där stadsdelen Högsbo tar vid.
Utbildning [redigera]
- Kungsladugårdsskolan, vid Birger Jarlsgatan, stod klar 1930 efter ritningar av arkitekt Ragnar Ossian Swensson (1882-1959)
- Seminariet för huslig utbildning, vid Birger Jarlsgatan 5, invigdes 1970, arkitekt Sven Brolid. Ombyggt till studentboendet Birger Jarl.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ [a b] Statistisk årsbok Göteborg 1981, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
- ^ [a b] Statistisk årsbok 2009, Göteborg 2008, ISSN 0349-4365, sid. 47
- ^ ”Göteborgs stad - Stadsdelar och primärområden”. Göteborgs stad. http://www.goteborg.se/wps/portal/!ut/p/c5/04_SB8K8xLLM9MSSzPy8xBz9CP0os3gjU-9AJyMvYwMDSycXA6MQFxNDPwtTIyNTU6B8pFm8s7ujh4m5j4GBhYm7gYGniZO_n4dzoKGBpzEB3X4e-bmp-gW5EeUAkmNdXg!!/dl3/d3L0lDU0lKSWdrbUEhIS9JRFJBQUlpQ2dBek15cXchLzRCRWo4bzBGbEdpdC1iWHBBRUEhLzdfMjVLUUIySjMwMDlCRDAyVEQ0MU44NTIyTDAvZ3NGcjo0ODA4MDAwMw!!/?WCM_PORTLET=PC_7_25KQB2J3009BD02TD41N8522L0000000_WCM&WCM_GLOBAL_CONTEXT=/wps/wcm/connect/goteborg.se/goteborg_se/politikoorganisation/om+goteborg/lnkrubrik_om_goteborg/art_n010_po_10_stadsdelar_primaromraden. Läst 2011-01-26.
- ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1920, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor 1920, s. 3
- ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1923, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor 1923, s. 5
- ^ Kronologiska anteckningar om viktiga händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander m.fl 1982 s. 15
- ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3, s. 255
- ^ Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde: Från äldsta tider till omkring adertonhundra, Göteborgs Jubileumspublikationer, del VII, Albert Lilienberg, Göteborgs Litografiska AB 1928, s. 65f
- ^ Svenska stadsmonografier : Göteborg, amanuens Otto Thulin & stadsbiblotikarie Paul Harnesk, Religion & Kultur, Göteborg 1948, s. 26
- ^ Förteckning över av magistraten den 15 juni 1923 fastställda beteckningar å byggnadskvarter och tomter inom Göteborgs stad.. Göteborg: Lindgren & söner. 1923. Libris 1472782, s. 10f
- ^ Kungsladugård : miljöprogram, [Serie: Stadsbygget, 99-1794905-4], Maria Lundgren och Marie Anzelius-Karlsson, Stadsbyggnadskontoret, Göteborg 1994 ISBN 91-971397-5-0, s. 64ff
Källor [redigera]
- Kungsladugård : en arkitekturguide, Åsa Walldén, Chalmers Tekniska Högskola & stadsdelsnämnden Majorna, Göteborg 1992 ISSN 0281-2215
- Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2 s. 304ff
- Göteborgs stad - Stadsdelar och primärområden Läst 2011-01-26
Vidare läsning [redigera]
- Sylvan Larsson, Gunnel. ”Älvsborgs Kungsladugård”. Göteborg förr och nu (Göteborg : Göteborgs hembygdsförbund, 1960-) 1962 (2): 5-[32] : ill.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Kungsladugård.
|
|||||||
