Kungstärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kungstärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Vinterdräkt
Vinterdräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Tärnor
Sternidae
Släkte Thalasseus
Se text
Art Kungstärna
T. maximus
Vetenskapligt namn
§ Thalasseus maximus
Auktor (Boddaert, 1783)
Utbredning
Utbredningsområde i rött
Utbredningsområde i rött
Synonymer
  • Sterna maxima Boddaert, 1783
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kungstärna (Thalasseus maximus/Sterna maxima) är en havsfågel i familjen tärnor.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Tidigare förde man en mängd tärnor till släktet Sterna. Fylogenetiska studier av Bridge et al. 2005 påvisade att den sammanslagningen inte gav monofyletiska släkten och man bestämde därför att dela upp familjen i fler släkten för att bättre spegla tärnornas utveckling och släktskap.[2] På grund av detta förs kungstärnan av flera auktoriteter till släktet Thalasseus tillsammans med bland andra kentsk tärna och iltärna.[3] Vissa auktoriteter som SOF och IUCN för dock fortfarande dessa arter till släktet Sterna.[1]

Arten delas upp i två distinkta monotypiska underarter som förekommer i Amerika respektive Afrika:[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult kungstärna i häckningsdräkt.
Kungstärna i flykten.

Kungstärnan mäter 42-49 cm och har ett vingspann på 86-92cm.[4] Som adult har den har vitt huvud, bröst och undersida, orange vingovansida, mörka ben, rödorange kraftig näbb och under häckningssäsongen svart hätta.[4] På undersidan handen har den en smal mörk bakkant.[4] I vinterdräkt har den mindre svart hätta och vit panna.[4] Juvenilen har en kontrastrik vingovansida i olika grå nyanser, gulorange ben och bara delvis svart hätta.[4] Den afrikanska underarten albididorsalis är något mindre än nominatformen.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kungstränan lever utmed kuster och återfinns nästan enbart i saltvattenbiotoper, som flodmynningar, mangrove och laguner. Den födosöker också, men mycket mer sällan, ute på öppet vatten och då vanligtvis inom 100 meter från land. Den lever främst av småfisk som ansjovis, vekfisk och havsgös, men tar även insekter och mindre skaldjur.[5] Den lägger vanligtvis ett ägg, men två förekommer, direkt på marken i en uppskrapad grop.[6] Äggen ruvas av båda föräldrarna i 30-31 dagar.[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2009 Sterna maxima . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-05-17.
  2. ^ Bridge, Eli S. (2005). ”A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution” (PDF). Molecular Phylogenetics and Evolution "35" (2): ss. 459–469. doi:10.1016/j.ympev.2004.12.010. PMID 15804415. http://www.cmnh.org/site/Files/Ornithology/MPETerns.pdf. 
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-05-17
  4. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 202-203. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Favero, Marco; Silva R., M. Patricia; Mauco, Laura (1 June 2000). ”Diet of Royal (Thalasseus Maximus) and Sandwich (T. Sandvicensis) Terns Durrin the Austral Winter in the Buenos Aires Province, Argentina”. ORNITOLOGIA NEOTROPICAL (The Neotropical Orinthology Society) "11": sid. 259–262. http://www.ibiologia.unam.mx/pdf/links/neo/rev11/vol_11_3/orni_11_3_259-262.pdf. Läst 2012-05-17. 
  6. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom