Kustartilleriet (Sverige)
| Kustartilleriet (KA) | |
Kustartilleriets vapen.
|
|
| Datum | 1901–2000 |
|---|---|
| Land |  Sverige |
| Lojalitet | Krigsmakten (1901-1974) Försvarsmakten (1974-2000) |
| Försvarsgren | Marinen |
| Typ | Kustartilleri |
| Storlek | Fem regementen |
| Del av | Försvarsmakten |
| Marsch | "För kustartilleriet" (Dohlin)[1] |
Kustartilleriet (KA) var ett tidigare vapenslag inom Marinen. I Sverige erhöll Kustartilleriet en fast organisation år 1902 och tillhörde sedan i sin helhet i marinen. Med försvarsbeslutet 2000 beslöts att det svenska Kustartilleriet skulle avvecklas helt, vilket skedde den 30 juni 2000. Den 1 juli 2000 bildades Amfibiekåren.
Innehåll |
Historia[redigera]
Den 1 november 1901 fattades formellt beslutet att upprätta Kustartilleriet som ett vapenslag inom Marinen och från den 1 januari 1902 bestod det av två regementen. KA 1 i Vaxholm som bemannade Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar samt Fårösunds och Hörningsholms kustpositioner. KA 2 i Karlskrona med detachement KA 2Ä i Göteborg bemannade Karlskrona och Älvsborgs fästningar. Före 1902 bemannades kustbefästningarna av armén utom vid Karlskrona, där artilleribemanningen sedan 1894 utgjordes av Karlskrona artillerikår tillhörande flottan. Minspärrarna bemannades av flottans personal liksom även före 1894 kustartilleriet vid Karlskrona.
Kustartilleriets huvuduppgifter var när det bildades invasionsförsvar och försvar av de marina basområdena. Dessutom medverkade Kustartilleriet till att försvara viktiga farvattensförträngningar samt ge artilleristöd åt lätta sjöstridskrafter samt skydd av sjötrafiken. Kustartilleriet löste dessa uppgifter genom att med artilleri och minor driva undan, stoppa eller sänka fientliga fartyg.[2]
Under andra världskriget och framåt byggdes cirka 60 kustartilleribatterier längs den svenska kusten.[3] Under 1970-talet var invasionshotet mot kusten i högsta grad verklighet för den svenska försvarsmakten. Därför fick pjäserna tillverkade av Bofors med tillhörande stridsledning, radar och luftvärn ett kraftigt skydd mot alla typer av stridsmedel.[3]
Försvarsbeslutet 2000 innebar att det fasta kustartilleriet helt skulle läggas ned. Avvecklingsarbetet sköttes av Ostkustens marinbas och Sydkustens marinbas samt Försvarsmaktens logistik. Merparten av de gamla pjäserna skrotades. Några batterier, exempelvis Ellenabben i Karlskrona skärgård och Femörefortet utanför Oxelösund bevarades.[3] Även batteriet på Landsort har till del bevarats. Den 1 juli 2000 organiserades amfibiekåren, där ingick Vaxholms amfibieregemente (Amf 1), Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS).
Kustartilleribrigad[redigera]
Kustartilleribrigad var det högsta förbandet inom Kustartilleriet. Från slutet av 1980-talet fanns det sex brigader. Senare omdöptes alla kustartilleribrigader utom två till marinbrigader. Såväl förband från marinen som ur armén ingick och personalstyrkan var varierande men mellan 3-5000 man. Förbanden utgick ur krigsorganisationen i försvarsbeslutet år 2000.
Chefer för kustartilleriet[redigera]
- 1902-???? - Anders Fredrik Centerwall
- 1909-1924 - Herman Wrangel
- 1924-1929 - frih. Herman Wrangel
- 1929-1941 - Tor Wahlman
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2013-06) |
Inspektör för kustartilleriet[redigera]
- 1941-???? - Hjalmar Åström
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2013-06) |
Svenska kustartilleriregementen[redigera]
- Vaxholms kustartilleriregemente, KA 1
- Karlskrona kustartilleriregemente, KA 2
- Gotlands kustartilleriregemente, KA 3
- Älvsborgs kustartilleriregemente, KA 4
- Härnösands kustartilleriregemente, KA 5
Olika pjäser[redigera]
-
7,5 cm tornpjäs m/57 vid batteri Havstoudd, Hemsö.
-
15,2 cm kanon m/98 som fast kustartilleri i Fårösund.
-
24 cm kanon M/04 vid Älvsborgs fästning.
.JPG)
Se även[redigera]
Referenser[redigera]
Noter[redigera]
- ^ Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. Sid. 204. ISBN 978-91-631-8699-8
- ^ (12 januari 2007). "Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm". Vasallen - Nyréns Arkitektkontor. 8. Läst 20 mars 2010.
- ^ [a b c] Nilsson, Andreas (2004). Petersson, Ulf. red.. ”Kustförsvaret skrotas”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (5): sid. 46. 1652-3571.
