Kustjägare (Sverige)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kustjägarna (KJ)
Datum 1 januari 1957
Land  Sverige
Lojalitet Krigsmakten (1957-1974)
Försvarsmakten (1974-)
Försvarsgren Amfibiekåren (del av Marinen)
Typ Jägarförband
Roll Underrättelsehämtning och störstrid
Storlek 124 man
Del av Första amfibieregementet
Förläggningsort Berga örlogsbas
Beskyddare Torleif[1]
Motto "Mod, kraft och spänst"[1]
Färger Blå, gul och röd (regementets)
Marsch "Gardeskamrater"
Tjänstetecken
Den gyllene treudden 1

Kustjägare (KJ) är en befattning inom amfibiekåren som är en del av svenska marinen. Kustjägare är ett av svenska försvarsmaktens förband avsett att kunna verka i alla miljöer under alla typer av förhållanden. Kustjägare har tjänstgjort i bland annat Tchad, Kosovo, Afghanistan, Adenviken och andra delar av världen[källa behövs]. Kustjägarkompaniet är amfibiekårens underrättelseresurs och ett av Sveriges främsta elitförband.

Det går inte att söka kustjägarutbildningen direkt efter genomförd grundläggande militär utbildning, utan man måste vara en färdigutbildad soldat, antingen genom fullgjord värnplikt eller anställd soldat på något annat förband i minst ett år.

Förbandets uttalade uppgift: Kustjägarkompaniets uppgift är främst att bedriva underrättelseinhämtning åt övriga amfibieförband. Kustjägarnas andra uppgift är störstrid, som genomförs i grupp eller pluton. Transportsätten är till exempel stridsbåt, kajak, gummibåt eller ytsim.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Utbildningen av svenska kustjägare har till dags dato pågått i över 50 år. De första kustjägarna ryckte in den 1 januari 1957 vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på ön Rindö utanför Stockholm. Den 15 september 1956 under kustartilleriorder nummer 77 fastslogs det att kustartilleriet skulle inleda en försöksutbildning av kustjägare. Det var efter att kustartilleriet hade saknat en rörlig och slagkraftig dimension i försvarssystemet. Den 8 januari 1957 ryckte den första kullen in som bestod av 89 utvalda aspiranter in till dåvarande KA 1. Överbefälhavare general Nils Swedlund tog sedan beslut efter en positiv utvärdering att godkänna bildandet av ett kustjägarförband.

Kustjägarnas huvuduppgift har varierat över åren beroende på den strategiska hotbilden och hur försvaret av skärgården har organiserats. Utvecklingen av förbandet består av fyra epoker[3][4][5][6][7][8]:

Epoken 1956–1962[redigera | redigera wikitext]

Hkp 1 landsätter kustjägare, 1960-tal.

De första åren utvecklades förbandet till ett marint commandoförband (KJ-kompani försök) med inriktning mot både störstrid och underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer. Kustjägarkompaniet var ett fristående förband och var högre chefs resurs för jägarstrid (underrättelseinhämtning eller störstrid) i skärgårdsmiljö. Innan förbandet sattes upp genomfördes utredningar, försök och studieresor runt om i världen. Ett antal officerare genomgick också utbildningar vid liknande förband utomlands och till slut fann man den bästa lösningen hos Royal Marine Commandos i Storbritannien. Försöksorganisationen bestod av två jägarplutoner (en attackdykartropp ingick i den första jägarplutonen) och en understödspluton med granatkastare (8 cm GRK m/29-32). Samtliga soldater på kompaniet var kustjägaruttagna värnpliktiga.

Epoken 1963–1989[redigera | redigera wikitext]

I denna epok organiserades förbandet som självständiga kompanier (KJ-kompani m/70) med inriktning mot både jägar- och marininfanteriuppgifter. Förbandet bestod av en kompanistab, en attackdykartropp, tre jägarplutoner, en granatkastarpluton (lätt 12 cm GRK m/62), en båttropp och en trosspluton. Det fanns både kustjägaruttagna och icke-kustjägaruttagna värnpliktiga på kompaniet. Kustjägarkompaniet var ett fristående förband och var högre chefs kvalitativa reserv samt brandkårsstyrka. När det gäller marininfanteriuppgifterna dimensionerades förbandet under 1960-talet att uppträda i pluton, men under 1970-talet utvecklades denna förmåga, vilket medförde förbandet även kunde strida i kompani. Huvudsyftet med marininfanteriuppgifterna var rensningsoperationer mot mindre fientliga förband (patrull, grupp eller pluton). I slutet av 1980-talet kompletterades/ersattes rensningsoperationerna med stridsspaning, genom att tillföra hundar på kustjägarkompaniet, vilket förbättrade förmågan att upptäcka och slå ut specialförband. Idag har stridsspaningsmetoden överförts till Säkerhetskompani Sjö som ingår i säkerhetsbataljonen. Kustjägarledningsgrupper började utvecklas under 1980-talet och kan till viss del ses som en föregångare till dagens amfibiebataljon. Dessa ledningsgrupper var en ren stabsorganisation med en förmåga att leda tillfälligt sammansatta enheter som bestod av 2-3 kustjägarkompanier. Vid större amfibieoperationer tillfördes kustjägarledningsgrupperna rörliga spärrförband eller arméförband (upp till en bataljon), för att öka förmågan att bekämpa sjömål respektive att bekämpa markstridskrafter och kustjägarna användes då som stöttrupp (marininfanteriuppgifter) för att säkra ett brohuvud. Utöver ovanstående uppgifter skulle kustjägarkompaniet ha en mycket god förmåga att bedriva störstrid och underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer, som ett självständigt kompani - direkt underställt högre chef.

Epoken 1990–2000[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarkompaniet (KJ-kompani m/90) blev en del av amfibiebataljonen och kustjägarkompaniet upphörde därmed att vara ett fristående förband. Övergången till amfibiebataljonen innebar också att kustjägarkompaniets stridsuppgifter renodlades och kustjägarna utvecklades till ett anfallsförband (marininfanteriuppgifter), som bestod av tre jägarplutoner och en stabspluton. Kompaniet bestod både av kustjägaruttagna och amfibieuttagna värnpliktiga. I denna epok ändrades också karaktären på marininfanteriuppgifterna och huvudsyfte blev istället att säkra terräng (ta ett brohuvud) åt efterföljande amfibieförband (robot- och minförband). Anfallsstriden genomfördes i kompani eller ibland upp till två kompanier, vilket innebar att kustjägarna började utvecklas till ett lätt skytteförband med jägarkrav avsedd för strid i amfibisk miljö. Det blev också organisatoriska förändringar inom kustjägarkompaniet, där attackdykartroppen utvecklades till en spaningspluton för amfibiebataljonen samt att kustjägarkompaniets granatkastarpluton utvecklades till ett granatkastarkompani (8 cm GRK m/84) med amfibieuttagna värnpliktiga. Jägaruppgifter fanns fortfarande kvar på kustjägarkompaniet, men med en begränsad förmåga och vissa jägaruppgifter överfördes till Fallskärmsjägarna som gjordes operativa i den marina miljön genom ytsim. Marininfanteriuppgifterna har idag till stor del tagits över av amfibieskyttekompanierna som ingår i amfibiebataljonen. I fredsorganisationen blev det också förändringar där Kustjägarskolan (KustJS) officiellt lades ned 1990 och kustjägarutbildningen överfördes till Amfibiebataljonen (grundutbildningsbataljon inom fredsorganisationen och skall ej förväxlas med krigsorganisationens sex amfibiebataljoner).

Epoken 2000–[redigera | redigera wikitext]

Idag är förbandets huvuduppgift underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer och är amfibiekårens kvalificerade underrättelseresurs. Kustjägarkompaniet kan också lösa störstridsuppgifter, både genom indirekt bekämpning och genom direkta stridsinsatser. Kompaniet (KJ-kompani 2014) ingår som en del av amfibiebataljonen (även kallad amfibisk manöverbataljon), men kan ges självständiga uppgifter eller underställas något annat förband. Det fanns även föregångare till KJ-kompani 2014 som benämndes KJ-kompani 2010 med likartade stridsuppgifter, men med en något större personalstyrka. Dagens kustjägarkompani består av en spaningspluton (tre attackdykarpatruller och en stabsenhet med stridsbåtsbesättningar), en jägarpluton (tre jägarpatruller, en understödspatrull och en stabsenhet med stridsbåtsbesättningar) samt en stabspluton. I stabsplutonen ingår en prickskyttegrupp, en JTAC-grupp (leder insatser med flyg), en samverkansgrupp (inhämtar information genom förhör eller samverkan med olika personer), en FRT-grupp (lätt traumagrupp - sjukvårdsteam med läkare), en DSG-grupp (driftstödsgrupp - stödjer vid reparationer och underhåll av båtar och vapen) samt en stridsledningsgrupp (stödjer staben i ledningsarbetet). Personalen inom kustjägarkompaniet består till stor del av kontinuerligt tjänstgörande soldater (GSS/K). De operativa soldaterna inom kompaniet är kustjägaruttagna, men det finns även amfibieuttagna soldater till samverkansgruppen, FRT-gruppen, DSG-gruppen och stridsledningsgruppen.[9]

Vid utgången av år 2012, således drygt 55 år efter starten, uppgår antalet utbildade kustjägare till omkring 7 000. I slutet av 1990-talet utbildades årligen två kustjägarkompanier vid det nu nerlagda Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) i Karlskrona och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på Rindö. I mitten av 1980-talet fanns åtta fristående kustjägarkompanier i krigsorganisationen, men i och med införandet av sex amfibiebataljoner ökade antalet kustjägarkompanier till tolv (två kompanier per amfibiebataljon), som idag har blivit ett.

Neptunigaffeln[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarnas utbildningstecken
UTBTECKEN KUSTJ M7678-139000-6 bärs ovanför höger bröstficka på vapenrock och jacka m/87 (A), och på motsvarande plats på innerkavaj m/48, mässjacka m/86, m/1878 och m/38 samt på skjorta m/78. Till blå ylletröja m/87 bärs utbildningstecken på höger axelförstärknings nedre inre hörn.

Neptunigaffeln eller "den gyllene treudden" är de svenska kustjägarnas utbildningstecken. Sedan 1994 bärs Neptunigaffeln som ett tygmärke på uniformsjackans högra ärm istället för på den gröna baskern. Utbildningstecknet bärs även på bröstet på uniform M/87 och som halsband. De tre uddarna i treudden står för kustjägarnas motto; mod, kraft och spänst.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Det går inte att söka kustjägarutbildningen direkt efter genomförd grundläggande militär utbildning (GMU), utan man måste vara en färdigutbildad soldat, antingen genom fullgjord värnplikt eller anställd soldat på något annat förband i minst ett år[9].

De fysiska kraven för kustjägarna mäts dels genom ett standardiserat fystest (FM Baskrav) som är gemensamt för hela Försvarsmakten. Det finns olika nivåer på fystestet och kustjägarna har den högsta nivån (nivå D) tillsammans med Fallskärmsjägarna och Särskilda Operationsgruppen.[10][11]

Uttagningstesterna som genomförs vid regementet består av flera fysiskt och psykiskt mycket krävande prov för att testa den sökandes styrka, inställning och vilja att bli kustjägare. Om soldaten blir antagen och anställs påbörjar soldaten en 40 veckors grundkurs i kustjägartjänst[12]. Utbildningen på kustjägarkompaniet äger rum i och omkring Stockholms skärgård och andra delar av landet. Det inledande tempot är mycket högt och övningsmomenten koncentreras till baskunskaper. Därefter, omkring åtta veckor in i utbildningen, inleds undervisning i specialtjänst. Eleven söker frivilligt sin befattning och skolas därefter till kustjägare som patrullchef, understödsman, prickskytt, sjukvårdsman, signalist, fältarbetare, spejare eller attackdykare. Följande övar varje enskild soldat oavsett specialbefattning:

  • Fast och rörlig spaning
  • Strid, mörkerstrid
  • Strid i bebyggelse
  • Sjukvård
  • Signalistutbildning
  • Fältarbete
  • Dokumentationsutbildning
  • Specialistutbildning
  • Fångförhörsövning, flykt
  • Orienteringskunskaper, orderträning
  • Underrättelseinhämtning, IK-tjänst
  • Vapentjänst, orienterande vapenutbildningar (sker kontinuerligt under hela utbildningen)
  • Vinterutbildning
  • Ytsim
  • Överlevnad

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Förbandet använder en rad farkoster och transportsätt för att lyckas med sin uppgift. Det kan exempelvis vara fotmarsch, kajak, hjulgående fordon, stridsbåt, gruppbåt, gummibåt, fallskärmshoppning, helikopter, ytsim eller dykning. Ofta krävs en kombination av dessa för att nästla sig in och hämta viktiga underrättelser. Känslig utrustning som behöver medföras packas i vattentäta packsäckar.

Befattningar[redigera | redigera wikitext]

Efter godkänd och genomförd grundutbildning går utbildningen in i ett skede där den enskilda soldaten blir tilldelad en specialisttjänst. I denna utbildning avläggs specifika utbildningsblock, övningar och tester som syftar till att göra aspiranten kompetent i sin uppgift. Stor vikt läggs på att soldaten blir kunnig i sin tjänst, då denna är ensamt ansvarig för sin uppgift inom jägarpatrullen.

Signalist[redigera | redigera wikitext]

Signalisten i patrullen spelar en viktig roll, då sambandet med stab och verkställande chef är direkt avgörande för att kunna lösa dess egen uppgift. Eftersom kustjägarpatruller opererar självständigt krävs det att man via radiosystem kan uppdatera sig om fiendehotet, rapportera sin egen position och avlägga eventuella händelser och spaningsrapporter. Signalistens uppgift är att vid behov upprätta kontakt med pluton- och kompaniledningen för detta utbyte av information.

Signalister ansvarar ytterst för sambandet och alla radiosystem som medföljer på uppdrag. Den teoretiska utbildningen sker oftast vid Amf 1, medan övningarna sker i fältmässiga förhållanden i hela Stockholmsområdet. Även här ställs stora krav på uthållighet i fält och god marschstyrka, då signalisten oftast bär extra tungt eftersom den mesta av radio- och sambandsutrustningen skall medföras utöver vanlig trosspackning. Under längre insatser fördelas normalt sambandsmaterielen ut på patrullen för att dela på vikten.

Sjukvårdare[redigera | redigera wikitext]

Patrullens jägarsjukvårdare kan, till skillnad från liknande befattningar vid andra förband, aktivt delta i uppdrag och strid och får därför inte bära vit armbindel med kors, och har därför inget internationellt skydd. Sjukvårdaren har ansvar för patrullens hygien och omhändertagande vid skarp skada. Utbildningen sker på olika platser i Sverige, och inkluderar cirka 520 timmars sjukvårdsutbildning och tre veckors civil praktiktjänst vid något av de större lasaretten i landet. Höga fysiska krav ställs på jägarsjukvårdaren för att denne skall kunna medföra sjukvårdsutrustning tillsammans med sin ordinarie packning till striden. Denna befattning bär med sig stora civila meriter, inte minst om man överväger en karriär inom vården. Samverkan med andra jägarskolor i sjukvårdstjänst tillämpas ofta. De senaste åren har samarbetet varit med FJS (Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg) och FBJS (Flygbasjägarskolan).

Fältarbetare / Ksp90 skytt[redigera | redigera wikitext]

Fältarbetare, förkortat "FARB", är patrullens min- och sprängspecialist. Varje jägarpatrull innehåller två fältarbetare som har ansvar för samtliga minsystem och sprängmedel som man bär på. Utbildningens mål är att ge patrullerna möjlighet att utföra mineldöverfall, sabotage mot olika mål och ge patrullbasen utökat skydd genom larm- och försvarsminering. För att arbeta med sprängmedel krävs en mycket praktisk, sansad och målmedveten soldat som har stor respekt för verkan i vapensystemen. Genom specialiseringsperioden får FARB:arna utbildning på samtliga försvarsladdningar (trupp-, stridsvagns- och fordonsminor) och hur de skall tillämpas. Under utbildningen övas även åtskilliga timmar av skarp sprängtjänst och förstörande av strategiska mål som fordon, vägar, broar, master och bebyggelse.

Fältarbetaren utrustas och utbildas på Kulspruta 90B (Ksp 90). Kulsprutan är ett helautomatiskt vapen som ger mycket god eldkraft till jägargruppen.

Understödsman[redigera | redigera wikitext]

Granatspruta 40 mm, ett av understödsgruppens vapensystem. Totalvikt 88 kg.

Understödsmannen ingår i en något större jägarpatrull som utgörs av totalt sex understödsmän och två patrullchefer. Dessa patruller som bär med sig två extra man, ska under uppdrag stå för det mesta av plutonens eldkraft när anfallsstrid bedrivs. En understödsman får omfattande utbildning i ett flertal vapensystem, bland annat innefattande Granatgevär m/48 (Grg m/48) samt m/86, Kulspruta 58 (Ksp 58), Tung kulspruta 12,7 mm (Tksp) samt 40 mm Granatspruta MK19, förutom standardbeväpningen Automatkarbin 5 (Ak 5) eller Kulspruta 90B (Ksp 90B) och Pansarskott m/86 (P-skott). Kustjägare samt amfibiesoldater från amfibiekåren är de enda i världen som bär Tksp 12,7 mm samt 40 mm Granatspruta MK19 (Grsp) till fots. I insatsplaneringen görs en bedömning av vilken uppsättning vapen man kommer att behöva använda, och gruppen utrustas sedan för att uppfylla dessa behov. Tjänsten som understödsman är fysiskt krävande eftersom packningen, som innefattar personlig utrustning, tunga vapensystem och ofta en stor mängd ammunition, medförs långa sträckor.

En stor del av utbildningen bedrivs genom skarpa stridsskjutningar under dag- och nattförhållanden för att bli kompetenta med alla vapensystem. Utbildningen sker på diverse skjutfält under kustjägarkompaniets regi, med främst Väddö som förläggningsort. En typisk dag under specialistutbildningen består av skarpa skjutövningar från tidig morgon ända fram till mörker, då med genomföranden nattetid. Med övningarna avklarade inleds vapenvård och uppfyllning av ammunition till nästa dags skjutningar. Understödsmännen jobbar i stridspar där den ena agerar skytt och den andra laddare till vapenpjäsen.

Prickskytt[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Prickskytt
Prickskyttegevär 90, ett av prickskyttens vapen för bekämpning av mål på långa avstånd.

Prickskyttens uppgifter innefattar att bekämpa nyckelpersonal, sabotage, ytövervakning och spaning. Tjänsten bedrivs till största det i fältmässiga förhållanden för att specialisten ska uppnå stor uthållighet i fält och förmåga att under dåliga förhållanden (kyla, fukt, mörker) prestera med "Ett skott - En träff". Prickskyttens avgörande skott föregås ofta av flera dagars förberedelser som bland annat innefattar noggrann planering, dold innästling till insatsområdet och ibland lång tids spaning för att kartlägga fiendens aktivitet. Detta kräver en soldat med mycket god förmåga att behålla full koncentration och fokus på uppgiften, även när kylan, hungern och tröttheten gör sig påmind. Prickskytten har, jämfört med en skarpskytt, större bredd i sin utbildning och sina uppgifter.

Prickskyttegruppen har förmåga att arbeta både som självständiga stridspar och som grupp, beroende på vilken uppgift som ska lösas. Att arbeta i grupp ger fördelen att man uppnår en hög uthållighet, medan uppdelning i stridspar ger möjlighet att verka på flera platser samtidigt. På kustjägarkompaniet kan prickskyttarna även delas upp i jägargrupperna och agera skarpskyttar med uppgift att bekämpa mål på avstånd som jägargruppens vapensystem inte kan verka på. Vid anfall i plutons storlek eller större kan prickskyttegruppen sidogruppera med kompaniets understödsgrupp för att slå ut viktiga mål, exempelvis fientliga chefer eller vapensystem, för att på så sätt underlätta jägargruppernas tagande av terräng.

I stridsparet agerar den ena soldaten skytt, den andra är observatör. Skyttens uppgift är att ansvara för prickskyttegeväret (modell Psg 90, eller Ag 90), ett vapen med förmåga att verka på mycket långa avstånd. Observatören är den som hjälper skytten med bland annat att bedöma skottets vind- och rotationsavdrift, samt att målobservera vid skjutning så att skytten vet var skottet träffade och kan justera inför nästa skott. Skytten är chef i prickskytteparet, men uppgiften löses gemensamt där ett gott samarbete är en nyckelfaktor. För att bli prickskytt krävs ett godkänt resultat på försvarsmaktens prickskytteprov. Prickskytteprovet innehåller en rad moment och hårda prövningar som brukar avslutas efter en veckas vistelse i fält. Delarna i provet är inte officiella eftersom en viktig egenskap är att kunna ta snabba beslut och agera rätt i oförutsedda lägen. Blir aspiranterna godkända erhåller de prickskyttebågen som är prickskyttarnas utbildningstecken.

Spejare / M203-skytt[redigera | redigera wikitext]

Gruppens spejare ansvarar för orientering och leder gruppen in och ut ur insatsområdet. Spejaren utbildas under två veckors övningar i bland annat enskild taktisk mörkerorientering, spaning och M203-skytte. Allt sker under stor tidspress och lite sömn. Spejaren är utrustad med en 40 mm Colt M203 granattillsats till sitt vapen som används för att avfyra välriktad granateld mot exempelvis byggnader eller skyttevärn. En jägargrupp består vanligtvis av två spejare som vid marsch går en kort sträcka framför övriga patrullen för att minska risken för att röja gruppen och för att lättare uppfatta fientlig aktivitet. Spejartjänsten kräver en soldat som är alert och uppmärksam för att undvika oönskad kontakt med fientliga styrkor, ett måste för jägargruppen.

Attackdykare[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Attackdykare (Sverige)

Attackdykare är en befattning inom kustjägarkompaniet och tas ut ifrån kustjägarkompaniets personal efter särskilda tester[13]. Attackdykarnas främsta uppgift är underrättelseinhämtning[9]. Kustjägarna har också underrättelseinhämtning som huvuduppgift, men har en större förmåga till strid än attackdykarna[9]. De första månaderna av specialistutbildningen fokuseras på dykning samt spaning och patrulltjänst. När patrullen är färdigsammansatt av de olika befattningsinnehavarna fortsätter utbildningen i patrullerna med bland annat strid, spaning, helikoptertjänst och sjukvårdsutbildning. Därefter följer en ny dykperiod under våren i Stockholms skärgård som avslutas med en slutprov. Efter godkänt slutprov erhåller soldaten utbildningstecknet för attackdykare och kan efter detta kalla sig attackdykare.

Krav[redigera | redigera wikitext]

För att bli en godkänd kustjägare krävs det av den enskilda aspiranten att framgångsrikt klara av en rad fysiska och traditionella prov samt att han anses leva upp till Kustjägarnas ideal (han skall alltså ses som lämpad person att få bära treudden). Först när dessa är avklarade kan aspiranten titulera sig "Kustjägare" och får rätt att bära den gröna baskern och den gyllene treudden, kustjägarnas utbildningstecken.

Offentliga krav:[14]

  • Stridshinderbana 5,2 kilometer terränglöpning blandat med diverse hinder med cirka 20 kg packning under 42 minuter
  • Snabbmarsch 6,5 kilometer plutonsgemensam löpning i kuperad terräng med cirka 20 kg packning under 40 minuter
  • Distanspaddling 120 distansminuter (22,2 mil) kajakpaddling med tidskravet max 48 timmar
  • Utbildningskontroll Neptuni (Uthållighetsövning som pågår cirka fyra dagar)
  • Utbildningskontroll Bronto (Kombinerad uthållighetsprov/insats cirka två veckor)

Utöver dessa enskilda prov så ska soldaten klara av alla de andra kraven som ställs och som inte är offentliga.

Chef Kustjägarskolan (CKustJS)[redigera | redigera wikitext]

  • 1956-1957 - Per Carleson (då som chef Närförsvarsskolan (NärfS))
  • 1957-1959 - Sven-Åke Larsén (då som chef Närförsvarsskolan (NärfS))
  • 1959-1966 - Sven-Åke Larsén
  • 1966-1968 - Torbjörn Ottosson
  • 1968-1970 - Per Erik Bergstrand
  • 1970-1971 - B Ingvar Johansson
  • 1971-1974 - Stefan Furenius
  • 1974-1976 - Torsten Engberg
  • 1976-1978 - Kaj Nielsen
  • 1978-1980 - Bengt Molin
  • 1980-1983 - Bo Strömgren
  • 1983-1985 - Anders Hammarskjöld
  • 1985-1988 - Claes-Göran Hedén
  • 1988-1990 - Peter Wilpart

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Flera välkända personer har genomfört värnplikt som kustjägare:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sundquist, Jonas (28 maj 2007). ”Kustjägareden”. Jsweb.com/kj. http://www.jsweb.com/kj/kjeden.asp. Läst 4 december 2008. 
  2. ^ ”KUSTJÄGARNA”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 22 september 2007. https://web.archive.org/web/20070922131328/http://www.amf1.mil.se/article.php?id=12833. Läst 16 januari 2006. 
  3. ^ Carlsson, Christer, red (2006). Kustjägarna 50 år. Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner. Libris 10272397. ISBN 91-631-9337-X [sidnummer behövs]
  4. ^ TRM, Bassäk Del 1, Bassäkerhetskompani
  5. ^ Jarneberg, Eric, red (1996). Kustjägare 1956-1996. Stockholm: Militärhistoriska förl. Libris 7747365. ISBN 91-85266-61-2 [sidnummer behövs]
  6. ^ http://www.aldabergr.se/kustjagarna/[ej i angiven källa]
  7. ^ ”Sök till Kustjägarna”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/amf1/Amfibieregementet/Sok-till-Kustjagarna/. Läst 12 juli 2012. [död länk]
  8. ^ Eriksson, Tim (25 juli 2011). ”Kustjägarna”. Kustartilleriet.se. http://kustartilleriet.gearhead.se/ranger.html. Läst 5 oktober 2014. 
  9. ^ [a b c d] ”Amfibieregementet rekryterar”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/amf1/Amfibieregementet-rekryterar-/Sok-till-Kustjagarna/. Läst 30 januari 2012. [död länk]
  10. ^ FM FysS 2005-06-21
  11. ^ Månström, Petra (19 maj 2013). ”Har du det som krävs för att bli fallskärmsjägare?”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/tema/traningsliv/trana-som-fallskarmsjagarna-vid-k3-i-karlsborg_8188258.svd. Läst 1 april 2014. 
  12. ^ Kustjägaren: tidskrift för Sällskapet Kustjägarveteraner (Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner (KJV)) (81). maj 2013.  Libris 4112111
  13. ^ ”Huvudtjänster på kustjägarkompaniet”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/amf1/Amfibieregementet-rekryterar-/Sok-till-Kustjagarna/Huvudtjanster-pa-kustjagarkompaniet/. Läst 30 januari 2012. [död länk]
  14. ^ Andersson, Magnus (12 maj 2008). ”Kustjägare”. Försvarsutbildarna. http://www.forsvarsutbildarna.se/kustjagarna/kustjagarkompaniet/grundutbildning/kustjagare/. Läst 4 december 2008. 
  15. ^ Hela chattet med Björn von Sydow och Lennart Daléus”. Aftonbladet. 20 oktober 1999. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/20/chatt.html. Läst 29 september 2008. 
  16. ^ Wahlberg, Stefan. ”Gert Fylking KJ 66:
 Juckare i rosa träningsoverall”. Kustjagarveteranerna.se. http://kustjagarveteranerna.se/gert-fylking/. Läst 1 april 2014. 
  17. ^ "Tack för utbildningen"”. Affärsvärlden. 5 oktober 2004. http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article264517.ece. Läst 29 september 2008. 
  18. ^ Aronsson, Cecilia (7 juni 2007). ”Big Mats mot nya mål”. Veckans Affärer. http://www.va.se/magasinet/2007/23/snabbmatskungen/index.xml. Läst 29 september 2008. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]