Kustjägare (Sverige)

Kustjägarna (KJ)
Datum	1 januari 1957
Land	Sverige
Lojalitet	Försvarsmakten
Försvarsgren	Amfibiekåren (Marinen)
Typ	Amfibieförband/Jägarförband
Roll	Underrättelsehämtning och störstrid
Storlek	Hemligt
Del av	Första amfibieregementet
Förläggningsort	Berga örlogsbas
Beskyddare	Torleif
Motto	"Mod, kraft och spänst"
Färger	Blå, gul och röd (regementets)
Marsch	"Gardeskamrater"

Kustjägare (KJ), befattningskod (FB700/900), är en befattning inom svenska marinen. Kustjägare är ett av svenska försvarsmaktens förband avsett att kunna verka i alla miljöer under alla typer av förhållanden. Kustjägare har tjänstgjort i bland annat Tchad, Kosovo, Afghanistan, Adenviken och andra delar av världen. Kustjägarkompaniet är marinen och amfibiekårens underrättelseförband och ett av Sveriges främsta elitförband.

Soldaterna är anställda och antas som kustjägaraspiranter efter en extramönstring utöver ordinarie mönstring. Kustjägarna utbildas vid Amf 1 vid Berga i Stockholms skärgård.

Förbandets uttalade uppgift: Kustjägarkompaniets uppgift är främst att bedriva underrättelseinhämtning åt övriga amfibieförband. Kustjägarnas andra uppgift är strid, som genomförs i grupp eller pluton. Transportsätten är till exempel stridsbåt, kajak, gummibåt eller ytsim.

Historia

Hkp 1 landsätter kustjägare, 1960-tal.

Utbildningen av svenska kustjägare har till dags datum pågått i över 50 år. De första kustjägarna ryckte in den 1 januari 1957 vid KA 1 på ön Rindö utanför Stockholm. Innan förbandet sattes upp genomfördes utredningar, försök, studieresor och utbildningar under många år för att lösa upp de uppgifter, krav och vapenslag kustjägarna skulle utföra och tillhöra. Officerare genomgick utbildningar vid liknande regementen och förband runt om i världen och till slut fann man bäst lösningar vid anrika Royal Marine Commandos i Storbritannien. Ett exempel på detta arv har varit liknande krav, stridshinderbanor och regelbundna besök hos de närsläktade förbanden.

Den 15 september 1956 under kustartilleriorder nummer 77 fastslogs det att kustartilleriet skulle inleda en försöksutbildning av kustjägare. Det var efter att kustartilleriet hade saknat en rörlig och slagkraftig dimension i försvarssystemet. Den 8 januari 1957 ryckte den första kullen in som bestod av 85 utvalda aspiranter in till dåvarande KA 1. Överbefälhavare General Nils Swedlund tog sedan beslut efter en positiv utvärdering att godkänna bildandet av ett kustjägarförband.

Kustjägarnas utveckling består av fyra epoker:

• Epoken 1956-1962: De första åren utvecklades förbandet mot rena jägaruppgifter med inriktning mot både störstrid och underrättelseinhämtning.
• Epoken 1963-1989: I denna epok organiserades förbandet som självständiga kompanier med inriktning mot både jägar- och marininfanteriuppgifter. När det gäller marininfanteriuppgifterna dimensionerades förbandet under 60-talet att uppträda i pluton, men under 70-talet utvecklades denna förmåga, vilket medförde förbandet även kunde strida kraftsamlat i kompani. Syftet med marininfanteriuppgifterna var rensningsoperationer (spaning och motanfall) mot mindre fientliga förband (grupp och pluton). Kustjägarledningsgrupper började utvecklas under 80-talet som kunde leda 2-3 kustjägarkompanier och kan till viss del ses som en föregångare till amfibiebataljonen.
• Epoken 1990-2000: Kustjägarkompaniet blev en del av amfibiebataljonen med inriktning mot marininfanteriuppgifter. I denna epok ändrades också karaktären på marininfanteriuppgifterna och syfte blev istället att säkra terräng (ta ett brohuvud) åt efterföljande amfibieförband (robot- och minförband). Jägaruppgifter fanns fortfarande kvar på förbandet, men med en begränsad förmåga.
• Epoken 2000- : Förbandet inriktades återigen mot rena jägaruppgifter men med ett fokus mot underrättelseinhämtning. Kompaniet ingår idag som en del av amfibiebataljonen, men kan ges självständiga uppgifter eller underställas något annat förband.

Nu har mer än 5 000 kustjägare utbildats. Under en period i slutet av 1990-talet utbildades två kullar kustjägare vid det nu nerlagda kustartilleriregementet KA 2 i Karlskrona. Under 70-80-talet ingick åtta stycken kustjägarkompanier i krigsorganisationen men i och med införandet av förbandet amfibiebataljon ökade antalet till 12 stycken (två kompanier i sex amfibiebataljoner).

Idag finns ett kustjägarkompani som organisatoriskt tillhör amfibiebataljonen. Kustjägarkompaniet består i sin tur av en spaningspluton (attackdykare), en kustjägarpluton, en prickskyttegrupp och en samverkansgrupp (inhämtar information genom förhör eller samverkan med olika personer), en FRT-grupp (lätt traumagrupp - sjukvårdsteam med läkare), en DSG-grupp (driftstödsgrupp - stödjer vid reparationer och underhåll av båtar och vapen), en JTAC-grupp (leder insatser med flyg) samt en stridsledningsgrupp (stödjer staben i ledningsarbetet).

Neptunigaffeln

Neptunigaffeln eller "den gyllene treudden" är de svenska kustjägarnas utbildningstecken. Sedan 1994 bärs Neptunigaffeln som ett tygmärke på uniformsjackans högra ärm istället för på den gröna baskern. Utbildningstecknet bärs även på bröstet på uniform M/87. De tre uddarna i treudden står för kustjägarnas motto; mod, kraft och spänst.

Extramönstring

För att ta in de bäst lämpade soldater genomförs det en ytterligare mönstring utöver ordinarie mönstring, en så kallad extramönstring. Av cirka 600 sökande kallas 200 till extramönstringen. Av de ungefär 200 extramönstrande tas cirka 25-8 soldater ut, beroende på hur många som klarar testerna.

Extramönstringen som genomförs vid regementet består av flera fysiskt och psykiskt mycket krävande prov för att testa den sökandes styrka, inställning och vilja att bli kustjägare. De prövande utsätts för prov under två dygn. Proven första dygnet innefattar fysiska tester. Den andra dagens prov består av psykiska och medicinska tester. En tillsedd kommission som vanligen består av kompanichefen samt de närvarande befälen och soldaterna som följt med under prövningarna avgör vilka som antas. För att bli antagen krävs mycket goda resultat på samtliga tester.

Utbildning

För att kunna söka kustjägarutbildningen måste man vara färdigutbildad soldat, antingen genom fullgjord värnplikt eller anställd soldat på något annat förband. Utbildningen på kustjägarkompaniet äger rum i och omkring Stockholms skärgård och andra delar av landet. Det inledande tempot är mycket högt och övningsmomenten koncentreras till baskunskaper. Därefter, omkring 8 veckor in i utbildningen, inleds undervisning i specialtjänst. Eleven söker frivilligt sin befattning och skolas därefter till kustjägare som patrullchef, understödsman, prickskytt, sjukvårdsman, signalist, fältarbetare, spejare eller attackdykare. Följande övar varje enskild soldat oavsett specialbefattning.

• Fast och rörlig spaning
• Strid, mörkerstrid
• Strid i bebyggelse
• Sjukvård
• Signalistutbildning
• Fältarbete
• Dokumentationdutbildning
• Specialistutbildning
• Fångförhörsövning, flykt
• Orienteringskunskaper, orderträning
• Underrättelseinhämtning, IK-tjänst
• Vapentjänst, orienterande vapenutbildningar (sker kontinuerligt under hela utb.)
• Vinterutbildning
• Ytsim
• Överlevnad

Utrustning

Förbandet använder en rad farkoster och transportsätt för att lyckas med sin uppgift. Det kan exempelvis vara fotmarsch, kajak, hjulgående fordon, stridsbåt, gruppbåt, gummibåt, fallskärmshoppning, helikopter, ytsim eller dykning. Ofta krävs en kombination av dessa för att nästla sig in och hämta viktiga underrättelser. Känslig utrustning som behöver medföras packas i vattentäta packsäckar.

Befattningar

Efter godkänd och genomförd grundutbildning går utbildningen in i ett skede där den enskilda soldaten blir tilldelad en specialisttjänst. I denna utbildning avläggs specifika utbildningsblock, övningar och tester som syftar till att göra aspiranten kompetent i sin uppgift. Stor vikt läggs på att soldaten blir kunnig i sin tjänst, då denna är ensamt ansvarig för sin uppgift inom jägarpatrullen.

Signalist

Signalisten i patrullen spelar en viktig roll, då sambandet med stab och verkställande chef är direkt avgörande för att kunna lösa dess egen uppgift. Eftersom kustjägarpatruller opererar självständigt krävs det att man via radiosystem kan uppdatera sig om fiendehotet, rapportera sin egen position och avlägga eventuella händelser och spaningsrapporter. Signalistens uppgift är att vid behov upprätta kontakt med pluton- och kompaniledningen för detta utbyte av information.

Signalister ansvarar ytterst för sambandet och alla radiosystem som medföljer på uppdrag. Den teoretiska utbildningen sker oftast vid Amf 1, medan övningarna sker i fältmässiga förhållanden i hela stockholmsområdet. Även här ställs stora krav på uthållighet i fält och god marschstyrka, då signalisten oftast bär extra tungt eftersom den mesta av radio- och sambandsutrustningen skall medföras utöver vanlig trosspackning. Under längre insatser fördelas normalt sambandsmaterielen ut på patrullen för att dela på vikten.

Sjukvårdare

Patrullens jägarsjukvårdare kan, till skillnad från liknande befattningar vid andra förband, aktivt delta i uppdrag och strid och får därför inte bära vit armbindel med kors, och har därför inget internationellt skydd. Sjukvårdaren har ansvar för patrullens hygien och omhändertagande vid skarp skada. Utbildningen sker på olika platser i Sverige, och inkluderar cirka 520 timmars sjukvårdsutbildning och 3 veckors civil praktiktjänst vid något av de större lasaretten i landet. Höga fysiska krav ställs på jägarsjukvårdaren för att denne skall kunna medföra sjukvårdsutrustning tillsammans med sin ordinarie packning till striden. Denna befattning bär med sig stora civila meriter, inte minst om man överväger en karriär inom vården. Samverkan med andra jägarskolor i sjukvårdstjänst tillämpas ofta. De senaste åren har samarbetet varit med FJS (Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg) och FBJS (Flygbasjägarskolan).

Fältarbetare / Ksp90 skytt

Alternativt förkortat "FARB" är patrullens min- och sprängspecialist. Varje jägarpatrull innehåller två fältarbetare som har ansvar för samtliga minsystem och sprängmedel som man bär på. Utbildningens mål är att ge patrullerna möjlighet att utföra mineldöverfall, sabotage mot olika mål och ge patrullbasen utökat skydd genom larm- och försvarsminering. För att arbeta med sprängmedel krävs en mycket praktisk, sansad och målmedveten soldat som har stor respekt för verkan i vapensystemen. Genom specialiseringsperioden får FARB:arna utbildning på samtliga försvarsladdningar (trupp-, stridsvagns- och fordonsminor) och hur de skall tillämpas. Under utbildningen övas även åtskilliga timmar av skarp sprängtjänst och förstörande av strategiska mål som fordon, vägar, broar, master och bebyggelse.

Fältarbetaren utrustas och utbildas på Kulspruta 90B. Kulsprutan, förkortning Ksp90, är ett helautomatiskt vapen som ger mycket god eldkraft till jägargruppen.

Understödsman

Granatspruta 40 mm, ett av understödsgruppens vapensystem. Totalvikt 88 kg.

Understödsmannen ingår i en något större jägarpatrull som utgörs av totalt sex understödsmän och två patrullchefer. Dessa patruller som bär med sig två extra man, ska under uppdrag stå för det mesta av plutonens eldkraft när anfallsstrid bedrivs. En understödsman får omfattande utbildning i ett flertal vapensystem, bland annat innefattande Granatgevär m/48 samt m/86, Ksp 58, Tung kulspruta 12,7 samt 40 mm Granatspruta MK19, förutom standardbeväpningen Ak 5 eller Ksp 90B och Pansarskott m/86. Förbandet är det enda i världen som bär Tung kulspruta 12,7 samt 40 mm Granatspruta MK19 till fots. I insatsplaneringen görs en bedömning av vilken uppsättning vapen man kommer behöva använda, och gruppen utrustas sedan för att uppfylla dessa behov. Tjänsten som understödsman är fysiskt krävande eftersom packningen, som innefattar personlig utrustning, tunga vapensystem och ofta en stor mängd ammunition, medförs långa sträckor.

En stor del av utbildningen bedrivs genom skarpa stridsskjutningar under dag- och nattförhållanden för att bli kompetenta med alla vapensystem. Utbildningen sker på diverse skjutfält under kustjägarkompaniets regi, med främst Väddö som förläggningsort. En typisk dag under specialistutbildningen består av skarpa skjutövningar från tidig morgon ända fram till mörker, då med genomföranden nattetid. Med övningarna avklarade inleds vapenvård och uppfyllning av ammunition till nästa dags skjutningar. Understödsmännen jobbar i stridspar där den ena agerar skytt och den andra laddare till vapenpjäsen.

Prickskytt

Prickskyttegevär 90, ett av prickskyttens vapen för bekämpning av mål på långa avstånd.

Prickskyttens uppgifter innefattar att bekämpa nyckelpersonal, sabotage, ytövervakning och spaning. Tjänsten bedrivs till största det i fältmässiga förhållanden för att specialisten ska uppnå stor uthållighet i fält och förmåga att under dåliga förhållanden (kyla, fukt, mörker) prestera med "Ett skott - En träff". Prickskyttens avgörande skott föregås ofta av flera dagars förberedelser som bland annat innefattar noggrann planering, dold innästling till insatsområdet och ibland lång tids spaning för att kartlägga fiendens aktivitet. Detta kräver en soldat med mycket god förmåga att behålla full koncentration och fokus på uppgiften, även när kylan, hungern och tröttheten gör sig påmind. Prickskytten har, jämfört med en skarpskytt, större bredd i sin utbildning och sina uppgifter.

Prickskyttegruppen har förmåga att arbeta både som självständiga stridspar och som grupp, beroende på vilken uppgift som ska lösas. Att arbeta i grupp ger fördelen att man uppnår en hög uthållighet, medan uppdelning i stridspar ger möjlighet att verka på flera platser samtidigt. På kustjägarkompaniet kan prickskyttarna även delas upp i jägargrupperna och agera skarpskyttar med uppgift att bekämpa mål på avstånd som jägargruppens vapensystem inte kan verka på. Vid anfall i plutons storlek eller större kan prickskyttegruppen sidogruppera med kompaniets understödsgrupp för att slå ut viktiga mål, exempelvis fientliga chefer eller vapensystem, för att på så sätt underlätta jägargruppernas tagande av terräng.

I stridsparet agerar den ena soldaten skytt, den andra är observatör. Skyttens uppgift är att ansvara för prickskyttegeväret (modell Psg 90, eller Ag 90), ett vapen med förmåga att verka på mycket långa avstånd. Observatören är den som hjälper skytten med bland annat att bedöma skottets vind- och rotationsavdrift, samt att målobservera vid skjutning så att skytten vet var skottet träffade och kan justera inför nästa skott. Skytten är chef i prickskytteparet, men uppgiften löses gemensamt där ett gott samarbete är en nyckelfaktor. För att bli prickskytt krävs ett godkänt resultat på försvarsmaktens prickskytteprov. Prickskytteprovet innehåller en rad moment och hårda prövningar som brukar avslutas efter en veckas vistelse i fält. Delarna i provet är inte officiella eftersom en viktig egenskap är att kunna ta snabba beslut och agera rätt i oförutsedda lägen. Blir aspiranterna godkända erhåller de prickskyttebågen som är prickskyttarnas utbildningstecken.

Pointman / m203 skytt

Gruppens pointman, även kallad spejare, ansvarar för orientering och leder gruppen in och ut ur insatsområdet. Spejaren utbildas under två veckors hårda övningar bland annat enskild taktisk mörkerorientering, spaning och m/203 skytte. Allt sker under stor tidspress och lite sömn. Spejaren är utrustad med en Colt M/203 granattillsats till sitt vapen, som används för att avfyra välriktad granateld mot exempelvis byggnader eller skyttevärn. En jägargrupp består vanligtvis av två spejare som vid marsch går en kort sträcka framför övriga patrullen, för att minska risken för att röja gruppen och för att lättare uppfatta fientlig aktivitet. Spejartjänsten kräver en soldat som är alert och uppmärksam för att undvika oönskad kontakt med fientliga styrkor, ett måste för jägargruppen.

Attackdykare

Attackdykare är en befattning på kustjägarkompaniet. De första månaderna av specialistutbildningen fokuseras på dykning samt spaning och patrulltjänst. När patrullen är färdigsammansatt av de olika befattningsinnehavarna fortsätter utbildningen i patrullerna med bland annat strid, spaning, helikoptertjänst och sjukvårdsutbildning. Därefter följer en ny dykperiod under våren i Stockholms skärgård som avslutas med en slutprov. Efter godkänt slutprov erhåller soldaten utbildningstecknet för attackdykare och kan efter detta kalla sig attackdykare.

Krav

För att bli en godkänd kustjägare krävs det av den enskilda aspiranten att framgångsrikt klara av en rad fysiska och traditionella prov. Först när dessa är avklarade kan aspiranten titulera sig "Kustjägare" och får rätt att bära den gröna baskern och den gyllene treudden, kustjägarnas utbildningstecken.

Offentliga krav:

• Stridshinderbana 5,2 kilometer forcering med cirka 20 kg packning under 42 minuter
• Snabbmarsch 6,5 kilometer plutonsgemensam löpning i kuperad terräng med cirka 20 kg packning under 40 minuter, krav på att springa på formation
• Distanspaddling 120 distansminuter (motsvarar cirka 22,2 mil) kajakpaddling med tidskravet max 48 timmar
• Utbildningskontroll Neptuni (Uthållighetsövning som pågår cirka 4 dagar)
• Utbildningskontroll Bronto (Kombinerad uthållighetsprov/insats cirka 2 veckor)

Utöver dessa enskilda prov så ska soldaten klara av alla de andra kraven som ställs och som inte är offentliga.

Chef Kustjägarskolan (CKustJS)

• 1956 - 1957 - Per Carleson (då som chef Närförsvarsskolan (NärfS))
• 1957 - 1959 - Sven-Åke Larsén (då som chef Närförsvarsskolan (NärfS))
• 1959 - 1966 - Sven-Åke Larsén
• 1966 - 1968 - Torbjörn Ottosson
• 1968 - 1970 - Per Erik Bergstrand
• 1970 - 1971 - B Ingvar Johansson
• 1971 - 1974 - Bo Stefan Furenius
• 1974 - 1976 - Torsten Engberg
• 1976 - 1978 - Kaj Nielsen
• 1978 - 1980 - Bengt Molin
• 1980 - 1983 - Bo Strömgren
• 1983 - 1985 - Anders Mikael Hammarskjöld
• 1985 - 1988 - Claes-Göran Hedén
• 1988 - 1990 - Peter Wilpart

Övrigt

Flera välkända personer har genomfört värnplikt som kustjägare:

• Stig Bergling (1957), FN-kapten, kriminalinspektör SÄPO, spion.
• Paul Lederhausen (1958), företagsledare.
• Frank Belfrage (1961), kabinettssekreterare till Carl Bildt.
• Ilmar Reepalu (1966), socialdemokratisk politiker.
• Lennart Daléus (1966), generalsekreterare Greenpeace norden.
• Gert Fylking, (1966), radioprogramledare.
• Jan Blomgren (1971), journalist SvD.
• Gunnar Brock, (1971), VD Atlas Copco
• Göran Rosvall (1971), Ordförande Statens haverikommission
• Anti Avsan (1977), moderat riksdagsledamot.
• Anders Jallai (1980), stridsflygare FV, flygkapten på SAS.
• Hagge Rilegård (1983), grundare och VD VKG.
• Mats Lederhausen (1983), VD McDonalds Ventures USA
• Niclas Kjellström-Matseke (1991), VD Postkodlotteriet

Se även

• Kustjägare
• Amfibieskytte
• Flygbasjägare
• Fallskärmsjägarna
• Norrlandsjägare
• Amfibiedykare
• Särskilda skyddsgruppen
• Nationella insatsstyrkan
• Amfibiesoldater
• Särskilda operationsgruppen
• Amfibiebataljon
• Attackdykare

Externa länkar

• Kustjägarna
• Officiell webbplats för Sveriges första kustjägarförband - URKUSTJÄGARNA (NärfS-57/Kustjägare-Sällskapet - KJS)
• Amf 1 - Kustjägarna på mil.se