Kvantmekanisk sammanflätning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kvantmekanik

Teori:

Tolkning:

Persongalleri
Einstein | Schrödinger
Heisenberg | Dirac | Fermi
Bohr | Planck | Born

Kvantmekanisk sammanflätning, kvantintrassling eller kvantkorrelation (även engelskans entanglement används) är ett fenomen, som kan påvisas inom kvantfysiken. Fenomenet innebär att om två eller fler partiklar är sammanflätade kommer ändringar av den ena av partiklarna omedelbart att medföra att egenskaperna för den andra partikeln ändras – oavsett hur långt det är mellan dem.

Ett vanligt exempel på sammanflätade partiklar är två fotoner, som på grund av hur de skapades tillsammans är spinnlösa. Om man mäter spinnet hos en av fotonerna (som var för sig inte är spinnlösa), får den andra fotonen omedelbart lika stort men motriktat spinn. I vissa avseenden kan sammanflätade partiklar anses vara en enda partikel, eftersom de kvantmekaniskt delar samma tillstånd, men denna sammanflätning bryts så snart som en del i partikelparet mäts.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Området blev först undersökt efter att Albert Einstein, Boris Podolsky och Nathan Rosen publicerat en omtalad kritisk text för att påvisa det absurda med kvantteorin (kallat Einstein–Podolsky–Rosen-paradoxen eller EPR-paradoxen)[1]. Einstein, Podolsky och Rosen menade att den ögonblickliga kommunikationen mellan sammanflätade partiklar gick stick i stäv mot den speciella relativitetsteorin, där information, som färdas snabbare än ljuset, är likvärdigt med att information färdas bakåt i tiden – det vill säga tidsresor. Utifrån detta menade Einstein, Podolsky och Rosen att kvantteorin innehöll felaktigheter eller var inkomplett.

Effekten påvisad[redigera | redigera wikitext]

Senare arbeten av till exempel John Bell och Alain Aspect har påvisat att sammanflätning är verklighet. Den omedelbara kommunikationen mellan de två systemen kan dock inte användas för att överföra information med en hastighet högre än ljusets (i vakuum), vilket medför att det inte finns några motsättningar med speciella relativitetsteorin.

År 2010 tilldelades intrasslingspionjärena Alain Aspect tillsammans med John Clauser och Anton Zeilinger Wolfpriset [2] för sina "conceptual and experimental contributions to quantum physics", med tillägget att de hade tagit fram "the fundamental building blocks for many modern quantum-information technologies on which intensive research is being done around the world."

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ A. Einstein, B. Podolsky, and N. Rosen, Can quantum-mechanical description of physical reality be considered complete? Phys. Rev. 47 777 (1935). [1]
  2. ^ Johnston, Hamish (4 februari 2010). Entanglement pioneers bag Wolf Prize. physicsworld.com. http://physicsworld.com/cws/article/news/41633. Läst 5 oktober 2012.