Kyrkbok

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En kyrkbok (eller kyrkobok) är ett register som kyrkan (församlingen) var ålagd att föra över alla församlingens invånare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I Europa finns det anteckningar över dop, vigslar och begravningar bevarade tidigast från 1300-talet. Det är sällsynt med kompletta register över samma församling. De äldsta noteringarna finns i Frankrike och Italien, och äldst är en förteckning över begravna i den lilla staden Givry, i östra Frankrike, med början 1334. Uppteckningar för åren före 1500 är sällsynta. I länderna norr och västerut i Europa är de äldsta uppteckningarna från slutet av 1400-talet, och mycket sällsynta. I Norden finns inga kända medeltida kyrkböcker.

År 1497 presenterade kardinalen Francisco Ximénez de Cisneros ett dopregister i Toledo, Spanien, detta blev modellen för den registrering som den katolska kyrkan senare skulle införa i resten av Europa. Vid det tridentinska kyrkomötet år 1563, ålade den romersk-katolska kyrkan, som en del av motreformationen alla sina präster att fortsättningsvis föra dop- och vigselregister i sina församlingar.

Norden[redigera | redigera wikitext]

De första bestämmelserna om ministerialböcker i de nordiska länderna utfärdades i början av 1600-talet. I Danmark finns föreskrifter i synodalakter från Fyens stift 1607, enligt dessa skall såväl dop-, vigsel- samt begravningsregister föras. På 1640-talet utfärdades statliga föreskrifter om kyrkobokföring. Den äldsta bevarade danska kyrkoboken är daterad 1611 och kommer från Nordby på Fanö, den innehåller endast dopanteckningar. I Norge är den äldsta bevarade kyrkoboken från Andebu i Oslo stift och har begynnelseåret 1623.

Den första föreskriften om husförhörslängder och kyrkobokföring i Sverige utfärdades för Västerås stift av Johannes Rudbeckius under 1620-talet. Initiativet till dessa föreskrifter ledde till att man i Västmanland och Dalarna kan följa husförhör ända från 1620-talet, att jämföra att man allmänt i Sverige började med förhörslängder först under 1670-talet. Dessa förhörslängder och folkbokföringar finns ännu bevarade. De kyrkoräkenskaper med uppgifter om viglar, dop och begravningar som fördes dessförinnan fungerade som en enklare form av kyrkböcker. Av dessa finns ett antal, om än ett relativt fåtal bevarade från medeltiden.

Släktforskning i kyrkböcker[redigera | redigera wikitext]

Kyrkböcker utgör grunden för nästan all släktforskning världen över. Kyrkböckerna har avfotograferats i många länder, varför man numera kan läsa dem som mikrofilm i särskilda läsapparater, eller här i Norden, som digitala bilder på Internet.

Svenska typer av kyrkböcker[redigera | redigera wikitext]

Vissa typer av kyrkböcker kallas "ministerialböcker". Skatteverket definierar dessa på följande vis:

"Ministerialbok: Gemensamt namn på födelse- och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok (numera äktenskapsbok) samt död- och begravningsbok, vilka förr vanligen fördes av prästen (på latin minister) själv utan biträde samt innehöll anteckningar om hans ämbetshandlingar".

Ministerialböcker[redigera | redigera wikitext]

Övriga kyrkböcker[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]