Läkemalva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Läkemalva
Althaea officinalis - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-008.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växtriket
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Malvales
Familj Malvaväxter
Malvaceae
Släkte Läkemalvesläktet
Althaea
Art Läkemalva
A. officialis
Vetenskapligt namn
§ Althaea officialis
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Läkemalva (Althaea officinalis) är en flerårig växt som tillhör familjen malvaväxter. Förekommer i större delen av Europa, till Sibirien, Altaj, sydvästra Asien och norra Afrika.

Läkemalvan blir 60 - 130 cm och blommar i juli - september. Stjälkarna är upprätta och sammetsludna, bladen tre- till femflikiga och gråglänsande. Blommorna sitter ofta ensamma i bladvecken och är 3 - 5 cm breda.

Artepitetet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar, liksom det svenska namnet, på artens användning som läkeväxt.

Innehåll

[redigera] Sorter och hybrider

  • 'Alba' - har vita blommor.
  • 'Romney Marsh' har rosa blommor i täta, toppställda samlingar. Den är relativt låg och blir upp till 1 m hög.
  • 'Roussalka' urvalsform med upprätt växtsätt.

Läkemalva korsar sig ibland med hampmalva. Hybriden har fått namnet Althaea ×armeniaca Ten., 1837

[redigera] Synonymer

[1]

  • Althaea balearica J.J. Rodr.
  • Althaea kragujevacensis Pančić ex N.Diklić & V.Stevanovic
  • Althaea micrantha Wiesb. ex Borbás,
  • Althaea officinalis var. obtusifolia Vayr.
  • Althaea sublobata Stokes
  • Althaea taurinensis DC.
  • Althaea vulgaris Bubani
  • Malva althaea E.H.L. Krause
  • Malva maritima Salisb.
  • Malva officinalis (L.) Schimper & Spenner.

[redigera] Användning

Althearot, Radix Althaeae, är en drog som mest består av läkemalvans kraftiga birötter som avskalats ytterbarken. Den har mjuka, sega bastfibrer av vit eller gråvit färg. Smaken är sötaktig fadd och slemmig. Althaearot är sedan gammalt känd för sin höga halt av slem, ca 35 %. Dessutom innehåller den stärkelse, socker och ca 2 % asparagin.

För medicinskt ändamål beredes en dekokt av roten och användes som upptagande medel av en del skarpa och sura läkemedel. Pulveriserad rot användes tillsammans med andra ämnen vid tillverkning av tabletter. Den bästa drogen anses komma från Bayern.[2]

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ Wikispecies
  2. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952

[redigera] Tryckta källor

[redigera] Se även

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk