Längsmonterat drivpaket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Längsmonterat drivpaket kallas det när motorn i ett fordon är monterat i färdriktningen eller mot färdriktningen, alltså med vevaxeln/svänghjulet pekandes framåt eller bakåt. Detta är vanligast förekommande på bakhjulsdrivna bilar med motorn fram, svansmotor- och mittmotorbilar. Alla bilar med svansmotor har motorn ställd mot färdriktningen med växellådan över bakaxeln. Vissa äldre framhjulsdrivna bilar som till exempel SAAB Sonett (första generationen) och SAAB 99 kan motorn vara längsmonterad med svänghjulet mot färdriktningen och driva framhjulen med växellådan monterad under, eller framför motorn, (se: främre mittmotor). Idag har de flesta personbilar motorn tvärställd och drivandes på framhjulen då det tar mindre plats än om motorn är ställd på längden.

De flesta lastbilar och bussar har längsmonterade motorer, där de är frontmonterade under förarplatsen hos lastbilar och monterande fram, i mitten, eller bak, bakom bakaxeln hos bussar.

Bussar med lågentré (vanligt golv bak), normalgolv, eller högt golv, har numera vanligtvis motorn monterad mitt i mellan hjulen och bakom bakaxeln. Vissa, framförallt äldre bussar av märket Volvo kan ha motorn i mitten och mindre bussar av olika märken kan ha motorn fram. Den är i samtliga fall vanligtvis liggande eller lutande placerad för att inte ta upp för mycket plats. Bussar med lågt golv har, för att få ett så plant golv bakom bakaxeln som möjligt, ett asymmetriskt drivpaket. Motorn och växellådan är då monterade något till vänster. Volvo har även en bussmodell och ett chassi (Volvo B9S) med motorn längsmonterad mellan främre axlarna och placerad stående åt vänster. Detta för att få ett lågt golv men samtidigt ha tyngden längre fram och därmed en viss ökning av stabiliteten.

Längsmonterad Volvo-motor i en VW-bubbla

Se även[redigera | redigera wikitext]