Längtan till landet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Längtan till landet
Originalspråk Svenska
Kompositör Otto Lindblad
Textförfattare Herman Sätherberg
Övrigt Publicerad 1838

"Längtan till landet", även känd som "Vintern rasat", är en svenskspråkig sång med text av Herman Sätherberg och tonsatt för manskör av Otto Lindblad 1839.

Sången är en av de mest typiska vårsångerna i Sverige och har anknytning till Valborgsmässoafton då den sjungs av studentkörer. Texten publicerades ursprungligen som en vers i boken Jägarens vila, 1838. Några år efter visans tillkomst skrev Sätherberg ny text. Båda textversionerna börjar ungefär likadant. Den ursprungliga versionen är fyra strofer lång, den reviderade versionen har sex strofer. Det är de två första stroferna i den reviderade versionen som blivit folkkära.

Det "land" Herman Sätherberg längtade till när texten skrevs var Nolinge säteri i Grödinge socken.[källa behövs] Texten är publicerad i flera sångböcker.

Texten[redigera | redigera wikitext]

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.

Forsen kastar sig i havets sköte,
se, hur vild, med vilken stämmas dån!
Är det ej, som hela Mälarn göte
åter på en gång sitt rika lån?
Och han är likväl så hög om kvällen
som om morgonen, och tusen år
fylla honom kanske än från fjällen
lika rik och härlig varje vår.

Och med varje maj hans holmar gunga
sina kronor i dess klara våg,
och i varje vår hans fåglar sjunga
lika ömt med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela världen svärmar,
sköna vår, blott jag ej le med dig!
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet, bröder! Tjädern knäpper
nu var morgon i sin furulund.
Vad, om jägarn kopplet varsamt släpper
blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade!
Friskt och härligt hornens toner gå.
Den som hjärta nu att jaga hade
endast på en timma eller två!

Publicerad i[redigera | redigera wikitext]

Inspelningar[redigera | redigera wikitext]

En tidig inspelning gjordes i akustisk version av August Svenson i Stockholm i september 1909.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/002034390. Läst 19 maj 2011. 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikisource
Texten till Längtan till landet finns på Wikisource.