Lävågor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vid lävågens topp bildas linsformiga moln

Lävågor, även stående vågor, är en form av uppvindar som bildas bakom stora berg när det blåser i vissa riktningar.

Fenomenet uppstår vid vindskapade tryckskillnader mellan fram- och baksidan av berget. Luftmassan bakom berget väger mindre genom uppkommet undertryck. Gravitationen och gaslagarna inverkar på sådant sätt att lufttrycket utjämnas. Därvid stiger den lätta luften i formen av en stående våg.

Man kallar även fenomenet gravitationsvågor, ej att förväxla med de gravitationsvågor fysikerna försöker upptäcka från händelser i universum. Dessa lävågor når mycket högt. Segelflygplan kan nå upp till 13000 meter[1]. Lävågorna upphör inte där, utan de kan röra sig ända upp i jonosfären. Många flygpassagerare har känt av lävågor som kraftiga luftgropar vid flygningar över bergskedjor såsom Alperna, Himalaja och Klippiga bergen.

Segling[redigera | redigera wikitext]

Inom Segling med Bermudasegel finns begreppet fallvindar vilket snarast motsvarar Lävågor. Något som inträffar på läsidan om höga öar, vilket är vanligare i ex Egeiska havet Grekland eller Dalmatien i Kroatien där små öar kan vara rejält höga. På läsidan av ön kan vindarna gå snett nedåt. Dessa fruktas därför att de kan göra båten extremt svårmanövrerad och i värsta fall trycka seglet under vatten och innebär att den katastrofalt Kapsejsar. Något som logiskt sett är omöjligt på en vanlig Bermudariggad segelbåt med sidvindar, eftersom kraften från sidvinden i seglet upphör då seglet är i horisontellt läge. Detta fenomen är snarare relaterat till Lävågens nedre del, än den övre som flyget kan uppleva.