Lågkyrklighet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lågkyrklig)
Hoppa till: navigering, sök

Lågkyrkliga inriktningar inom kristendomen är fromhetstraditioner med "frikyrkoliknande" inslag inspirerade av pietistiska rörelser eller väckelserörelser.

Vikten av personlig kristen tro och engagemang i privatliv, församlingsverksamhet och gudstjänst betonas. I Sverige har den tidigare statskyrkans (Svenska kyrkan) organisation och liturgi ofta setts som ett hinder för detta.

Bland historiskt betydelsefulla förgrundsgestalter inom svensk lågkyrklighet kan nämnas C.O. Rosenius och Lina Sandell. Begreppet lågkyrklig har formulerats som motsats till begreppet högkyrklig. Medan högkyrkligheten särskilt betonar sakramenten, liturgin, ämbetet och kyrkans tradition betonar lågkyrkligheten de enskilda församlingsmedlemmarnas roll och deras möjlighet och ansvar att forma sitt religionsutövande. Kyrkan anses bli till genom enskilda människors omvändelseupplevelser och fria associationsrätt, inte genom Guds handlande genom nådemedlen. Motsvarande inriktningar finns även inom kyrkor i andra länder än Sverige till exempel den anglikanska.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Lågkyrkligheten uppstod i Sverige under 1800-talet genom inflytande från herrnhutismen och den engelska evangelikalismen. I våra dagar är den starkast företrädd i Norrland och genom den inom Svenska kyrkan fristående föreningen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) bildat 1856.[1] EFS hade 2013 ca 15 000 medlemmar.[2] En annan är Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1977
  2. ^ EFS: Om EFS, läst 5 januari 2014