Långa depressionen
Långa depressionen var en internationell ekonomisk kris, som drabbade stora delar av Europa och Nordamerika, efter period av stark ekonomisk tillväxt i mitten av 1800-talet och nordamerikanska inbördeskriget. Lågkonjunkturen kallades då Stora depressionen, fram till att Stora depressionen under 1930-talet övertog detta namn. Under perioden rådde deflation och låg tillväxt, från 1873 ända till 1896), men innebar inte samma stränga "ekonomiska tillbakagång [och] spektakulära nedgång" som 1930-talets stora depression.[1]
Krisen märktes främst i Västeuropa och Nordamerika, eller rättare sagt där de mest tillförlitliga fakta finns tillgängliga. Storbritannien anses ofta ha drabbats värst och förlorade stora delar av sitt industriella försprång till Kontinentaleuropa.[2] Medan krisen pågick ansågs Storbritanniens ekonomi varit i långvarig depression från 1873 och fram till åtminstone 1896, och vissa texter kallar perioden Stora depressionen 1873–1896.[3]
I USA kallas perioden oftast Depressionen 1873–1879, och anses ha börjat med Paniken 1873, och förlängts genom Paniken 1893.[4] National Bureau of Economic Research menar att paniken varade mellan oktober 1873 och mars 1879. Dessa 65 månader blev det den längsta tillbakagången i NBER statistik, och kan jämföras med 43 månader under 1930-talets depression.[5][6] Efter nedgången gick ekonomin in i en period av stark tillväxt, och USA:s ekonomi upplevde sin snabbaste tillväxt någonsin under 1870- och 80-talen.[7]
Bakgrund[redigera | redigera wikitext]
Perioden före hade dominerats av stora militära konflikter och ekonomiska framgångar. I Europa hade fransk-preussiska kriget utkämpats 1870-1871 och skapat Tyskland, och de 200 miljoner pund i krigsskadestånd som Frankrike tvingats betala ledde till en inflatorisk investeringsboom i Tyskland och Centraleuropa.[8] Ny teknik som Bessemermetoden för stålframställning och nya industrier växte snabbt, liksom järnvägsmarknaden.[8] I USA följdes nordamerikanska inbördeskriget och en kort efterkrigsnedgång (1865–1867) av en investeringsboom, med fokus på framför allt järnvägsbyggen i västra USA, vilket framför allt bekostats av utländska investerare.[8] I Frankrike tog man till medveten deflation för att kunna betala av krigsskadestånden .[8]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 30 augusti 2011.
- Rothbard, Murray A History of Money and banking in the United States: The Colonial Era to World War II (2002). The Ludwig Von Mises Institute.
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Rosenberg, Hans (1943). ”Political and Social Consequences of the Great Depression of 1873-1896 in Central Europe”. The Economic History Review. 13 (Blackwell Publishing) (1/2): sid. 58–73. http://www.jstor.org/stable/2590515.
- ^ Musson, A.E. (1959). ”The Great Depression in Britain, 1873-1896: A Reappraisal”. The Journal of Economic History (Cambridge University Press) 19 (2): sid. 199–228. http://www.jstor.org/stable/2114975.
- ^ Capie, Forrest; Wood, Geoffrey (1997). ”Great Depression of 1873–1896”. i Glasner, David; Cooley, Thomas F.. Business cycles and depressions: an encyclopedia. New York: Garland Publishing. sid. 148–49. ISBN 0824009444
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110718091926/http://butnowyouknow.wordpress.com/those-who-fail-to-learn-from-history/history-of-economic-downturns-in-the-us/. Läst 30 augusti 2011.
- ^ ”Business Cycle Expansions and Contractions”. National Bureau of Economic Research. http://www.nber.org/cycles/cyclesmain.html. Läst 4 januari 2009.
- ^ Fels, Rendigs (1949). ”The Long-Wave Depression, 1873-97”. The Review of Economics and Statistics (The MIT Press) 31 (1): sid. 69–73. doi:.
- ^ Rothbard (2002), 164
- ^ [a b c d] David Glasner, Thomas F. Cooley (1997). ”Crisis of 1873”. Business Cycles and Depressions: An Encyclopedia. Taylor & Francis. ISBN 0824009444.