Långban

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För insjön med samma namn, se Långban (sjö).
Koordinater: 59°51′14″N 14°15′48″Ö / 59.85389°N 14.26333°Ö / 59.85389; 14.26333
Långban
Småort
Långban, laven vid Nya schaktet.
Långban, laven vid Nya schaktet.
Land  Sverige
Landskap Värmland
Län Värmlands län
Kommun Filipstads kommun
Församling Filipstads församling
Koordinater 59°51′14″N 14°15′48″Ö / 59.85389°N 14.26333°Ö / 59.85389; 14.26333
Area 33 hektar (2010)
Folkmängd 61 (2010)[1]
Befolkningstäthet 1,85 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S5781
Långbans läge i Värmlands län
Red pog.svg
Långbans läge i Värmlands län
SverigesLän2007Värmland.svg

Långban är en småort och före detta gruvsamhälle i Färnebo socken i Filipstads kommun, Värmlands län.

Samhället ligger cirka 20 km nordöst om Filipstad. Riksväg 26 och Inlandsbanan passerar orten. Samhället ligger mellan sjön Långban[2] i öster och Hyttsjön i väster.

Vid disponentgården som fortfarande finns kvar föddes den berömde uppfinnaren John Ericsson och hans bror Nils Ericson. I dag är Långban ett betydelsefullt besöksmål och flera byggnader från gruvepoken finns bevarade.

Gruvhistoria[redigera | redigera wikitext]

Långbanshyttan.

Gruvbrytningen startade troligen redan på medeltiden, men det var först 1711 som brytningen kom igång på allvar vid Långbansgruvan. Redan i mitten av 1500-talet byggdes en hytta i Långban, Långbanshyttan, vilken emellertid först användes för malm från Persberg. Långbanshyttan lades slutligen ned 1933 och är idag byggnadsminne, renoverad med AMS-medel 1980-83.

Berggrunden i Långbansgruvan utgörs av dolomit, som är impregnerat av malmer. Bland gruvans malmkroppar märks Collegiegruvemalmen, Storgruvemalmen, Norrbottensmalmen, Japanmalmen, Hindenburgmalmen, Amerikamalmen och Lukasmalmen. De består järnmalm i form av hematit och magnetit och manganmalm i form av hausmannit och braunit.[3]

Från början bröt man endast järnmalm i Långban, men under 1870-talet började man även bryta manganmalm.[3] Årsskiftet 1957-58 övergick man till brytning av dolomit fram till nedläggningen av gruvan år 1972. Från 1885 drevs gruvan av Grufveaktiebolaget Långban, som senare fick Uddeholmsbolaget som huvudägare.

Långbansgruvan är också känd för sin rika förekomst av olika mineral. Främst olika silikater av mangan, men därtill olika antimon- och arseniksalter, samt barium-, bly- och berylliumföreningar, liksom rent bly.[4]

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Långban ligger i Bergslagen, ett område som rent geologiskt ligger i den Svekokarelska provinsen med bergarter som bildades för cirka 1,9 miljarder år sedan. De flesta bergarterna omvandlades för mellan 1,86 och 1,8 miljarder år sedan, under den Svekokarelska orogenesen.

En mångfald olika mineral har kunnat bildas genom förekomst av antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, bor och koppar utöver järn, mangan och de vanliga bergartsbildande grundämnena.

Långbans gruvor är en av världens mineralrikaste platser, med 270 fynd av olika mineral registrerade. Det är också typlokal för 69 olika mineral.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Holtstam D. & Langhof J. (red). 1999. Långban, The mines, their minerals, geology and explorers. Raster förlag.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Småorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____13027.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Ekonomisk karta över Sverige 11E FILIPSTAD 7c LÅNGBAN
  3. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 993 
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 993-94 
  5. ^ http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_145324.svd”. Svenska Dagbladet. 9 maj 2004. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]