Långsvansad myrkott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Långsvansad myrkott
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Manis tetradactyla
Manis tetradactyla
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Myrkottar
Pholidota
Familj Manidae
Släkte Manis
Art Långsvansad myrkott
M. tetradactyla
Vetenskapligt namn
§ Manis tetradactyla
Auktor Linnaeus, 1766
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Långsvansad myrkott (Manis tetradactyla) är ett däggdjur i familjen myrkottar som förekommer i centrala Afrika.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arten är en av de mindre i familjen. Den når bara en kroppslängd av 30 till 40 centimeter men svansen blir med 60 till 70 centimeters längd nästan dubbelt stor. Vikten går upp till 2 eller 3 kilogram.[2] Kroppen, med undantag av nosen, buken och benens inre sida, är täckt av stora, platta fjäll. Fjällen har vanligen en mörkbrun färg med en ljusare kant som ger djuret ett bättre kamouflage. Svansens spets saknar fjäll och har troligen ett utmärkt känselsinne.[2] Huden vid oskyddade delar, som bland annat buken, har en svart till mörkbrun färg. Vid de främre fötterna förekommer stora grävklor och även vid de bakre extremiteterna finns mindre klor. Liksom alla andra myrkottar saknar arten tänder och har en påfallande lång tunga.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet för långsvansad myrkott sträcker sig från Senegal till Uganda och söderut till sydvästra Angola. Habitatet utgörs av skogar, främst regnskogar.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten är mer än andra myrkottar specialiserade på livet i träd. Den klättrar med hjälp av klorna och svansen som används som gripverktyg och som kan bära hela kroppsvikten. Långsvansad myrkott vilar i trädens håligheter. Det antas att varje individ lever ensam och att de markerar sitt revir med vätska från analkörtlarna. När de känner sig hotade kan de rulla ihop sig med dem skarpa fjällen som skydd.

Födan utgörs främst av myror som lever på träd, dessutom äter de även termiter.[2] Myrkotten bryter trädens bark med hjälp av de skarpa klorna vid framfötterna och slickar myrorna med den långa klibbiga tungan. Insekterna sväljs helt och sönderdelas först i magsäcken.

Hot[redigera | redigera wikitext]

På grund av artens gömda levnadssätt i regnskogen är det svårt att tolka hur den är hotade. Troligen jagas myrkotten för köttets och fjällens skull. I folkmedicinen anses fjällen ha läkande egenskaper. IUCN nämner att populationen minskar men listar arten fortfarande som livskraftig (LC).[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Långsvansad myrkott är en av åtta arter i släktet myrkottar och den enda arten i undersläktet Uromanis. Artens närmaste släkting är vitbukig myrkott och ibland klassificeras båda arter tillsammans som ett eget släkte (Phataginus) eller gemensam undersläkte.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 19 september 2010., där anges följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Uromanis tetradactylaIUCN:s rödlista, auktor: Hoffmann, M. 2008, besökt 14 december 2010.
  2. ^ [a b c d] Manis tetradactyla på Animal Diversity Web (engelska) (har även bilder), besökt 14 december 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]