Lödöse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 58°1′46″N 12°9′47″Ö / 58.02944°N 12.16306°Ö / 58.02944; 12.16306
Lödöse
Tätort
Sankt Peders kyrka
Land  Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Lilla Edets kommun
Församling Lödöse församling
Koordinater 58°1′46″N 12°9′47″Ö / 58.02944°N 12.16306°Ö / 58.02944; 12.16306
Area 127,75 hektar
Folkmängd 1 266 (2010)[1]
Befolkningstäthet 9,91 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 463 71
Riktnummer 0520
Tätortskod 4944
Sweden Västra Götaland location map.svg
Red pog.svg

Lödöse, även Gamla Lödöse, Gamlöse eller Gammelös, är en tätort och före detta brukssamhälle i Lilla Edets kommun och kyrkby i Sankt Peders socken, belägen cirka 4 mil nordost om centrala Göteborg. Orten ligger vid Göta älv och genomskärs av Lödöse-Lilla Edets järnväg. Norge/Vänerbanan (förr Bergslagsbanan) och väg E45 passerar strax öster om samhället.

Lödöse har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar. Staden som slutligt förlorade sina stadsrättigheter 1646, räknas som den första av Göteborgs föregångare.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Omfattande utgrävningar 1916-1920 och från 1961 har blottlagt medeltida kyrkoruiner, husgrunder, plankgator och kajer samt ett båtskrov från tidigt 1500-tal. Hittills har ungefär 1/3 av den medeltida staden grävts ut. I de upp till 4 m djupa kulturlagren har över 150.000 lösfynd gjorts. En del av dessa är utställda på Lödöse museum och Historiska museet i Stockholm. Lödöse är en av Sveriges fyndrikaste utgrävningsorter. Bebyggelsen går tillbaka till mitten av 1000-talet.[3]

Den äldsta kända skriftkällan för Lödöses existens, är inskriptionen LEDU(S) eller LEODU(S) på brakteater från Knut Erikssons regeringstid (1167—1196).[4] Därefter omnämns staden omkring 1200 av den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus i Gesta Danorum, då på latin; Liuthusium. Det anses innehålla ett äldre namn på Gårdaån, Liudha, den rikligt beväxta, samt øse, åmynning. Senare omskrivs Lödöse i ytterligare en dansk källa, Knytlingasagan från omkring 1260-1270. Ett av de tidigaste, svenska beläggen för namnet Lödöse är Margareta Persdotters testamente från 1260. Lödöse kloster kallas där 'claustro lydosiensi'.[5] I de isländska sagorna från 1220-talet till 1310-talet refereras till händelser från 1150-talet som ska ha utspelat sig i, eller i närheten av Lödöse. Även senare möten, bland annat mellan norske Håkon den unge och Birger jarl 1249 finns med:

Svar var elfr
aull at lita
glæselig
sem agull sei

frægðar folk
er flota Þæysti
lofsœls konungs
Lioðhusa til.
— Ur Håkon den gamles saga, Flateyjarbók [6]

Fritt översatt:
Hela älven var så vacker att se på, som om man såg färger av skinande guld.
Då styrde kungens berömda män sina skepp till Lödöse.

Den enda avskrift som finns bevarad av den medeltida stadslagen, Bjärköarätten, gällde Lödöse och anses som äldst vara från 1200-talets slut. Samma bjärköarätt gällde i det norska Nidaros (nuvarande Trondheim), det danska Lund, liksom i Stockholm. Lödöses borgare hade rakt av kopierat Stockholms lag med kvartersnamn och allt.[7]

Lödöse medeltida stadssigill med två torn går igen i Lilla Edets kommunvapen.

Äldre medeltid[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiskt är Lödöse belagt från 1100-talet, möjligen 1000-talet. Staden växte snabbt i betydelse som Sveriges port mot väster. På 1100-talet fanns tre kyrkor, kungsgård, kungligt myntverk och kastal i staden. Men vid denna tid kunde man ännu inte segla ut obehindrat från Lödöse.

Både Askim, Sävedals och Vättle härader, de så kallade Utlanden (där staden Göteborg till stora delar breder ut sig idag), var danska till mitten av 1200-talet. Omkring 1253 ska Birger jarl ha samlat en här vid Gullbergs hed, nära Göta älvs mynning för att angripa Danmarks kung Abel. Denne skulle dock ha hunnit dö och danskarna kapitulerade utan strid.
Mellan åren 1249-1263 möttes representanter för Sverige, Norge och Danmark ofta i vänskapliga kontakter i Göta älvdal, och Biger jarl var ofta närvarande personligen.[8]

Förbrödringen var så stor att det vid ett möte i Lödöse 1257 påbjöds att:

Om någon hånar en norrman eller kallar honom bagge eller vid andra smädenamn, skall han ingenting förlora annat än sitt halsben!
— Birger Jarl
Ur Håkon den gamles saga, Flateyjarbók [9]

Till 1473 var Lödöse Sveriges enda hamn med utfart mot Nordsjön. Enda perioden staden hade fritt tillträde till havet var från att Sverige öppnades mot Kattegatt1250-talet och till Engelbrekt Engelbrektssons uppror år 1434. Det är också under dessa knappt 200 år som stadens storhetstid infaller.

Här bedrevs en internationell handel med andra skandinaver samt tyskar, skottar, engelsmän och holländare. Tyskarna blev den dominerande handelsparten och Hansan hade representation i stadens magistrat, på samma sätt som i Kalmar och Söderköping. Man importerade varor som inte kunde frambringas i Sverige och exporterade Västergötlands animalieproduktion, samt även timmer och järn.

Myntning startades i Lödöse strax före 1150, efter att inte ha förekommit i Sverige sedan 1030 i Sigtuna. Med undantag för Magnus Ladulås regeringstid 1275-90 pågick myntningen i Lödöse fram till omkring 1365. De första mynten som omnämner myntherren är präglade omkring 1190 under Knut Erikssons regeringstid från 1167.

Det tros också ha varit under Knut Erikssons regeringstid som kastalen uppfördes, en av Sveriges allra äldsta försvarsborgar, den första vid en gräns. Snorre Sturlassons brorson Sturla Thårdarson berättar i Håkon Håkonssons saga från 1260-talet om hur Håkon Håkonssons och hans birkebeinare brände och rev kastalen 1227. Striden gällde Knut Kristinesson d.ä., styvson till Västergötlands lagman Eskil . Knut var son till lagmannens hustru Kristina i hennes tidigare äktenskap med den norske jarlen Hakon galen, och hade blivit ledare för ribbungarna som försökte avsätta kung Håkon.

År 1243 etablerade sig tiggarorden dominikanerna i Lödöse och anlade Lödöse konvent.

Lödösehus[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lödösehus

Det är som ersättning för kastalen som borgen Lödösehus börjar byggas, förmodligen under Erik Erikssons andra regeringstid från 1234. Sin största omfattning hade borgen under tidigt 1300-tal och var då en av rikets största. Den var omgärdad av dubbla och delvis tredubbla vallgravar. Många gånger tjänade den som residens för det kringresande svenska hovet, en så kallad riksborg.

Folkungatiden[redigera | redigera wikitext]

Vid freden i Helsingborg 1310 tillföll Lödöse hertig Erik. Efter att först ha bränt Lödöse 1304 under brödrastriden mot kung Birger Magnusson blev staden en viktig stödjepunkt för hertigarna Erik och Valdemar. Fram till Nyköpings gästabud 1317 var Lödöse jämte Kungahälla, Axevalla hus och Varbergs fästning ett administrativt centrum i det hertigdöme som till sin största omfattning bestod av Västergötland, Dal och Värmland (motsvarande dåvarande Skara stift), samt Norra Halland och Älvsyssel.

Det var i Lödöse hertig Erik firade sin bröllopsfest 1313 med den då 11-åriga Ingeborg Håkansdotter, dotter till Norges kung Håkon Magnusson. När deras son, kung Magnus Eriksson, gifte sig 1335 med Blanka av Namur gav han henne Lödöse tillsammans med Lindholmen och norska Tønsberg i morgongåva. I ett andra morgongåvobrev 1353 erhöll hon dessutom Bohus och Marstrand med Älvsyssel utom Orust.

1319-1326 ingick Lödöse i Ingeborgs underhållsländer och från 1371 i Magnus Erikssons. När han dog 1374 vägrade hans son, Norges kung Håkan Magnusson återlämna faderns underhållsländer till Sverige.

1349 kom pesten till Skandinavien. Samma år sammankallade kung Magnus Eriksson ett rådsmöte i Lödöse och utfärdade ett beslut att varje fredag skulle vara faste- och böndag och att alla medborgare skulle offra pengar till jungfru Maria.

Lödösehus började förlora i vikt i och med att flera befästningar anlades runt Göta älvs mynning under 1300-talet: Gullbergs fäste nära Säveån 1303; Lindholmens borgHisingen 1333; samt Älvsborg troligen under början av Albrekt av Mecklenburgs regeringstid 1364-1389.

I Säveåns dalgång i inlandet blev Stynaborg någon gång under 1300-talet ny länsborg för Lödöses närmaste omland, Ale härad. Stynaborg låg i Bälinge socken i nuvarande Alingsås församling, Kullings härad.

Unionstiden[redigera | redigera wikitext]

Fortfarande på 1400-talet var Lödöse en av rikets sex viktigaste städer med egen representation vid kungavalen. Omkring 1450 blev den danska tullen vid den då starkt utbyggda Bohus fästning alltför betungande. Danskarna hade även Skårdals skate (nuvarande Surte och Bohus) på den östra älvstranden. Under Sten Sture den äldres regeringstid bestämdes av riksrådet vid ett möte i Kalmar 1473 att en ny stad skulle grundas vid Säveån nära Göta älvs utlopp och det stora flertalet av borgarna flyttade till Nya Lödöse, nummer två bland Göteborgs föregångare.

I kriget med Karl Knutsson Bonde hade danske kungen Kristian I intagit Lödöse 1452 och västgötarna avsvor sig troheten mot den svenske kungen. Redan samma år återerövrade marsken Tord Karlsson Bonde Västergötland från danskarna. När han intog Lödöse kom han över ett arkiv med brev till kung Kristian från ett antal bemärkta svenskar, som nu blev komprometterade. Detta blev inledningen till en omfattande räfst där frälsegods drogs in till kronan, och vidare en reduktion av kyrkans egendomar.

Bero Magni de Ludosia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bero Magni de Ludosia

En person från Lödöse från denna tid, som blivit föremål för särskilda historiska studier, gick under det latinska namnet Bero Magni de Ludosia (ca. 1409–1465). Översatt till svenska blir namnet Björn Månsson, alternativt Magnusson, från Lödöse. Han var under sitt vuxna liv verksam vid universitetet i Wien och utnämndes 1461/1462 till biskop i Skara stift, dock utan att tillträda ämbetet.[10]

Äldre vasatiden och stormaktstiden[redigera | redigera wikitext]

1526 indrog Gustav Vasa Lödöses stadsrättigheter, men på grund av de uppblossande orosstämningarna kring Danmarks avsatte kung Kristian II befallde han i början av 1530-talet att Lödöses försvar skulle stärkas med fyrkantiga torn runt den före detta staden.

Under Nordiska sjuårskriget 1563-1570 befästes platsen ytterligare genom Lindorm Torstenssons försorg.

1569-1603 ingick Lödöse i Visingsborgs grevskap. Under denna tid fick Lödöse tillbaka sina stadsrättigheter 1586 av Johan III).

1612-1619 ingick Lödöse i Älvsborgs andra lösen.

Under den så kallade Hannibalsfejden, efter att riksrådet och fältmarskalken Lennart Torstenson angripit Danmark 1643, belägrade svenska trupper under befäl av överste Nils Kagg Bohus fästning, där Hannibal Sehested, ståthållare över Norge, residerade. 1644 blev Lödöse både plundrat av svenskarna och bränt av danskarna. Staden utrustades genast med en ny skans som följande år stod emot ett nytt angrepp. Samma år, 1645, slutade kriget med freden i BrömsebroHalland tillföll Sverige. Året därpå förlorade Lödöse slutligen sina stadsrättigheter.

I samband med Gyldenløvefejden 1676-79 lät rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie förstärka Lödöses försvar med ännu en ny skans 1676, som efter kriget fick förfalla. Efter detta försvinner Lödöse ur rikets annaler.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

1877-1905 hade Bergslagsbanan hållplatsen Tingberg vid sydöstra delen av samhället. När järnvägen till Lilla Edet stod klar 1906 ersattes denna hållplats av en station vid Alvhem i Skepplanda församling, i nuvarande Ale kommun, 2 km söder om Lödöse. Vid Lilla Edet-banan anlades samtidigt Lödöse station och hållplatsen Lödöse by, längre norrut. Persontrafiken längs denna sträckning upphörde 1953. En ny järnvägshållplats, Lödöse södra, öppnades 2 km söder om Lödöse, mellan Tingberg och Alvhem i slutet av 2012. Tills 2012 genomskars Lödöse av väg E45, men efter det går E45 på motorväg utanför.

1952-1970 var Lödöse centralort i Lödöse kommun.

I juni varje år spelas skådespelet Vid Ljuda Os på en friluftsscen bakom Lödöse museum. Spelet arrangeras av Studieförbundet Vuxenskolan och framförs av ett sjuttiotal amatörskådespelare. Det handlar om kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanka; om ortens spetälska och om Heliga Birgitta (som antas ha utrest från Lödöse vid någon av sina resor).

Lödöse varv[redigera | redigera wikitext]

I början av förra seklet fanns tre varv i Lödöse. Det främsta av dem, Lödöse varv, grundades 1899[11]. Som mest hade det 350 anställda. 1985 lades varvet ner.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Lödöse 1960–2010[12]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
549
1965
  
696
1970
  
1 004
1975
  
1 244
1980
  
1 181
1990
  
1 291 116
1995
  
1 227 119
2000
  
1 227 121
2005
  
1 265 127
2010
  
1 266 128

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Göteborgs övriga föregångare var Nya Lödöse, Älvsborgs stad och Karl IX:s Göteborg.
  3. ^ [Erika Harlitz: Urbana system och riksbildning i Skandinavien. En studie av Lödöses uppgång och fall ca 1050 - 1646. Kungsbacka 2010. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/22037/1/gupea_2077_22037_1.pdf]
  4. ^ Myntningsfynd från Lödöse, Rune Ekre, Särtryck ur Nordisk Numismatisk Årsskrift 1971, s. 60f
  5. ^ www.nad.riksarkivet.se, DS 468.
  6. ^ af Ugglas sid 33
  7. ^ Alf Henrikson: "Svensk historia", Bonnier Pocket, Stockholm 1986, ISBN 91-0-047053-8, s. 119
  8. ^ Ahnlund sid 59
  9. ^ af Ugglas sid 33-34
  10. ^ Erika Kihlman: Bero de Ludosia – student and teacher. I Swedish Students at the University of Vienna in the Middle Ages (Olle Ferm och Erika Kihlman, redaktörer). Runica et mediaevalia, Scripta minora, 20:89–133, 2011
  11. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1060 
  12. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]