Lögndetektor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett exempel på hur en lögndetektor visar mätningar av olika kroppsfunktioners variation med tiden.

En lögndetektor, ibland kallad polygraf, är en elektronisk apparat som används för att för att söka utröna om en person talar sanning eller ljuger genom att registrera ett flertal kroppsfunktioner. Det finns inga vetenskapliga bevis för att de fungerar.

Att tala sanning är naturligt för alla människor medan lögn för de flesta människor kräver viss ansträngning. Det finns ett samband mellan vissa kroppsfunktioner (till exempel puls, andning, blodtryck och handsvett) och det obehag en person upplever. Detektorn avslöjar egentligen inte lögn eller sanning utan snarare personens reaktion på att få vissa obehagliga frågor. I vilken mån den utfrågade personen tror på detektorn har också viss betydelse, men den är inte avgörande.

Enligt förespråkarna för tekniken kan ren nervositet sållas ut från det obehag frågorna framkallar vid ett förhör genom att en stor mängd kontrollfrågor av liknande karaktär ställs, men som ej har direkt samband med den fråga som är aktuell (brottet). För en oskyldig skulle kontrollfrågorna och frågorna om "brottet" ge liknande resultat, medan en "skyldig" oftast skulle få starkare reaktioner på frågor som specifikt har samband med "brottet".


Motmedel[redigera | redigera wikitext]

Det finns motmedel mot lögndetektorer. Ett sätt är att bita sig i tungan eller pressa tårna hårt mot golvet eller på annat sätt skapa en fysiologisk stress. Om man gör detta på kontrollfrågorna eller vid "fel" tillfälle under frågeomgången så blir jämförelsevärdena högre och testet kommer inte visa på ökad stress vid lögnen. Ett annat motmedel som fungerar på brottskunskapstestet är att uppehålla tankarna på annat än det testförrättaren pratar om, till exempel genom att räkna baklänges eller räkna får tyst för sig själv. I tester har det visat sig att 20 minuters information om motmedel leder till en 50%-ig chans att lyckas lura polygrafen.[källa behövs] Av de fysiska motmedlen upptäckte testförrättaren bara 11%, och inte i något fall upptäcktes de psykologiska motmedlen[källa behövs]. För personer med vissa typer av personlighetsstörningar samt personer som varit drogpåverkade i den situation förhöret gäller är tillförlitligheten av lögndetektorertest särskilt låg.

Tillförlitlighet[redigera | redigera wikitext]

Precisionen uppges av förespråkare vara olika för olika metoder. Den vanligaste kontrollfrågemetoden sägs ge ett korrekt utslag i 73-87% av lögnerna och 66-72% av sanningarna. Den näst vanligaste metoden - brottskunskapstest - sägs ge rätt utslag i 96% av sanningarna och 59-82% av lögnerna[källa behövs]. Lögndetektorer används inte som bevis vare sig för friande eller fällande dom i Sverige[källa behövs].

Röstdetektering[redigera | redigera wikitext]

För lögndetektortest baserade på röstdetektering och språkanalys saknas helt vetenskapligt stöd för att lögndetektorer kan visa något överhuvudtaget enligt nya svenska forskningsrön. [1] Forskarna Francisco Lacerda, professor i lingvistik vid Stockholms universitet, och Anders Eriksson, professor i fonetik vid Göteborgs universitet, publicerade vid årsskiftet 2007/2008 en artikel i tidskriften "The international journal of speech, language and the law", en granskad akademisk tidskrift för röstforskning och säkerhetsfrågor.[2] Artikeln hade titeln "Charlatanry in forensic speech science". I artikeln den redovisar författarna bland annat vad de senaste 50 årens forskning avseende fonetiska lögndetektortest har resulterat i. I artikeln visas att det inte finns något vetenskapligt stöd för att språkbaserade lögndetektorer ger information om en persons stressnivå, utan att det motsvarar tärningskast. Vidare visas att den största tillverkaren av fonetiska lögndetektorer i själva verket är en ren bluffmakare. Företaget Nemesysco Limited är ett enmansföretag som drivs av en israelisk marknadsförare utan någon som helst akademisk examen eller utbildning i fonetik eller psykolingvistik. Efter en stämningsansökan och uppgörelse med Nemesysco, drogs dock artikeln tillbaka av förlaget Equinox, som ger ut den aktuella tidskriften. Som argument anger förlaget att det kritiserade företaget borde ha getts tillfälle att kommentera artikeln innan publicering, och lovar företaget utrymme för ett brev i ett kommande nummer av tidskriften. [3] Lacerda och Eriksson ligger nu i konflikt med förlaget om att åter få artikeln publicerad.[1] Artikeln finns dock att läsa på Wikileaks, Scribd.com samt för nedladdning på Pirate bay.[4] Åtskilliga forskare och institutioner främst i Sverige - inklusive det svenska Vetenskapsrådet - men även världen över[källa behövs], har kommit till Eriksson och Lacerdas försvar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Karin Bojs. "Lögndetektorer fungerar inte" Dagens Nyheter den 28 december 2008. Läst 10 januari 2009.
  2. ^ Eriksson, Anders & Francisco Lacerda (2007). "Charlatanry in forensic speech science - a problem to be taken seriously", The international journal of speech, language and the law 14(2):169-193. Kopia på dokumentpubliceringswebbplatsen Scribd.com. Uppladdad 2009-02-01. DOI: 10.1558./ijsll.2007.14.2.169
  3. ^ [1] Meddelande från editorn för International Journal of Speech, Language and the Law, publicerat 2008-12-04.
  4. ^ Jonnie Wistrand. "Lögndetektorbomben på väg att brisera" IDG.se den 6 februari 2009. Läst 8 februari 2009.