Löneskillnader mellan män och kvinnor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Löneskillnader mellan män och kvinnor eller inkomstgap kan observeras i nästan alla länder i världen. Oförklarat lönegap är skillnaden mellan timlön vid liknande arbete, det vill säga om man kompenserar för faktorer såsom att män och kvinnor har olika utbildning, yrke och befattning. Skillnader i livsinkomst beror både på inkomstgap och skillnader i sysselsättningsgrad.

I hur hög grad löneskillnaderna i moderna samhällen orsakas av diskriminering, livsstilsval (antalet arbetade timmar), patriarkala normsystem, och/eller biologiska skillnader, är föremål för debatt bland sociologer, ekonomer och biologer. Förespråkare för solidarisk lönepolitik betraktar löneskillnaderna som ekonomisk ojämlikhet, och eftersträvar jämställdhet och lika lön för lika arbete, men även rättvisa löneförhållanden mellan grupper med skilda arbeten.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattningsvis var den ojusterade skillnaden mellan mäns och kvinnors medianårslön 22% bland OECD-länder år 1996, men minskade till 18% år 2006.[1] Inom EU var den ojusterade skillnaden mellan mäns och kvinnors livsinkomst 17,5% år 2008.[2]

I Sverige var den ojusterade skillnaden 16% år 1999 och 14% år 2012.[1] Det oförklarade eller justerade lönegapet är mellan 1% och 7% i Sverige för samma arbete, beroende på hur och vad man mäter. Se nedan.

Skillnaden i livsinkomst (som även förorsakas av olika mängd arbetad tid) är 25% eller i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mellan en man och en kvinna i Sverige. [3] Skillnader i livsinkomst får långtgående konsekvenser för äldre människors levnadsstandard.[2] Inom EU har 20,1% av kvinnor och 14,9% av män över 65 år en inkomst lägre än fattigdomsgränsen, det vill säga en skillnad på 5,2 procentenheter. Skillnaden är avsevärt större i Sverige, där 23,6% av kvinnor över 65 riskerar fattigdom jämfört med 10,4% av männen, det vill säga en skillnad på 13,2 procentenheter[4].

OECD-länder[redigera | redigera wikitext]

Följande tabell visar den procentuella skillnaden mellan mäns medianlön och hela befolkningsgruppens medianlön vid heltidsarbete, enligt OECD-statistik från 2004 för Sverige och Polen, och 2005 eller 2006 för övriga länder. Statistiken har inte justerats för skillnader i utbildning och yrke. [1]

Land Ojusterat lönegap 2004-2006 (%)
Australien 17
Danmark 11
Finland 19
Frankrike 12
Irland 14
Japan 33
Kanada 21
Korea 38
Nederländerna 17
Nya Zeeland 10
Polen 10
Schweiz 19
Storbritannien 21
Sverige 15
Tjeckien 18
Tyskland 23
Ungern 0
USA 19
Österrike 22

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal undersökningar av löneskillnaden på den svenska arbetsmarknaden har gjorts av olika organisationer. Alla undersökningar visar att män generellt tjänar mer än kvinnor, men att det finns yrken där, i vissa åldersgrupper, kvinnor tjänar mer än män.[5] Undersökningarna omfattar bara löntagare inom respektive organisations område (Arbetsgivarverket kartlägger exempelvis bara löneskillnader mellan statligt anställda). Undersökningarna förklarar en stor del av den uppgivna löneskillnaden med faktorer som ålder och utbildning. Det debatteras om huruvida den återstående skillnaden förklaras av strukturell diskriminering eller av faktorerna som uppges.

Medlingsinstitutet, som är en av de primära källorna för lönestatistik i Sverige, rapporterade 2010 den oförklarade löneskillnaden till 5,4% i grundlön[6], men förklarar också tydligt att "oförklarad [är] inte det samma som osaklig" och "i praktiken är detta i stort sett omöjligt" att ta fram en pålitlig siffra på.

Studier med fler vägningar kan sägas komma närmare en siffra som liknar verkligheten, så som Arbetsgivarverkets studie från 2007, där fler kriterier än hos Medlingsinstitutet vägts in och den oförklarade löneskillnaden beräknats till 1,3%[7], men studien täcker bara statsanställda. De viktigaste faktorn som bidrar till löneskillnaden är att kvinnor och män arbetar inom olika yrkesområden.[8]

Undersökning (inkomstår) löneskillnad Justerad löneskillnad Faktorer kompenserade för Faktorer ej kompenserade för (exempel)
Meyerson & Petersen 1990
arbetare (tjänstemän)[9]
12,2 % (27,2 %) 1,4 % (5 %) befattning, arbetsplats utbildning, ålder, erfarenhet, produktivitet
Landstingsförbundet 2002[10] 29 % 1 % utbildning, yrke, chefskap  
Svenskt Näringsliv 2004[11] 14,4 % 4,8 % yrke, ålder, utbildning, företag tidigare erfarenhet, arbetets svårighetsgrad, mångsidighet
Medlingsinstitutet 2006[12] 15,8 % 5,3 % yrke, ålder, arbetsgivare, utbildning, arbetstid chefskap, arbetets svårighetsgrad, sociala färdigheter
Arbetsgivarverket 2007[13] 13,9 % 1,3 % arbetstidens omfattning, chefskap, arbetets svårighetsnivå och innehåll, myndighet, individuella faktorer såsom utbildning, arbetslivserfarenhet och region "avgörande skillnader i faktiska arbetsuppgifter och ansvarsområden"
SCB 2007[14] 16 % 7 % ålder, utbildning, arbetstid, sektor  
Medlingsinstitutet 2010 [6] 14,3 % 5,4 % yrke, ålder, arbetsgivare, utbildning, arbetstid chefskap, arbetets svårighetsgrad, sociala färdigheter

2006–2008 gjorde Jämställdhetsombudsmannen en granskning och uppföljning av lönekartläggningar gjorda av arbetsgivare för totalt 750 000 anställda. 0,6 procent av de anställda hade omotiverat låga löner på grund av kön och fick lönen uppjusterad. Den genomsnittliga uppjusteringen var 96 kronor per anställd och år.[15]

Möjliga orsaker[redigera | redigera wikitext]

Sysselsättningsgrad[redigera | redigera wikitext]

Familje- och vårdnadsansvar delas fortfarande inte lika mellan män och kvinnor. Kvinnor utför mindre förvärvsarbete än män, har högre sjukfrånvaro, gör fler avbrott i karriären och arbetar mindre övertid, men utför mer obetalt arbete i hemmet än män, och lägger mer tid på omvårdnad av närstående.[16] Detta kan inverka negativt på kvinnors karriärmöjligheter och löneutveckling.[källa behövs] Inom EU år 2009 var sysselsättningsgraden för kvinnor 13,3 procentenheter lägre än för män, medan skillnaden i Sverige var 5,2 procentenheter. Detta trots mycket små skillnader mellan arbetslöshetsstatistik för grupperna.

Deltidsarbete är vanligare bland kvinnor. Inom EU arbetar 31,5% av kvinnorna deltid, jämfört med 8,3% av männen, vilket motsvarar en skillnad på 23,2 procentenheter. Deltidsarbetande tenderar att få lägre timlön än heltidsarbetande.

Orsaker till skillnaderna i sysselsättningsgrad och deltidsarbete kan vara många, exempelvis personliga livsstilsval, men en viktig förklaring är att avsevärt fler kvinnor än män tar ut föräldraledighet. För kvinnor med underhållsberättigade barn var sysselsättningsgraden 29 procentenheter lägre än för män inom EU år 2009. En av flera förklaringar till att män tar mindre ledigt för vård av sjukt barn och föräldraledighet är att familjen tjänar på att den som har lägst lön tar ledigt, vilket ofta är kvinnan. Orsaken till mindre skillnader mellan Sverige och övriga EU kan vara så kallad jämställdhetsbonus, och att det är avsevärt vanligare i Sverige att små barn (upp till 3 år) är inom barnomsorgen. I Sverige är 63% av barn upp till 3 år inom formellt organiserad barnomsorg, men endast 27% inom EU. [16][4]

Innan 1990-talet var fler män än kvinnor sjukskrivna i Sverige. I slutet av 1990-talet inträffade en kraftig ökning för kvinnor.[17] I en rapport från IFAU 2011 om skillnaderna i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män presenteras följande slutsats: "Kvinnors relativt sett ökande sjukfrånvaro kan inte förklaras med ökade könsskillnader i självskattad hälsa eller i förändrad arbetsmiljö på den könssegregerade arbetsmarknaden. Vi finner däremot att förekomsten av barn är starkt förknippad med högre sjukfrånvaro bland kvinnor men inte bland män. Kvinnor arbetar mer idag än för 30 år sedan och detta gäller särskilt kvinnor med barn i förskoleåldern. Vår slutsats är därför att det ökade arbetsutbudet bland kvinnor i kombination med föräldraskap är den huvudsakliga orsaken till den ökande skillnaden över tid mellan könen." Man fortsätter i rapporten: "För de flesta föräldrar konkurrerar barn och familj med engagemanget i arbetslivet. Tidigare studier indikerar dock att detta i synnerhet gäller kvinnor. Kvinnor tar exempelvis ut en större del av föräldraledigheten...och detta kan ses som en indikation på att barn prioriteras högre av kvinnor." I rapporten tar man också uttryckligen upp att en anledning till skillnaden i sjukfrånvaro är den sneda fördelningen av ansvar för barnen under uppväxtåren: "...kvinnors dubbla ansvar, för förvärvsarbete och familj, gör att det är viktigare för familjer att kvinnor håller sig friska än att män gör det….Eftersom barnansvar är något man har över många år torde denna skillnad vara tämligen långvarig. En direkt, men kanske mer kortsiktig anledning till sjukskrivning kan vara att mammor som tar större barnansvar blir lättare smittade av sina barn än vad pappor blir…".[18]

Yrkessegregering och lägre värdering av kvinnodominerade yrken[redigera | redigera wikitext]

Yrkessegregering innebär att kvinnor och män söker sig till olika yrken och utbildningar. Kvinnor utbildar sig oftare mot lågt betalda yrken än män. Även om fler kvinnor än män läser på universitet inom EU, så har endast 8,4 av 1 000 kvinnor i åldern 20–29 år examen i matematik, naturvetenskap eller teknik jämfört med 17,6 män, och är därmed i minoritet inom bristyrken och högavlönade yrken inom ingenjörsvetenskap, matematik och IT.[16]

Kvinnodominerade yrken tenderar att ha sämre löneutveckling än mansdominerade yrken, exempelvis yrken som kräver mer fysisk styrka.[16] Emellertid finns ingen forskning som visar att yrken som varit mansdominerade men blivit kvinnodominerade automatiskt skulle få lägre status och därmed sämre löneutveckling. Exempelvis har läraryrket fått sämre löneutveckling i samband med att kvinnliga lärare blivit fler, medan revisorsyrket inte har fått sämre löneutveckling. I de fall ökad andel kvinnor i ett yrke sammanfaller med sämre lön går det inte att säga vad som är orsak och verkan. Det kan även vara så att när ett yrke får sämre löneuteckling söker sig fler män än kvinnor bort ifrån det. [19] Löneskillnader kopplade till yrkessegregering förekommer även i Sverige.[20]

Yrkessegregering kan emellertid inte förklara det s.k. oförklarade lönegapet, det vill säga de justerade siffrorna i tabellen ovan, eftersom den statistiken bara tar hänsyn till skillnader inom yrken.

Biologiska faktorer[redigera | redigera wikitext]

Män har en större varians i IQ än kvinnor, vilket innebär att det finns fler extremt hög- och lågpresterande bland män. Antalet förståndshandikappade män (med IQ under 70) är 3,6 gånger fler än bland kvinnor. Mäns större varians i IQ kan också bidra till att förklara att det är avsevärt fler högpresterande män än kvinnor på matematikprov, och matematikstudier värderas högt i västvärldens lönesättning.[21] Vissa studier påvisar dessutom små genomsnittliga skillnader mellan mäns och kvinnors genomsnittliga begåvningsprofiler vad gäller verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet.[22].

Flera biologer – exempelvis biologiprofessorerna Annica Dahlström[23][24] och Erik Svensson[25] – liksom psykologer som Steven Pinker[26] och ekonomer som Thomas Sowell[27], argumenterar därför för att det är en kombination av biologiska faktorer och inlärning som gör att kvinnor och män generellt gör olika yrkesval och olika prioriteringar av familj och förvärsarbete. De menar att kvinnor och män inte bara skiljer sig åt somatiskt, utan även mentalt vad gäller exempelvis omvårdnadsförmåga, intelligensprofil, riskvillighet (92 procent av dödsoffren för arbetsplatsolyckor i USA är män[28]) och i brottstatistiken. Skillnaderna är bland annat en konsekvens av de könshormon hjärnan har utsatts för under fostertiden.[24] Även om de genomsnittliga skillnaderna är små jämfört med de individuella skillnaderna,[29] så argumenterar dessa forskare för att detta i kombination med de stora skillnaderna i antal extremt högpresterande får betydelse för skillnader i intressen, yrkesval och olika prioriteringar i livet (exempelvis barn före karriär) om man ser på stora grupper.

Särartsfeministisk analys[redigera | redigera wikitext]

Bland annat biologen Erik Svensson hävdar den särartsfeministiska uppfattningen att lönediskriminering existerar och ligger i att kvinnliga yrken ofta värderas lägre (enligt ovan), men att biologin inte sätter några gränser för möjligheten att uppvärdera kvinnliga yrken, exempelvis genom politiska beslut, fackligt arbete och attitydförändring.[25] Exempelvis utvecklar fler pojkar än flickor kunskaper och färdigheter om teknik och söker sig därför till tekniker- och ingenjörsyrken, medan fler kvinnor attraheras av omvårdande yrken, som ofta ger lägre lön även i de fall utbildningen är lika lång och har liknande förkunskapskrav.

Likhetsfeministisk analys[redigera | redigera wikitext]

Likhetsfeminismens utgångspunkt är att kvinnor och män föds med väsentligen lika intressen och förmågor, men att samhället har maktstrukturer som tidigt tilldelar kvinnor och män olika roller och socialt kön. Dessa strukturer kan förklaras med en modell som kallas för könsmaktsordningen. Även om patriarkala strukturer inte längre finns i lagstiftning utan tvärtom motverkas genom kvotering, pappamånader, med mera, så finns de ändå genom att barn tar efter vuxna förebilder, samt genom samhällets attityder och förväntningar. Då kvinnor traditionellt tilldelas ett större ansvar för hem och barn så förutsätts det även på arbetsmarknaden att kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten än deras män, är hemma med sjukt barn i högre grad än vad män är, och arbetar deltid i större utrstäckning än deras män för att få ihop livspusslet, såsom statistik ovan visar. De normativa beteenden som skiljer mellan könen menar könsmaktsteoriernas förespråkare är en följd av samhälleliga sociala konstruktioner, vilka påverkar fostran av, bemötande av och förväntningar på individer utifrån deras könstillhörighet. Vissa argumenterar för att det inte finns några biologiska skillnader mellan könen utöver de rent anatomiska, eller att de är så små att de saknar betydelse, en uppfattning som enligt ovan kritiseras av flera biologer och psykologer, bland annat Dahlström.[24] De så kallade biologistiska motargumenten har i sin tur också kritiserats av andra forskare som menar att eventuella skillnader överdrivs, felaktigt tolkas och är beroende av normativa föreställningar kring kön.[30]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] OECD Employment Outlook 2008 - Statistical Annex. OECD, Paris, 2008, table H, sidan 358.
  2. ^ [a b] Europeiska kommissionen. Closing the gender pay gap. 2011-03-04.
  3. ^ Medlingsinstitutet,Löneskillnader mellan kvinnor och män, tabeller, accessdatum 2014-03-04.
  4. ^ [a b] Gender Partnership Group Faktablad 2011: Statistik som rör löneskillnaderna mellan könen för Sverige och EU, EU-kommissionen. (Hämtdatum 2011-05-11.)
  5. ^ Almega (2008), "En naturlig lönedifferens: Här återfinns kvinnorna i topp"
  6. ^ [a b] ”Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2010?” (pdf). Medlingsinstitutet. 6 september. http://web.archive.org/web/20120211181956/http://www.mi.se/pdfs/pdfs_2011/Rapp_loneskilln_2010.pdf. 
  7. ^ ”Utvecklingen av löneskillnader mellan statsanställda kvinnor och män åren 2000-2007” (pdf). Arbetsgivarverket. 26 juni. http://www.arbetsgivarverket.se/upload/Avtal-Skrifter/Skrifter/löneskillnaderstatsanställdakvinnorochmän2000-2007.pdf. 
  8. ^ http://www.publikt.se/artikel/minskad-loneskillnad-i-staten-36212
  9. ^ http://www.ne.su.se/ed/pdf/25-1-emm.pdf
  10. ^ http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc31524_1.pdf
  11. ^ http://sn.svensktnaringsliv.se/SN/Publi.nsf/AutonomyPublikation/63bc41049374f9f3c125702600420314/$FILE/PUB200506-009.pdf
  12. ^ http://www.mi.se/jamstallt/lev3_kvm_lon.html
  13. ^ http://www.arbetsgivarverket.se/upload/Avtal-Skrifter/Skrifter/löneskillnaderstatsanställdakvinnorochmän2000-2007.pdf
  14. ^ http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____149083.aspx
  15. ^ JämO (2008), "Miljongranskningen – Resultat av etapp 2 och slutrapport"
  16. ^ [a b c d] Löneskillnaden mellan kvinnor och män / Vilka är orsakerna?, EU-kommissionens webbplats - arkiverad på web.archive.org 2009-04-05.
  17. ^ ””Innan var fler män sjukskrivna””. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article634040/rdquoInnan-var-fler-man-sjukskrivnardquo.html. , Intervju med Jan Rydh, f.d. försäkringsutredare, Sydsvenskan 2010-02-27.
  18. ^ IFAU, Rapport 2011:2, Johansson, Lindahl, Lindström Kvinnors och mäns sjukfrånvaro
  19. ^ ”Här är de nya kvinnoyrkena”. http://www.unt.se/inc/print/haumlr-aumlr-de-nya-kvinnoyrkena-193214-Default.aspx. 
  20. ^ Sydsvenskan 2012-02-11 [1]
  21. ^ Nisbett, Richard E., et al. "Intelligence: New Findings and Theoretical Developments", American Psychologist, februari–mars 2012
  22. ^ "Maccoby och Jacklin fann också ett litet antal egenskaper där könsskillnader verkligen existerade, enligt merparten av materialet: verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet." R.W. Connell (2003), Om genus (övers. Charlotte Hjukström, Daidalos), ISBN 91-7173-186-5, s. 62. Se även [2] och [3].
  23. ^ Annica Dahlström (2007), Könet sitter i hjärnan (Corpus Gullers), ISBN 91-976033-0-9
  24. ^ [a b c] Dahlström, A. (2006). Könet sitter i hjärnan, Neo, nr 3.
  25. ^ [a b] Erik Svensson (2005), "Konservativ familjesyn i biologisk förklädnad", Yelah 12 mars
  26. ^ Steven Pinker (2002), The Blank Slate: The Modern Denial of Human Nature (Penguin Putnam), ISBN 0-670-03151-8
  27. ^ Thomas Sowell (1984), Civil Rights: Rhetoric or Reality
  28. ^ Bureau of Labor Statistics (2008),"Number of fatal work injuries, 1992–2006"
  29. ^ John Maltby, Ann Macaskill, Liz Day,Individual Differences and Intelligence
  30. ^ http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]