Löpare (schack)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schackpjäser
Chess kdt45.svg Kung Chess klt45.svg
Chess qdt45.svg Dam Chess qlt45.svg
Chess rdt45.svg Torn Chess rlt45.svg
Chess bdt45.svg Löpare Chess blt45.svg
Chess ndt45.svg Springare Chess nlt45.svg
Chess pdt45.svg Bonde Chess plt45.svg
Relativa värden
Löpare
En löpare kan endast röra sig längs brädets diagonaler

Löparen är en av de sex schackpjäserna. Tillsammans med springare räknas löparna till brädets lätta pjäser, att jämföra med de tunga pjäserna dam och torn. I svensk schacknotation betecknas löparen med bokstaven L eller, mera sällsynt, med ett piktogram: ♗

Vid ett schackpartis början har de båda spelarna två löpare vardera, placerade på den första (för vit) och åttonde (för svart) radenschackbrädets c- respektive f-linje. I partiets utgångsställning har varje spelare således en löpare placerad på ett ljust fält, en så kallad vitfältslöpare, och en löpare placerad på ett mörkt fält, en så kallad svartfältslöpare.

Förflyttning[redigera | redigera wikitext]

Löparen kan i ett drag röra sig diagonalt, minst ett steg, och som mest så långt som det går utan att hoppa över någon av sina medpjäser, och inte längre än att den slår ut en motståndarpjäs.[1] Eftersom löparna endast kan använda brädets diagonaler faller det sig naturligt att en vitfältslöpare aldrig kan använda de mörka fälten, och på motsvarande vis kan en svartfältslöpare aldrig nyttja de ljusa. Därför finner man ofta tankegångar i schacklitteraturen som betonar att de två löparna arbetar bäst tillsammans, eftersom de då sammantaget kan opererera över både de ljusa och de mörka fälten. De dubbla löparna – ofta omnämnda som löparparet – anses ofta vara särskilt starka i slutspelet, och därför är det inte ovanligt att en spelare gärna byter bort en av sina springare mot någon av motspelarens löpare, för att sålunda ensam kunna förfoga över den fördel som löparparet medger.[2]

Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
8 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black bishop {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black bishop {{{square}}} black king {{{square}}} black king 8
7 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 7
6 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 6
5 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 5
4 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 4
3 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 3
2 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} black king 2
1 {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white bishop {{{square}}} black king {{{square}}} black king {{{square}}} white bishop {{{square}}} black king {{{square}}} black king 1
Solid white.svg a b c d e f g h Solid white.svg
Löparnas utgångsställning i början av ett parti

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Article 3: The moves of the pieces”. FIDE Laws of Chess. Calvià, Mallorca: FIDE. 2005. http://www.fide.com/component/handbook/?id=124&view=article 
  2. ^ Edmar Mednis (1990). Practical Bishop Endings (2). Corapolis, Pennsylvania: Chess Enterprises. ISBN 978-0-945470-04-5 

Se även[redigera | redigera wikitext]