Lördagsgodis
Lördagsgodis blev under 1950- och 60-talen ett begrepp för föräldrars och andra målsmäns bestämmelser att barn bara får äta godis under lördagarna. Genom att barnens godisätande begränsades till en enda dag i veckan vållade det inte lika omfattande kariesangrepp som dagligt småätande. Detta baserades på Medicinalstyrelsens riktlinjer efter fynden från Vipeholmsexperimenten.
Lösgodiset blev alltmer lättillgängligt i butikerna i Sverige från och med 1985 då hälsovårdsnämnden tillät självplock av godis för kunderna. Detta gjorde att begreppet lördagsgodis blev allt vanligare i Sverige. Seden var relativt allmänt accepterad i Sverige från 1950-talet[1] och ett par årtionden framåt, den kan ses både ur hälsosynpunkt och som en spegling av att förhållandet mellan barn och föräldrar hade blivit mindre strängt hierarkiskt och att skolbarn vid den här tiden mer än tidigare hade regelbunden tillgång till egna fickpengar från föräldrarna; därmed blev det svårare än tidigare att helt förbjuda godis för barnen.
Källor
Fotnoter
- ^ Anders Mildner (26 januari 2014). ”Godis är ingen vi skojar om”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2014-01-25/godis-ar-ingen-vi-skojar-om. Läst 16 juni 2016.