LGM-30 Minuteman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Minuteman (olika betydelser).
LGM-30 Minuteman
MinutemanIII-test-launch.jpg
Testavfyring av en Minuteman III från Vandenberg Air Force Base i Kalifornien, 2004
Typ ICBM
Ursprungsland USA
Servicehistoria
Brukstid 1962–1997 (Minuteman I)
1965–1997 (Minuteman II)
1970– (Minuteman III)
Används av Air Force Global Strike Command
Produktionshistoria
Tillverkare Boeing
Kostnad/enhet 7 miljoner USD
Varianter LGM-30A Minuteman I
LGM-30F Minuteman II
LGM-30G Minuteman III
Specifikationer
Längd 18,2 m
Vikt 35 300 kg
Diameter 1,7 m
Stridsspets 1 × W56 (Minuteman I och Minuteman II)
3 × W62 (Minuteman III)
3 × W78 (Minuteman III)
1 × W87 (Minuteman III SERP)
Stridsspetsvikt 308 kg (W56)
115 kg (W62)
? kg (W78)
Sprängkraft 1,2 megaton (W56)
170 kiloton (W62)
350 kiloton (W78)
300–475 kiloton (W87)
Motor Första steget:
Thiokol TU-122 (M-55)
Andra steget:
Aerojet-General SR-19-AJ-1
Tredje steget:
Aerojet/Thiokol SR73-AJ/TC-1
Bränsle fast bränsle
Styrsystem Tröghetsnavigering
Vapenbärare Robotsilo
Prestanda
Räckvidd 13 000 km
Maxhöjd 1120 km
Maxhastighet 24 100 km/h (slutfasen)
Precision CEP 150 m

Minuteman är en amerikansk, landbaserad interkontinental ballistisk robot. Den kan bära upp till tre kärnvapenstridsspetsar. Sedan LGM-118 Peacekeeper avvecklades 2005 är Minuteman den enda amerikanska roboten av sitt slag.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet är hämtat från ”Minuteman” som var medlemmar i en paramilitär milis under amerikanska revolutionskriget. Namnet syftar också till den snabba reaktionstiden; Roboten ska kunna avfyras inom en minut efter att ordern har kommit.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

LGM-30A Minuteman I[redigera | redigera wikitext]

Den första modellen (LGM-30A Minuteman I) provsköts första gången 1:a februari 1961 och trädde i tjänst 1962 på flygbasen Malstrom i Montana. 1965 hade totalt 800 robotar placerats ut på fem flygbaser (Malstrom i Montana, Ellsworth i South Dakota, Minot i North Dakota, Warren i Wyoming och Whiteman i Missouri)

LGM-30F Minuteman II[redigera | redigera wikitext]

Den förbättrade versionen LGM-30F Minuteman-II började utvecklas samtidigt som LGM-30A togs i tjänst 1962 och började levereras 1965. Den hade längre räckvidd, bättre precision och kunde ta större last. Den ökade lastförmågen gjorde att den kunde utrustas med skenmål.

Styrdatorn i LGM-30F var en Autonetics D-37C och var den första serieproducerade datorn som var helt baserad på integrerade kretsar.

LGM-30G Minuteman III[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av LGM-30G började 1966. Den största skillnaden mot tidigare modeller var att Minuteman III kunde bära upp till tre stridsspetsar.

Minuteman III är den enda som fortfarande (2010) är i tjänst. 450 stycken är fördelade mellan Warren, Minot och Malstrom. De äldre robotarna har antingen förbrukats genom provskjutningar eller återanvänds för civila ändamål i raketserierna Minotaur och Conestoga.

Uppdateringar[redigera | redigera wikitext]

Guidance Replacement Program (GRP)[redigera | redigera wikitext]

År 1993 påbörjades arbetet med att byta ut de föråldrade styrdatorerna mot modernare hårdvara. De nya styrdatorerna är mer pålitliga och förväntas förlänga robotarnas livslängd till minst år 2020.

Propulsion Replacement Program (PRP)[redigera | redigera wikitext]

Från 1998 till 2009 byttes det fasta bränslet i samtliga raketsteg ut eftersom man befarade att det gamla bränslet inte var lagringsbeständigt.

Single Reentry Vehicle (SRV)[redigera | redigera wikitext]

I och med START I-avtalet förband sig både USA och Sovjetunionen att minska sina arsenaler av kärnvapen. En konsekvens av det var att Minuteman III-rakterna begränsades till att bara kunna bära en W78-stridsspets.

Safety Enhanced Reentry Vehicle (SERV)[redigera | redigera wikitext]

I och med avvecklingen av LGM-118 Peacekeeper 2005 flyttades deras W87-stridsspetsar över till modifierade Minuteman III-rakter. De nya stridsspetsarna hade bättre precision och fler säkringar.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Robotarna är baserade i robotsilon. I en robotdivision ingår tio robotar som kontrolleras från en avfyringscentral (Launch Control Center, LCC). Fem robotdivisioner ingår i en skvadron. Alla LCC:er i skvadronen är sammankopplade så att samtliga 50 robotar kan avfyras från en LCC om det skulle bli nödvändigt. I normala fall samlokaliseras tre skvadroner i en robotflottilj på en flygbas. Ingen av robotsilona eller LCC:erna ligger närmare varandra än fem kilometer.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Diagram över en Minuteman III.
A första steget
B andra steget
C tredje steget
D reentry vehicle
E noskon

1 avfyring
2 (+60s) Första steget brinner ut, noskonen fälls
3 (+120s) Andra steget brinner ut
4 (+180s) Tredje steget brinner ut
5 Post-Boost Vehicle i kastbana
6 Post-Boost Vehicle riktar in sig mot målen och lösgör stridsspetsar och skenmål
7 Stridsspetsar och skenmål återinträder i atmosfären. Stridsspetsarna armeras
8 Stridsspetsarna detonerar antingen i luften eller vid nerslag.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, LGM-30 Minuteman, 2010-10-27.