Lacandoner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lacandoner är ett mayafolk, som bor i den mexikanska delstaten Chiapas' regnskog, nära den södra gränsen till Guatemala. De bor i Lacandóndjungeln, som ligger på den mexikanska sidan av Usumacinta-floden och dess bifloder. Lacandonerna är ett av de mest isolerade och kulturellt konservativa urfolken i Mexiko. 1943 var folket på utdöende, men har i dag återhämtat sig, med cirka ett tusen talande personer. Deras öde har uppmärksammats och filmatiserats av Peter Torbiörnsson (2005)[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Lacandonerna var det enda indianfolket i Nya Spanien, som europeerna aldrig lyckades erövra. De undslapp de spanska Conquistadorerna under kolonialtiden, genom att leva i små, avlägsna bosättningar i djungeln, i vad som i dag är Chiapas och departementet El Petén i Guatemala. De undvek kontakt med såväl andra indianer som de vita.

Lacandonernes sedvänjor ligger nära deras precolumbianska mesoamerikanska förfäders. Så sent som i slutet av 1800-talet band några fortfarande nyfödda barns huvuden, för att ge den karakteristiska höga pannformen, som förekommer i klassisk mayakonst. Långt in på 1900-talet använde de fortfarande pil och båge, med spetsar av flinta från brott i regnskogen. I dag säljs kopior av dessa till turister.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Lacandonerna taler ett språk som är en variant av mayaspråk, nära besläktat med yucatec maya. Själva kallar de sig Hach Winik (det riktiga folket) och de kallar sitt språk Hach T'.n (det riktiga språket).

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Peter Torbiörnsson; De sista lakandonerna, Vitögat Film och TV (2005).