Lagen om arbetslöshetsförsäkring
Lag om arbetslöshetsförsäkring är en lag i Sverige om arbetslöshetskassa. Den innefattar både löntagare och företagare. Den slår bland annat fast att arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring, och att den handhas av arbetslöshetskassor.[1]
Grundförsäkringen ges till personer som antingen inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller är medlem i en sådan men inte uppfyller de villkor som gäller för rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Ersättning lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år.[2] Inkomstbortfallsförsäkringen ges till personer som varit medlemmar i en arbetslöshetskassa under minst ett år, med förutsättningen att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan uppfyllt arbetsvillkoret enligt 12-14 a §§ (medlemsvillkor).[3]
Villkor för rätt till ersättning vid arbetslöshet
Följande centrala villkor ur paragraf 9 gäller för rätt till ersättning vid arbetslöshet. Därutöver tillkommer fler villkor som exempelvis arbetsvillkoret (paragraf 12). De sökande: Allmänna villkor för rätt till ersättning
9 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande som 1. är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och 3. även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande. Lag (2013:152).http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Forordning-1997238-om-arbet_sfs-1997-238/?bet=1997:238
Personer som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till ersättning. Därutöver finns flera begränsningar av rätten till ersättning i paragraf 10:
- Ersättning lämnas inte till personer som deltar i utbildning.
- Ersättning lämnas inte till personer som är permitterade utan lön.
- Ersättning lämnas inte till personer som är tjänstlediga utan lön.
- Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer som enligt 37 § första stycket 2 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.
Återbetalningsskyldighet
Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp och har han eller hon skäligen bort inse detta, ska det som betalats ut för mycket betalas tillbaka.[4]
Arbetslöshetsförsäkrad har blivit delvis befriad från skyldigheten att återbetala felaktigt utbetald försäkringsersättning enligt Regeringsrättens dom 2008-03-18 i mål 2952-05.[5] Svea hovrätt har i dom 2006-01-17 i mål T 4028-05 satt ned återbetalningskyldighet.[6] Anstånd med återbetalningsskyldigheten kan lämnas. [7] Dröjsmålsränta ska betalas enligt räntelagen.[8] Skyldighet att återbetala arbetslöshetsersättning har inte ansetts föreligga i andra fall än som anges i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring enligt Regeringsrättens dom 2003-05-08 i Mål 4858-02.[9]