Langston Hughes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Langston Hughes 1936.jpg

Langston Hughes, född 1 februari 1902 i Joplin i Missouri, död 22 maj 1967 i New York i New York, var en amerikansk författare, dramatiker, poet och kolumnist.

Hughes studerade 1921–1922 vid Columbia University i Harlem. Sedan gick Hughes till sjös där han på öppet hav högtidligt slängde sina böcker överbord. Nu skulle han studera livet och inte litteraturen [1]. Han tog sporadiska anställningar, bl.a. som diskare och inkastare på nattklubbar i Paris, innan han tillbaka i USA arbetade på ett hotell i Washington. Där stötte Hughes på poeten Vachel Lindsay, med vars hjälp han 1926 debuterade med The Weary Blues[2]. Vemod, ofta uttryckt i bluesrytmer, och bittert melankoliska situationer i afroamerikanskas liv i Harlem och annorstädes är dominerande teman i hans poesi.

Hughes såg som många andra afroamerikaner på sin tid kommunismen som ett alternativ till det dåtida segregerade amerikanska samhället. Han reste därför mycket i Sovjetunionen och Centralasien, ofta i områden som var normalt stängda för västerlänningar. Han var ofta aktiv i olika kommunistiska initiativ men kallade sig själv aldrig för kommunist och var aldrig med i något kommunistiskt parti. Anledningen till detta ska ha varit att han ansåg att han som författare inte kunde acceptera den strikta disciplin som kommunismen byggde på.

Då han 1953 kallades in för förhör angående sina kopplingar till kommunismen förnekade han kraftigt dessa, vilket fick vissa av hans samarbetspartner inom den radikala vänsterrörelsen att ta avstånd från honom.

Som dramatiker har han bland annat skrivit Mulatto, 1931 samt librettot till Kurt Weills opera Street scene, 1947

Hughes dog i New York av prostatacancer.

Langston Hughes dikt Danse Africaine som väggdikt på Nieuwe Rijn 46 i den holländska staden Leiden.[3]

Bibliografi (på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • [Fem dikter] (översättning Erik Blomberg. Ingår i antologin Modern amerikansk lyrik (Bonnier, 1937), s. 198-211
  • Tant Hagers barn (Not without laughter) (översättning Mårten Edlund, Kooperativa förbunders bokförlag, 1948). Ny utg. 1961 med titel Sandy och Harriett
  • [Fem dikter] (översättning Thorsten Jonsson. Ingår i antologin Mörk sång (Bonnier, 1949), s. 64-74
  • Black music: från blues till bop (översättning Börje Crona, Wennerberg, 1956)

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 101 Moderna Utländska Författare, Åke Runnquist 1965 s. 77
  2. ^ 101 Moderna Utländska Författare, Åke Runnquist 1965 s. 78
  3. ^ Uppgifter om väggdikten Danse Africaine i Leiden. muurgedichten.nl