Langue d'oïl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Langue d'oïl betecknar den franska eller snarare de dialekter som talades i norra halvan av Frankrike under medeltiden. Dessa är grunden för modern franska. Termen betyder "ja-språket" och betecknade ursprungligen sättet att bejaka (hoc ille), vilket skilde sig åt i norra och södra Frankrike. Språket i den södra landshalvan benämndes langue d'oc och är ursprunget till occitanskan. Det var Dante som först nämnde denna term i sin De vulgari eloquentia där han talade om tre språk: oïl, oc och si.