Lankesisk elefant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lankesisk elefant
Status i världen: Starkt hotad[1]
Eléphants-Uda Walawe National Park (1).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Proboscidea
Familj Elefantdjur
Elephantidae
Släkte Elephas
Art Asiatisk elefant
E. maximus.
Underart Lankesisk elefant
E. m. maximus
Vetenskapligt namn
§ Elephas maximus. maximus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Den lankesiska elefantens utbredningsområden
Den lankesiska elefantens utbredningsområden
Hitta fler artiklar om djur med
Gyllene templet i Dambulla

Lankesisk elefant (Elephas maximus maximus) är en underart till arten asiatisk elefant som lever på Sri Lanka.[2] Underarten är inte allmänt accepterad och DNA-analys har visat att elefanterna på Sri Lanka har mer genetisk variation inbördes än mellan den lankesiska och den indiska elefanten.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den lankesiska elefanten är den fysiskt största underarten av asiatisk elefant.[3] Höjden ligger mellan 2 och 3 meter och vikten ligger mellan 3 och 5 ton. Elefanterna kan springa med en hastighet av drygt 40 km/h och uppnår en ålder av 55 till 70 år.[4] Få hannar fullt utvecklade betar och honorna har mycket sällan annat än helt rudimentära betar. Den senaste elefanträkningen i augusti 2011 fann man att mindre än 2% av elefanterna bar betar.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den asiatiska elefanten är starkt hotad och underarten lankesisk elefant finns som namnet antyder endast på Sri Lanka. Arten fanns förr på hela ön, men idag finns elefanterna främst i låglandet i den torra zonen där den fortfarande är relativt utbredd. I den regniga zonen på sydöstra Sri Lanka saknas den nästan helt med undantag för mindre populationer ibland annat Sinharaja skogsreservat. I augusti 2011 genomfördes en nationell elefanträkning på Sri Lanka där man fann total 7 379 elefanter.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Lankesiska elefanten är en växtätare, liksom övriga elefanter, och livnär sig på gräs, blad, skott, bark, frukter, nötter och frön. Elefanterna använder ofta sin snabel för att samla mat.[4] Den lankesiska elefanten vandrar i takt med monsunregnen längst gamla vandringsvägar. Den äldsta elefanten ansvarar för att leda hjorden. Vandringen sker oftast mellan regn- och torrperiod och problem uppstår när gårdar byggs längs elefantens vandringsvägar med konflikter med människor och förstörelse nybildad jordbruksmark som följd.[4]

Domesticerade elefanter[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakligen buddhistiska befolkningen på Sri Lanka vördar elefanten som ett heligt djur. Lankesiska elefanter har hållits och hålls i fångenskap för att delta i religiösa ceremonier där Esala Perahera i Kandy är den mest kända.

Hot[redigera | redigera wikitext]

I början av 1900-talet uppskattades att det fanns 10-15 000 lankesiska elefanter.[5] 1937 deklarerade myndigheterna elefanterna på Sri Lanka som skyddad underart.[6] 1993, under Sri Lankas inbördeskrig, genomfördes en ofullständig elefanträkning där man fann färre än 1 967 djur. IUCN uppskattade 2008 att det fanns 2 500-4 000 lankesiska elefanter.[1] Glädjande nog blev resultatet av den första nationella elefanträkningen på Sri Lanka efter inbördeskriget i augusti 2011 att man fann total 7 379 elefanter, 1 107 elefantungar och 122 elefanter med betar. Siffrorna antyder att den lankesiska elefanten är i bättre situation än tidigare befarat. Före elefanträkningen hade myndigheterna uppskattat att det fanns 5 350 elefanter på Sri Lanka. Miljöaktivister har ifrågasatt elefanträknngens resultat.[5]

Den lankesiska elefanten förlorar utrymme (habitatförlust) på grund av konkurrens om utrymmet med människan.[1] Nära 200 elefanter dödas varje år när de vandrar in på åkermark. Elefanterna i sin tur dödar cirka 50 människor om året på Sri Lanka.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Choudhury, A. et al. 2008 Elephas maximus Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 4 november 2012. (gäller hela arten)
  2. ^ ”Elephas maximus”. Mammalian Species 182: sid. 1–8, Shoshani, J., Eisenberg, J. F. (1982). http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-182-01-0001.pdf. Läst 4 november 2012. 
  3. ^ [a b] Gehan de Silva Wijeyeratne (2008) A photographic guide to Mammals of Sri Lanka, New Holland Publishers (UK) Ltd
  4. ^ [a b c] ”Sri Lankan elephant”. A-Z Animals. http://a-z-animals.com/animals/sri-lankan-elephant/. Läst 4 november 2012. 
  5. ^ [a b c d e] ”Sri Lankan elephant numbers 'healthy', survey suggests”. BBC News – South Asia. http://www.bbc.co.uk/news/world-south-asia-14767882. Läst 4 november 2012. 
  6. ^ ”chapter 567”. Fauna and Flora Protection. http://www.commonlii.org/lk/legis/consol_act/fafp567290.pdf. Läst 4 november 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]