Lappmes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lappmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Poecile Cinctus Kittila 20120305b.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Mesfåglar
Paridae
Släkte Parus Se text
Art Lappmes
P. cinctus
Vetenskapligt namn
§ Parus cinctus
Auktor Boddaert, 1783
Synonymer
  • Poecile cincta
  • Poecile cinctus
Poecile Cinctus Kittila 20120306.JPG
Hitta fler artiklar om fåglar med

Lappmes (Parus cinctus) är en fågel som tillhör familjen mesfåglar. Den har tidigare placerats i det stora messläktet Parus men vissa auktoriteter för den idag tillsammans med ett antal andra mesar till släktet Poecile. Lappmesen förekommer i subarktiska områden från Skandinavien och österut genom Asien till Alaska och allra nordvästligaste Kanada och delas vanligtvis upp i fyra underarter. Lappmesen är en rätt långstjärtad och stor mes med mörkbrun hätta, vit kind, mörkbrun trekantig haklapp. Ovansidan är varmbrun, och undersidan ljusgrå. Den föredrar sammanhängande områden med äldre gles barrskog, men häckar även i mindre utsträckning i fjällbjörkszonen. Den lever främst av ryggradslösa djur men äter även frön, fett och andra animaliska produkter beroende på tillgång och årstid. I häckningsreviret hamstrar den mat. Den häckar i håligheter i träd och högstubbar men även i holk. Vintertid nyttjas liknade håligheter som sovplatser. Den lägger 6–10 ägg som ruvas i 15–18 dygn och ungarna blir flygga efter 19–20 dagar. Ungar och föräldrar håller samman under tidig höst, för att sedan dela på sig och under mitten av vintern uppträder nästan uteslutande adulta fåglar i reviren. Lappmesen har ett mycket stort utbredningsområde och en stor population som uppskattas till flera miljoner individer. Utifrån detta kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC) trots att den globala populationen minskar. Den skandinaviska populationen är ganska liten och minskande och kategoriseras på nationell nivå som missgynnad.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Lappmesen har tidigare placerats i det stora messläktet Parus och där i släktgruppen Poecile som omfattar arter som entita och talltita. De arter som brukar anses vara närmast besläktad med lappmesen är de amerikanska arterna hudsontita (Parus hudsonicus) och rostmes (Parus rufescens). Data från jämförande studier av mtDNA-sekvenser från cytochrome b och morfologi föreslår att en uppdelning av släktet bättre skulle beskriva mesfåglarnas släktskap.[2] American Ornithologists' Union (AOU) har behandlat Poecile som ett distinkt släktet under en längre tid och så gör även Clements 2008, medan exempelvis IUCN[1] och Sveriges ornitologiska förening (SOF) avvaktar och behåller släktet Parus ouppdelat. Namnet Poecile har ofta kategoriserats som femininum vilket resulterat i att artepitetet stavats cincta. Men Johann Jakob Kaup, auktor för taxonet Poecile, specificerade inte detta och genom att följa regelverket uppsatt av Internationella kommissionen för zoologisk nomenklatur (ICZN) så måste släktnamnet kategoriseras som maskulinum vilket ger att artepitet förblir cinctus [3].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Lappmesen förekommer i norra Skandinavien, norra Asien, Nordamerika, Alaska och allra nordvästligaste Kanada. Merparten är stannfåglar, men ungfåglar kan vissa år vandra i stor omfattning.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Lappmesen delas vanligtvis upp i fyra underarter:

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Lappmesen är en rätt långstjärtad och stor mes som mäter 12–14 cm och väger 11-14 gram.[5] Den påminner om titorna, men dess fjäderdräkt är yvigare och hättan är mörkt gråbrun och inte svart, utom närmast ögat och näbben. Kinderna är vita och hakan svart. Ryggen har en varmt brun ton, kroppssidan är rostbrun och buken ljusgrå. Ovansidan av vinge och stjärt är mörk men stjärt- och vingpennor har tydliga vita bräm vilket ger dem, som helhet, en ljusare grå nyans. Vingundersidan är ljus. Ögat är svart, likaså näbben som är liten och spetsig.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Lappmes av underarten lapponicus i Kittilä, Finland.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer främst i områden med sammanhängande äldre barrskog, men häckar även i mindre utsträckning i fjällbjörkszonen. Underarten lapponicus anses inte vara knuten till något speciellt trädslag men föredrar glesa barrskogar med rikt lövinslag vilket främst förekommer i höjdlägesskogar i övre delen av barrskogsregionen. Den södra randpopulationen i Sydnorge påträffas i lavrik tallskog på hög höjd upp till 650 meter över havet.[4] Nominatformen i Asien och den amerikanska populationen förekommer främst i barrskog.[5]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den lever främst av ryggradslösa djur men äter även frön, fett och andra animaliska produkter beroende på tillgång och årstid.[4] I häckningsreviret hamstrar den mat i grenspetsar, grenklykor, barrbaser och under barkflagor.[4] Man har inte kunnat påvisa att den föredrar något specifikt mikrohabitat utan födosöker i träd av olika storlek, i olika delar av träd och på olika höjd i träden.[4] Dock födosöker den sällan på marken. Vintertid uppträder den ibland i födosökande blandflockar, så kallade meståg.[5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Lappmesen häckar i naturliga håligheter och hackspetthål i stående träd och högstubbar men även i holkar. Vintertid nyttjas även liknade håligheter som sovplatser. De lägger 6–10 ägg som ruvas i 15–18 dygn och ungarna blir flygga efter 19–20 dagar. Ungar och föräldrar håller samman i grupp under tidig höst, för att senare splittras och under mitten av vintern uppträder nästan enbart adulta fåglar i reviren.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Lappmes vid fågelmatare.

Lappmesen har ett mycket stort utbredningsområde och en stor population som uppskattas till flera miljoner individer. Utifrån detta kategoriserar IUCN inte arten som hotad utan som livskraftig (LC) trots att den globala populationen minskar.[1] Den skandinaviska populationen är ganska liten och minskande; Finland 30 000–60 000 par (1998–2004), Norge 10 000–25 000 par (1990–2003) och Sverige 40 000–84 000 par och den svenska populationen kategoriseras som missgynnad (NT).[4]

I studier har man påvisat högre överlevnad och högre vikt hos flygga juveniler som föds upp i naturskog än i gallrad skog. Även födobrist har visat sig vara en viktigare faktor än predation för överlevnaden i bostadiet.[4] Då arten behöver sammanhängande barrskogsområden med rikt inslag av lövträd är fragmentisering av dessa typer av biotoper ett hot mot arten.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Parus cinctus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Gill et al., 2005
  3. ^ del Hoyo et al., 2007
  4. ^ [a b c d e f g h i] ArtDatabanken, 2006
  5. ^ [a b c] Brazil, 2009

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]