Lars Gunnar Sillén
| Lars Sillén | |
| Född | 11 juli 1916[1] Stockholm |
|---|---|
| Död | 23 juli 1970[1] (54 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Stockholms universitet  |
| Sysselsättning | Kemist |
| Arbetsgivare | Kungliga Tekniska högskolan |
| Maka | Birgit Sillén |
| Utmärkelser | |
| Centenary Prize från Royal Society of Chemistry (1966) Björkénska priset (1967) KTH:s stora pris (1970) | |
| Redigera Wikidata | |
Bo Lars Gunnar Sillén, född 11 juli 1916 i Stockholm, död 23 juli 1970 i Djursholm, var en svensk kemist.
Sillén disputerade 1940 i analytisk kemi vid Stockholms högskola, och var från 1950 professor i oorganisk kemi vid Kungliga tekniska högskolan. I sin tidiga karriär arbetade han mestadels med röntgendiffraktion som metod att bestämma mineralfaser, särskilt gällde det föreningar av vismut. Han blev sedan en internationellt känd lösningskemist. Flera av hans publikationer räknas som standardverk inom geokemin, och hans arbeten influerade andra kända geokemister som till exempel Robert Garrels och Werner Stumm.
Sillén var en pionjär särskilt när det gällde förståelsen av havens kemiska sammansättning. Tidigare trodde man att havsvattnets kemi avgjordes av vittring från olika mineral. Sillén kunde visa att även utfällningsreaktioner var betydelsefulla, och hans hypotes var att havsvattnets sammansättning kunde beräknas från nio olika jämviktsreaktioner.
Vidare var Sillén mycket aktiv i sammanställningen av termodynamiska data för jämviktsreaktioner, och var på 1960-talet en pionjär i att använda datorberäkningar för att bearbeta jämviktsdata från olika mätkällor.[2] Han utgav också läroböcker. Han arbetade tidvis även för FOA.
Sillén invaldes 1964 som ledamot av både Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. Han var från 1939 till sin död gift med Birgit Bjernekull (1917–2002). De är begravda på Danderyds kyrkogård.[3]
Bibliografi (monografier)[redigera | redigera wikitext]
- X-ray studies on oxides and oxyhalides of trivalent Bismuth (1940, doktorsavhandling vid Stockholms högskola)
- Problems in physical chemistry (1952) (tillsammans med Paul W. Lange och Carl Olof Gabrielson).
- Stability constants of metal-ion complexes (1964-1982 i flera upplagor) (tillsammans med Arthur E. Martell).
- Förutom dessa författade Sillén ett stort antal artiklar i vetenskapliga tidskrifter, bl.a. i Science, där han publicerade sina rön om havsvattnets kemi.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Externa länkar
- Sillén, B Lars Gunnar i Vem är det 1969
- Ingmar Grenthe: Lars Gunnar Sillén i Svenskt biografiskt lexikon (2003-2006), Band 32 sidan 245, Stockholm.
- Fotnoter
- ^ [a b] B Lars Gunnar Sillén, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tekniska Museet: Självbiografiskt upprop om IT-historia - Tom Wallin Arkiverad 6 december 2008 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 juli 2009
- ^ SvenskaGravar
- Svenska professorer i oorganisk kemi
- Personer verksamma vid Kungliga Tekniska högskolan
- Personer verksamma vid Försvarets forskningsanstalt
- Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien
- Ledamöter av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
- Personer från Stockholm
- Gravsatta på Danderyds kyrkogård
- Födda 1916
- Avlidna 1970
- Män