Lars Johan Silfversparre

Från Wikipedia
Lars Johan Silfversparre
Född17 maj 1700[1]
Död29 mars 1754[1] (53 år)
Gällaryds församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningAffärsman[1], militär[1]
Befattning
Förare, Kalmar regemente (1716–1718)[1]
Fältväbel, Kalmar regemente (1718–1718)[1]
Fänrik, Kalmar regemente (1718–1722)[1]
Kornett, Adelsfanan (1722–1727)[1]
Jägare, Kronobergs län (1730–1740)[1]
Överjägmästare, Kalmar län (1740–1742)[1]
Överjägmästare, Jönköpings län (1742–1745)[1]
Hovjägmästare, Kungliga Hovjägeristaten (1745–1754)[1]
BarnDaniel Georg Silfversparre (f. 1740)[1]
Adolf Fredrik Silfversparre (f. 1744)[1]
Amalia Beata Silfversparre (f. 1746)[2]
FöräldrarErik Silfversparre[2]
Elisabet Ramsvärd[2]
Utmärkelser
Riddare av Svärdsorden (1751)[1]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Lars Johan Silfversparre, född 1700, död 1754, var en svensk hovjägmästare. Silfversparre grundade Orrefors bruk.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lars Johan Silfversparre var yngsta barnet av nio till överstelöjtnanten vid Kalmar regemente Erik Silfversparre, som stupade vid slaget i Poltava, och Elisabeth Ramsvärd. Två av hans äldre bröder stupade också i strid, en samman med fadern i Poltava, när Lars Johan själv var nio år. Lars Johan Silfversparre blev hovjägmästare och var riddare av Svärdsorden, samt skrev sig till Ohs bruk i Småland.

År 1726 fick Silfversparre tillstånd att starta ett järnbruk i Orrefors, en verksamhet som sedermera, efter dennes liv, övergick i glastillverkning.

Silfversparre var gift med sin syssling Beata Printzensköld, en dotter till Johan Printzensköld, och fick med henne tre barn innan hon avled. Han gifte 1738 om sig med Amalia Lilljenberg, dotter till assessorn Daniel Dreffling som adlats och som tillhörde en framstående släkt inom bruksindustrin, som han fick sex barn med.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 7, Norstedts förlag, 1932, s. 213, läst: 30 december 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]