Lars Sjöberg

Från Wikipedia

Lars Erik Johan Sjöberg, född 2 maj 1941 i Danderyd, är en svensk museiman, tecknare, skulptör, grafiker och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han är son till slöjdläraren Bengt Sjöberg och Lillemor Englund samt dotterson till Väinö Frithiof Englund. Han växte upp i ett elevhem på Viggbyholmsskolan, där hans far var slöjdlärare och husfar. Sjöberg studerade under gymnasietiden skulptur för Einar Luterkort och vid Gerlesborgsskolan i Bohuslän 1960 samt bedrev självstudier under resor till Italien, Tyskland och Frankrike i slutet av 1950-talet. Han studerade konsthistoriaStockholms universitet på 1960-talet, var amanuens där och anställdes vid 25 års ålder på Nationalmuseums avdelning för de statliga slottssamlingarna. Han gifte sig med Ursula Sjöberg, som medverkat i flertalet böcker som paret givit ut om svenska möbler. Husen utgör en viktig del av vårt kulturarv, beskrivna i praktverk som Svenska trähus. Läsarna tas med på en vandring genom den svenska byggnadshistorien och dess skiftande stilar, där detaljer berättar om ett nu bortglömt formspråk bland stilfulla slott och enkla torp, imponerande herrgårdar, prästgårdar, badhus, ladugårdar, sågverksmiljöer. Han medverkade i Liljevalchs Stockholmssalonger 1959 och Nationalmuseums Unga tecknare 1956–1957 där han visade studier från Bremen, Rouen, Versailles med flera städer. Som illustratör illustrerade han Lars Englunds diktsamling [1] 1961 samt en mängd träsnitt med olika motiv.

Sjöberg anlitades under 1990-talet av Riksantikvarieämbetet för att vara rådgivare till Ikea för dess satsning på en 1700-talsserie av möbler och inredningsföremål. Han har också arbetat med textilföretag för att ta fram 1700-talsmönster för nyproduktion[2] samt tagit initiativ till att från 1995 starta utbildningar i historisk byggnadsvård, historiskt möbelsnickeri och järnsmide på Träakademien i Kramfors, som var en del av Mittuniversitetet.[3]

Nio hus och en kyrka[redigera | redigera wikitext]

Sjöberg har engagerat sig i upprustningen och underhållet av ett antal gamla byggnader, redovisade i hans och Ingalill Snitts bok Nio hus och en kyrka från 2010:

År 1994 tog han i initiativ till att Nationalmuseum i samarbete med SBAB lät uppföra en kopia av ett av dessa hus, den lilla herrgården Sörby, och ställa ut den utanför museet. Idén var att ta fram en modell till ett hus med en äldre, gedigen byggnadskonstruktion och gammal känd exteriör, vilket sedan kunde förse med en modern interiör. Då Sörbys stomme är timrad är husmodellen dessutom lämpad som typhus med prefabricering i torr miljö för senare snabb uppbyggnad, samt relativt lätt att montera ned och flytta. Projektet var avsett att ställa kvaliteterna i materialval och byggnadsmetoder från 1700- och 1800-talens träbyggande mot det sena 1900-talets hårt rationaliserade byggande som bidragit till förekomsten av så kallat sjuka hus med bland annat mögelproblem.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Sjöberg och Hans Sundblom: Renovering av gamla möbler, ICA-förlaget AB 1971, ISBN 91-534-0147-6
  • Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg: Stolar, taburetter och fåtöljer i Sverige från 1600 till 1800, ICA bokförlag 1993, ISBN 91-534-1575-2
  • Ursula Sjöberg och Lars Sjöberg: Det svenska rummet, Albert Bonniers förlag 1994, ISBN 91-34-51481-3
  • Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg: Rum för möbler, ICA-förlaget AB 1998, ISBN 91-534-1817-4
  • Lars och Ursula Sjöberg: Stolar taburetter - fåtöljer i Sverige från 1600 till 1800, Forma Publishing Group (tidigare ICA-förlaget) 2003, ISBN 91-534-2409-3
  • Lars Sjöberg: Sörby Gård, Bokförlaget Rekolid 1995, ISBN 91-87346-13-3
  • Lars Sjöberg med Ingalill Snitt (fotograf): Svenska trähus, Prisma Bokförlag 2002, ISBN 91-518-3750-1
  • Lars Sjöberg och Peter Långberg, med Staffan Johansson (fotograf): 1700-talsmöbler att snickra själv, ICA bokförlag 2002), ISBN 91-534-2166-3
  • Lars Sjöberg och Ingalill Snitt: Nio hus och en kyrka, Norstedts, Stockholm 2010

Media[redigera | redigera wikitext]

  • En kompass mot skönhet, TV-dokumentär, 55 minuter, Sveriges Television, 2010

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]