Lars Wivallius

Lars Wivallius (född Lars Svensson), född 1605 i Vivalla by utanför Örebro, död 1669, var en svensk poet och äventyrare.

Biografi

Wivallius tillhörde en bondesläkt som i början av 1600-talet ägde den bredvid Örebro belägna gården Vivalla, från vilken Lars och hans broder, hovpredikanten Johan Wivallius tog sig namn. Sin första undervisning åtnjöt han i Örebro skola under den 1615 tillträdde utmärkte rektorn Jacob Boose Rudbeckius, bror till biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius och prästen och skalden Petrus Rudbeckius. På våren 1623 inskrevs han som student vid Uppsala universitet och erhöll där som medellös och begåvad underhåll i det så kallade kommunitetet.

Men hans lust efter äventyr och möjligen också hans böjelse att studera främmande språk (ett läroämne som den tidens universitet ej kände) drev honom efter två års uppehåll i Uppsala ut på äventyr. Utan något understöd hemifrån irrade han som vagabond omkring i större delen av Europa, och uppgav sig vid ett flertal tillfällen vara svensk adelsman, och kallade sig bland annat för friherre Erik Gyllenstierna. 1628–1629 satt han i fängelse i Nürnberg för stöld.

Under en resa genom Danmark 1629 använde han återigen namnet Erik Gyllenstierna och lyckades med dess hjälp bli gift med en skånsk adelsdam, dotter till Wulff Grijp på Björkeberga. Då bedrägeriet sedermera upptäcktes, blev Wivallius efter en långvarig process – avbruten av några rymningar – dömd till fästning på Kajaneborg i Finland, dit han avfördes 1634. Hans äktenskap hade redan förut förklarats ogiltigt. I fängelset fick han, trots en mängd böneskrifter, stanna ända till 1641, då han begav sig till Stockholm.

Sin första tid på fri fot tillbringade han som ett slags advokat och förde en mängd ganska inkrånglade och svåra processer. Några år efter sin frigivning gifte han sig med Malin Ellertz, dotter till en krögare i Stockholm, och hade med henne flera barn. Genom familjen De la Gardies beskydd blev han även anställd som auditör vid gardet och kvarstod på denna plats till 1651. Hans sista år, vilka han tillbragte på fädernegården Vivalla, utmärks av ett nästan löjligt processraseri, vilket drev de fredliga bönderna i hans hemort till fullständig förtvivlan.

Wivallius litterära produktion

Wivallius poetiska verksamhet tillhör hans ungdomstid. Hans första kända poem skrevs 1625 över en avliden student. Hans övriga dikter tillhör den tid då han satt fängslad i Nürnberg, Danmark, Stockholm och på Kajaneborg. Dessa stycken utmärks av en varm poetisk känsla, ett livligt natursinne och en för denna tid stor formell skicklighet. Även om Wivallius kanske inte tog sin uppgift som skald på stort allvar, så är han en levande svensk klassiker. Sedan han frigetts ur fängelset och inte längre ägde någon yttre anledning att dikta, skrev han endast några latinska poem utan betydelse. Populära blev de dikter där hans frihetslängtan kom till uttryck, såsom "Ack, Liberias, tu ädle ting" och "Varer nu glad, mine fiender all". Verkligt betydande är Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr, vilken gör honom till den främste diktaren bland sina samtida. Möjligen ligger Wivallius bakom översättningen av Opitz "Väll den, som vidt af höga klippor". Han tillskrivs även en tolkning 1625 av en psalm som ännu 1986 infördes i den svenska psalmboken med en i nutid bearbetad titelrad: Till dig ur hjärtegrunden.

Utgåvor

• Hans dikter utgavs 1869 av P. Hanselli i Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare. Där föreligger dock ett misstag. Den handskrift Hanselli utgav var den så kallade Älfska visboken i Linköping, på vilken den förre ägaren, den lärde domprosten Samuel Alf antecknat att den innehöll "Cantilenas varias L. Wivallii et aliorum" (åtskilliga visor af L. Wivallius och andra). Detta var rätt, så till vida som verkligen några dikter av Wivallius intagits i denna visbok, men Hanselli utgav alla dikterna i handskriften – utom de så kallade folkvisorna – såsom Wivallius.
• Dikter (red. Henrik Schück, Sveriges litterära sällskap, 1895)

Litteratur

• Henrik Schück: Lars Wivallius. Hans lif och dikter. I. Biografi (1893)
• Henrik Schück: En äfventyrare från det trettioåriga krigets tid (1918)
• Lennart Jörälv: Lärkans sång är inte lång (Wahlström & Widstrand, 2005)
• Birger Bergh: Skojare och skald (Historiska Media, 2005).

Tonsättningar

• Fyra madrigaler, op. 36, för blandad kör (1929) av Knut Håkanson innehåller dels Våhr-Wijsa och Wivallij dröm, dels den översättning av Martin Opitz som börjar Väll then som vidt af höga klippor.

Externa länkar

• Wikisource har verk av eller om Lars Wivallius.
  Originalverk

• Litteraturbanken har verk av Lars Wivallius.
• Wivallius, Lars i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)
• Lars Wivallius i Karl Warburg, Svensk litteraturhistoria i sammandrag (6:e upplagan, 1904)
• Klage-Wijsa Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr, hela texten på Projekt Runeberg

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.