Lascia ch'io pianga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Noter till arian från 1876.

Lascia ch'io pianga är en aria för sopran komponerad av Händel. Arian har blivit ett vanligt koncertstycke, och har sitt ursprung i en asiatisk dans från hans opera Almira från 1705.[1] Som aria användes den först i hans oratorium Il trinfo del Tempo e del Disinganno från 1707, även om den då hade både ett annat namn - "Lascia la spina" - och en annan text.[2]

Händel omarbetade verket till operan Rinaldo från 1711, och lät karaktären Almirena - vid uruppsättningen spelad av Isabella Girardeau - spela huvudkaraktären i akt II. Rinaldo var ett större genombrott för Händel och det är till det här verket som arian huvudsakligen associeras. Den har sedan dess spelats in av många olika artister och medverkar i flera filmer, såsom Farinelli,[3] Lust och fägring stor av Bo Widerberg,[4] L.I.E. av Michael Cuesta och Antichrist av Lars von Trier.[5]

Melodin kan höras i introduktionen och codan till Tsuki Amanos sång Zero no Chōritsu.

Text[redigera | redigera wikitext]

Lascia ch'io pianga
mia cruda sorte,
e che sospiri la libertà.
Il duolo infranga queste ritorte
de' miei martiri sol per pietà.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dean och Knapp, ss.176–78
  2. ^ Hicks, Anthony. ”Rinaldo”. Oxford Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com/public/. Läst 28 januari 2011. (prenumeration krävs)
  3. ^ Haynes, Bruce, The end of early music, Oxford University Press US, 2007, s. 25. ISBN 0-19-518987-6
  4. ^ Lærerinden – Musikstycken (in Swedish). Swedish Film Institute. Hämtat 28 juli 2008.
  5. ^ Antichrist Pressbook (PDF). Artificial Eye. Hämtat 28 juli 2009.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]