Lasioglossum malachurum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lasioglossum malachurum
Lasioglossum malachurum, hona
Lasioglossum malachurum, hona
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Egentliga insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Vägbin
Halictidae
Släkte Smalbin
Lasioglossum
Undersläkte Sphecodogastra[1]
Art Lasioglossum malachurum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum malachurum
Auktor (Kirby, 1802)
Hitta fler artiklar om djur med


Lasioglossum malachurum[2][3] är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Lasioglossum malachurum ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En slank, svart art med tydliga, ljusa bakkanter på tergiterna, bakkroppens övre segment. Längden är 7 till 10 mm; drottningen är tydligt större än arbetarna.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Lasioglossum malachurum är en eusocial art, den är samhällsbildande med drottning, honliga arbetare som inte deltar i fortplantningen, och hanar, som enbart är könsdjur.[6] Den förekommer i många habitat, som ler-, sand- och grustag, skogsbryn, parker, allmänningar, trädgårdar, klippor och rasbranter i kustområden.[6][7]

Flygtiden är från tidigt april till oktober för honorna, från juni till tidigt i oktober för hanarna. Arten är polylektisk, den hämtar pollen från ett flertal växtfamiljer, som korgblommiga växter, flockblommiga växter, korsblommiga växter, kransblommiga växter, klockväxter, nejlikväxter, vindeväxter, ärtväxter, näveväxter, rosväxter, ranunkelväxter och videväxter. För nektar kan den besöka korgblommiga växter som hästhov, åkertistel, maskros, bitterfibbla, strandloppört, hökfibblor och kamomiller, rosväxter som fingerörter, flockblommiga växter som fänkål och vild persilja, vindeväxter som åkervinda samt fetbladsväxter som fetknoppssläktet.[7]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Drottningen gräver ut ett bo på plan, vegetationsfattig mark, gärna i täta jordar som lerjord eller skogsstigar[6][7]. Bona byggs ofta tillsammans med andra bon från samma art, ibland i stora kolonier.[7] Det parasiteras ibland av blodbiet ängsblodbi, troligtvis även av punktblodbi, vilkas larver lever på larvcellens innehåll av näring, efter det värdägget eller -larven dödats. Beroende på klimatet kan drottningen få från en till fyra kullar med arbetare per år. Endast drottningen övervintrar[6].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i västra Palearktis från Azorerna och Marocko i söder till Danmark i norr, och från södra England i väster till Iran[7] och mellersta Volgaområdet i öster[6].


Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lasioglossum malachurum (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+malachurum. Läst 2013-10-05. 
  2. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  3. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+malachurum/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  6. ^ [a b c d e f] ”Furchenbienen: Lasioglossum malachurum (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-lmala.htm. Läst 2013-10-05. 
  7. ^ [a b c d e] G R Else (Januari 2005). Lasioglossum malachurum (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-malachurum. Läst 2013-10-05. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]