Lasse Brandeby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lasse Brandeby
Lasse Brandeby som Kurt Olsson, 2003.
Född Lars Thorsten Brandeby
27 april 1945
Göteborg, Sverige
Död 20 november 2011 (66 år)
Göteborg, Sverige
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Journalist, skådespelare, komiker
År som aktiv 1979–2011
Känd för Kurt Olsson
Rolf Allan Mjunstedt

Lars Thorsten ”Lasse” Brandeby, född 27 april 1945, död 20 november 2011,[1] var en svensk journalist, skådespelare och komiker. Han var mest känd för de två komiska rollfigurerna Kurt Olsson och Rolf Allan Mjunstedt. Den förra föddes 1979 och syntes inte minst åren 1987–1992 i TV och andra medier, medan Mjunstedt hade en egen TV-serie 1994–1998.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Brandeby föddes 1945 i MajornaCarl Johans församling – i Göteborg. Han växte upp vid Gråberget i stadsdelen 1:a roten i Majorna och var son till kamrer Torsten Brandeby (1908–2001) och Annie Brandeby (1906–1984),[2] född Karlsson. Som barn tillbringade han somrarna i föräldrarnas sommarstuga vid Önnereds brygga.[3] Han var anställd på Sandgren & Ström ingenjörsbyrå i Göteborg 1960–1971 som VVS-ingenjör,[4] var obs-lärare på högstadiet i Kungsbacka 1971–1975, fritidsgårdsföreståndare i Göteborg 1975–1977 och lärare vid högstadiet i Skene 1979–1980. Han läste vid journalisthögskolan 1980–1981 (men hoppade av sista terminen[5]) och arbetade som journalist på Radio Sjuhärad i Borås 1981–1985.

Brandeby började intressera sig för musik redan som 12-åring och ville först spela trumpet, men det blev istället klarinett med Sidney Bechet och Acker Bilk som idoler. Åren 1961-1966 spelade han tenorsax i popbandet High Notes, vilket han startat som Hasse Brandys orkester.[6] Han debuterade som skådespelare i Nationalteatern i Göteborg 1985.

Kurt Olsson[redigera | redigera wikitext]

Lasse Brandeby var mest känd för rollen som Kurt Olsson, en excentrisk man i 60-talsfrisyr och rutig kavaj. Figuren Kurt Olsson föddes på en stor konferens när Brandeby var fritidsledare, och då han skulle redogöra för ekonomin på ett blädderblock.[7] Fortsättning följde i lokalradion 1979, men han blev rikskänd genom TV-serien Kurt Olssons Television (1987). Kurt återkom i TV med Fådda blommor, Kurt Olssons television och Kurt Olssons julkalender, alltid i sällskap med sin hunsade assistent Arne, spelad av Hans Wiktorsson, och Damorkestern med Gudrun på triangel. Brandeby gestaltade även Kurt Olsson på scen, bland annat i en krogshow på Trägårn i Göteborg med Siw Malmkvist.

I rollen som Kurt Olssons vildsinte far i filmen Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mig själv, fick Brandeby beröm i USA: "Stundtals håller Lasse Brandeby samma klass som Peter Sellers och John Cleese." skrev tidningen Variety i sin recension av filmen.[8]

Övriga roller[redigera | redigera wikitext]

Brandeby medverkade även i en rad andra sammanhang. Han spelade fars hos Hagge GeigertLisebergsteatern, folklustspel med Eva RydbergFredriksdalsteatern och revy med Kent Andersson på Teater Aftonstjärnan. Han spelade Njegus i operetten Glada änkan i Malmö, managern i musikalen I hetaste laget på Cirkus i Stockholm och Orgon i klassikern TartuffeGunnebo slott. En annan folkkär Brandeby-figur var Rolf Allan Mjunstedt i TV-serien Rena rama Rolf som sändes på 1990-talet. Han medverkade också i underhållningsprogrammet Let's DanceTV4 2007, där han uppträdde med Ann Lähdet.

Brandeby drev det egna filmproduktionsbolaget Bertil & Bertil Kulmakarna Nöjes KB. Brandebys sista roll var som Sven Andersson i thriller-serien om Irene Huss.

Sjukdom och död[redigera | redigera wikitext]

Lasse Brandebys sista år i livet präglades av stora problem med hälsan. År 2007 drabbades han av en svår lunginflammation och i mars 2008 fick han två hjärnblödningar i samband med en revyföreställning.[9] Under inspelningarna av Fångarna på fortet 2011 insjuknade han återigen och vid hemkomsten konstaterades njursvikt och Brandeby tvingades att ligga på sjukhus stora delar av sommaren och hösten. Sjukdomen tvingade honom att ställa in flera framträdanden.[10]

Brandeby avled på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg den 20 november 2011.[11] Efter hans död framkom det att han i nästan fyra års tid lidit av obotlig prostatacancer.[12] Den 12 december samma år begravdes Lasse Brandeby i Masthuggskyrkan i Göteborg.[13][14][15]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Brandeby var 1966–1993 gift med läraren Unni Brandeby och deras dotter Anna Brandeby Harström (född 1968) är verksam inom filmbranschen. Han var senare sambo med scriptan Ninnie Fjelkegård fram till sin död.

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Politiskt befann sig Brandeby på vänsterkanten, dock utan att vara medlem i ett politiskt parti. Janne Josefsson berättade efter Brandebys död att denne kunde vara "vansinnig på sådana som ansåg sig finare än vad de var, sådana som roffade åt sig och var giriga".

Ett spektakulärt tillfälle var när de båda under radioprogrammet Elfte timmen försökte ringa Chiles diktator Augusto Pinochet i presidentpalatsen i Santiago, för att spela upp en sång av den mördade Víctor Jara år 1983[16]. Samtalet kopplades aldrig fram till Pinochet, men Jaras Canto Libre spelades upp för mottagaren i Monedapalatset.[17]

Brandeby uppträdde flera gånger för Kommunistiska partiet när de hade valmöten, galor och liknande.[18]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ HN-TT-Spektra (20 november 2011). ”Lasse Brandeby är död”. Hallands Nyheter. http://hn.se/nojekultur/scen/1.1437652-lasse-brandeby-ar-dod?m=print. Läst 22 november 2011. 
  2. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.) 
  3. ^ Expressen, 2007-11-11, s. 61
  4. ^ Roliga göteborgare - vits och humor i Göteborg, Sture Hegerfors & Bo A. Karlsson, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1990 ISBN 91-7029-052-0, s. 89
  5. ^ Göteborgs-Posten, 2005-04-27, s. 28
  6. ^ 60-talspop i Göteborg : Tages, Cue och jag och du, Hans Sidén, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1991 ISBN 91-7029-575-1, s. 362-370
  7. ^ Palm, Rikard (21 november 2011). ”"Bestörtning - men många ljusa minnen"”. SVT Nyheter. http://mobil.svt.se/2.27055/1.2609898/bestortning_-_men_manga_ljusa_minnen. 
  8. ^ Expressen, 1990-03-20
  9. ^ ”Lasse Brandeby drabbad av hjärnblödning”. Expressen.se. 23 mars 2008. http://www.expressen.se/nyheter/1.1094800/lasse-brandeby-drabbad-av-hjarnblodning. Läst 24 augusti 2013. 
  10. ^ ”Fortet knäckte Lasse Brandeby”. Expressen.se. 23 augusti 2011. http://www.expressen.se/noje/fortet-knackte-lasse-brandeby/. Läst 24 augusti 2013. 
  11. ^ ”Lasse Brandeby död”. Aftonbladet.se. 20 november 2011. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13962021.ab. Läst 24 augusti 2013. 
  12. ^ ”Ny Kurt Olsson-låt släpps inom kort”. SVD.se. 23 november 2011. http://www.svd.se/kultur/ny-kurt-olsson-lat-slapps-inom-kort_6656342.svd. Läst 24 augusti 2013. 
  13. ^ ”Lasse Brandeby förd till sista vilan”. Expressen.se. 12 december 2011. http://www.expressen.se/gt/lasse-brandeby-ford-till-sista-vilan/. Läst 24 augusti 2013. 
  14. ^ ”Här är prästens tal - ord för ord”. Expressen.se. 12 december 2011. http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-prastens-tal---ord-for-ord/. Läst 24 augusti 2013. 
  15. ^ ”Lasse förd till sista vilan”. Aftonbladet.se. 12 december 2011. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14068031.ab. Läst 24 augusti 2013. 
  16. ^ ”Janne Josefsson: "Lasse har haft ett jättebra liv"”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/janne-josefsson-lasse-har-haft-ett-jattebra-liv/. Läst 14 april 2014. 
  17. ^ ”Lasse Brandeby och Janne Josefsson ringer Pinochet”. Radio Sjuhärad. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3591088. Läst 22 november 2011. 
  18. ^ (r)-arnas största hits, texthäftet.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]