Lasse Brandeby
| Lasse Brandeby | |
Lasse Brandeby som Kurt Olsson, 2003.
|
|
| Född | Lars Thorsten Brandeby 27 april 1945 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 20 november 2011 (66 år) Göteborg, Sverige |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Journalist, skådespelare, komiker |
| År som aktiv | 1979–2011 |
| Känd för | Kurt Olsson Rolf Allan Mjunstedt |
Lars Thorsten ”Lasse” Brandeby, född 27 april 1945 i Majorna i Carl Johans församling i Göteborg, död 20 november 2011 i Göteborg,[1] var en svensk journalist, skådespelare och komiker.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Brandeby växte upp vid Gråberget i stadsdelen 1:a roten i Majorna och var son till kamrer Torsten Brandeby (1908–2001) och Annie Brandeby (1906–1984),[2] född Karlsson. Som barn tillbringade han somrarna i föräldrarnas sommarstuga vid Önnereds brygga.[3] Han var anställd på Sandgren & Ström ingenjörsbyrå i Göteborg 1960–1971 som VVS-ingenjör,[4] var obs-lärare på högstadiet i Kungsbacka 1971–1975, fritidsgårdsföreståndare i Göteborg 1975–1977 och lärare vid högstadiet i Skene 1979–1980. Han läste vid journalisthögskolan 1980–1981 (men hoppade av sista terminen[5]) och arbetade som journalist på Radio Sjuhärad i Borås 1981–1985. Brandeby började intressera sig för musik redan som 12-åring och ville först spela trumpet, men det blev istället klarinett med Sidney Bechet och Acker Bilk som idoler. Åren 1961-1966 spelade han tenorsax i popbandet High Notes, vilket han startat som Hasse Brandys orkester.[6] Han debuterade som skådespelare i Nationalteatern i Göteborg 1985.
Lasse Brandeby var mest känd för rollen som Kurt Olsson, en excentrisk man i 60-talsfrisyr och rutig kavaj. Figuren Kurt Olsson föddes på en stor konferens när Brandeby var fritidsledare, och då han skulle redogöra för ekonomin på ett blädderblock.[7] Fortsättning följde i lokalradion 1979, men han blev rikskänd genom TV-serien Kurt Olssons Television (1987). Kurt återkom i TV med Fådda blommor, Kurt Olssons television och Kurt Olssons julkalender, alltid i sällskap med sin hunsade assistent Arne, spelad av Hans Wiktorsson, och Damorkestern med Gudrun på triangel. Brandeby gestaltade även Kurt Olsson på scen, bland annat i en krogshow på Trägårn i Göteborg med Siw Malmkvist.
I rollen som Kurt Olssons vildsinte far i filmen Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mig själv, fick Brandeby beröm i USA; "Stundtals håller Lasse Brandeby samma klass som Peter Sellers och John Cleese.", skrev tidningen Variety i sin recension av filmen.[8]
Brandeby medverkade även i en rad andra sammanhang. Han spelade fars hos Hagge Geigert på Lisebergsteatern, folklustspel med Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern och revy med Kent Andersson på Teater Aftonstjärnan. Han spelade Njegus i operetten Glada änkan i Malmö, managern i musikalen I hetaste laget på Cirkus i Stockholm och Orgon i klassikern Tartuffe på Gunnebo slott. En annan folkkär Brandeby-figur var Rolf Allan Mjunstedt i TV-serien Rena rama Rolf som sändes på 1990-talet. Han medverkade också i underhållningsprogrammet Let's Dance på TV4 2007, där han uppträdde med Ann Lähdet.
Brandeby var 1966–1993 gift med läraren Unni Brandeby och deras dotter Anna Brandeby Harström (född 1968) är verksam inom filmbranschen. Han var senare sambo med scriptan Ninnie Fjelkegård fram till sin död. Brandeby drev det egna filmproduktionsbolaget Bertil & Bertil Kulmakarna Nöjes KB. Brandebys sista roll var som Sven Andersson i thriller-serien om Irene Huss.
Politiskt engagemang [redigera]
Politiskt befann sig Brandeby på vänsterkanten, dock utan att vara medlem i ett politiskt parti. Janne Josefsson berättade efter Brandebys död att denne kunde vara "vansinnig på sådana som ansåg sig finare än vad de var, sådana som roffade åt sig och var giriga". Ett spektakulärt tillfälle var när de båda under radioprogrammet Elfte timmen försökte ringa Chiles diktator Augusto Pinochet i presidentpalatsen i Santiago, för att spela upp en sång av den mördade Víctor Jara. Samtalet kopplades aldrig fram till Pinochet, men Jaras Canto Libre spelades upp för mottagaren i Monedapalatset.[9]
Brandeby uppträdde flera gånger för Kommunistiska partiet när de hade valmöten, galor och liknande.[10]
Sjukdom och död [redigera]
Lasse Brandebys sista år i livet präglades av stora problem med hälsan. År 2007 drabbades han av en svår lunginflammation och i mars 2008 fick han två hjärnblödningar i samband med en revyföreställning.[11] Under inspelningarna av Fångarna på fortet 2011 insjuknade han åter igen och vid hemkomsten konstaterades njursvikt och Brandeby tvingades att ligga på sjukhus stora delar av sommaren och hösten. Sjukdomen tvingade honom att ställa in flera framträdanden.[12]
Den 20 november 2011 avled Brandeby på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg[13].
Efter Brandebys död framkom det att han i nästan fyra års tid lidit av obotlig prostatacancer. Den 12 december samma år begravdes Lasse Brandeby i Masthuggskyrkan i Göteborg.[14][15][16].
Filmografi (urval) [redigera]
- 1987 – Kurt Olssons television (TV-serie)
- 1988 – Fådda blommor (TV-serie)
- 1990 – Kurt Olssons julkalender (TV-serie)
- 1990 – Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mig själv
- 1990 – Bulan
- 1994–1998 – Rena rama Rolf (TV-serie)
- 1997 – Hitler och vi på Klamparegatan
- 2000 – Skallgång
- 2000 – Flykten från hönsgården
- 2000 – Pettson och Findus – Kattonauten
- 2002 – Dieselråttor & sjömansmöss (TV-serie)
- 2007 – Tatuerad torso
- 2007 – Den krossade tanghästen
- 2008 – Nattrond
- 2008 – Glasdjävulen
- 2008 – Eldsdansen
- 2008 – Guldkalven
- 2011 – Den som vakar i mörkret
- 2011 – Det lömska nätet
- 2011 – En man med litet ansikte
- 2011 – Tystnadens cirkel
- 2011 – I skydd av skuggorna
- 2011 – Jagat vittne
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ HN-TT-Spektra (20 november 2011). ”Lasse Brandeby är död”. Hallands Nyheter. http://hn.se/nojekultur/scen/1.1437652-lasse-brandeby-ar-dod?m=print. Läst 22 november 2011.
- ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.)
- ^ Expressen, 2007-11-11, s. 61
- ^ Roliga göteborgare - vits och humor i Göteborg, Sture Hegerfors & Bo A Karlsson, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1990 ISBN 91-7029-052-0, s. 89
- ^ Göteborgs-Posten, 2005-04-27, s. 28
- ^ 60-talspop i Göteborg : Tages, Cue och jag och du, Hans Sidén, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1991 ISBN 91-7029-575-1, s. 362-370
- ^ Palm, Rikard (21 november 2011). ”"Bestörtning - men många ljusa minnen"”. SVT Nyheter. http://mobil.svt.se/2.27055/1.2609898/bestortning_-_men_manga_ljusa_minnen.
- ^ Expressen, 1990-03-20
- ^ ”Lasse Brandeby och Janne Josefsson ringer Pinochet”. Radio Sjuhärad. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3591088. Läst 22 november 2011.
- ^ (r)-arnas största hits, texthäftet.
- ^ http://www.expressen.se/nyheter/1.1094800/lasse-brandeby-drabbad-av-hjarnblodning
- ^ http://www.expressen.se/noje/1.2537287/fortet-knackte-lasse-brandeby
- ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13962021.ab
- ^ http://gt.expressen.se/nyheter/1.2649757/lasse-brandeby-ford-till-sista-vilan
- ^ http://www.expressen.se/nyheter/1.2650057/har-ar-prastens-tal-ord-for-ord
- ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14068031.ab
Tryckta källor [redigera]
- Moen, Ann (huvudred.) (2006). Vem är det 2007: svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. Sid. 88. Libris 10171521. ISBN 91-975132-7-X (inb.); ISBN 978-91-975132-7-2
