Laurentius (ärkebiskop)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ärkebiskop Laurentius
Kyrka Romersk-katolska kyrkan

Stift Uppsala stift, ärkebiskop
Period 1255-1267
Företrädare Jarler
Efterträdare Folke Johansson (Ängel)

Biskopsvigd 1256 eller 1257
Död 3 eller 4 mars 1267

Laurentius, död 3 eller 4 mars 1267,[1] var Sveriges ärkebiskop fram till sin död. Före upphöjelsen, då han omkring 1256 valdes till ärkebiskop Jarlers efterträdare, var han franciskanermunk i Enköping

Vid Skänninge möte 1248 hade celibatet införts, och Laurentius var sträng i den frågan: celibattvånget lindrades något genom bland annat brev från påven Alexander IV 1258 och 1259 som bestämde att de kyrkliga män som bröt mot celibatet inte skulle bannlysas automatiskt. 1259 skrev Laurentius ändå till biskoparna i Linköping och Växjö och sade att de präster som bröt mot celibatet skulle resa till Uppsala för avlösning.

Laurentius var med om att påbörja flytten av domkyrkan från Gamla Uppsala till Östra Aros, men det är osäkert huruvida kyrkan verkligen började byggas under hans livstid. Han begravdes i Enköping, som på grund av detta anses ha varit hans hemstad.

Då påven Clemens IV vägrade erkänna den efterträdare som valdes, och hans föreslagne kandidat avböjde, skulle det dröja sju år innan Sverige fick en ny ärkebiskop, Folke Johansson Ängel.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 71


Föregångare:
Jarler
Ärkebiskop i Uppsala
1255–1267
Efterträdare:
Folke Johansson