Laurentius Paulinus Gothus
| Ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus | |
Laurentius Paulinus Gothus
|
|
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
|
|
|
| Stift | Skara stift, biskop |
| Period | 1608–1609 |
| Företrädare | Petrus Kenicius |
| Efterträdare | Paulus Pauli |
|
|
|
| Stift | Strängnäs stift, biskop |
| Period | 1609–1637 |
| Företrädare | Petrus Kenicius |
| Efterträdare | Laurentius Olai Wallius |
|
|
|
| Stift | Uppsala stift, ärkebiskop |
| Period | 1637–1646 |
| Företrädare | Petrus Kenicius |
| Efterträdare | Johannes Canuti Lenaeus |
|
|
|
| Biskopsvigd | 3 augusti 1608 av Olaus Martini |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1617 |
| Född | 10 november 1565 i Söderköping |
| Död | 29 november 1646 i Uppsala |
Laurentius Paulinus Gothus, född 10 november 1565 i Söderköping, död 29 november 1646 i Uppsala, var en svensk professor, rektor för Uppsala universitet, riksdagsman, biskop i Strängnäs, och ärkebiskop.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Laurentius Paulinus Gothus far hette Påvel Pedersson och var guldsmed, rådman och borgmästare i Söderköping, samt bror till ärkebiskop Laurentius Petri Gothus. Modern hette Karin Pedersdotter och var dotter till en annan guldsmed på orten.[1]
Han studerade först i Söderköping, därefter på högskolan på Riddarholmens gråmunkekloster som uppförts av Johan III, och var lärare där 1587. 1588 reste Laurentius till Rostock, där han fick utbildning av David Chytraeus. I Rostock blev han anhängare till ramismen, en humanistisk filosofisk och pedagogisk strömning som uppkommit i polemik med aristotelismen och skolastiken. Han blev magister i Helmstedt 1592, och var aktuarie vid Uppsala möte 1593.
Samma år utsågs han till professor vid Uppsala universitet i logik, matematik, och astronomi. Sin utbildning i astronomi hade Laurentius fått vid Rostocks universitet av Duncan Lidell, som bestod av studier av bl a Copernicus, Tycho Brahe, och Ptolemaios. Denna utbildning var ovanlig i Sverige vid den tiden, och gav Laurentius ett högt anseende. Han var den förste kände professorn i astronomi vid Uppsala universitet, och som lärobok använde Laurentius Georg Purbachs Theoricae novae planetarum. Han var universitetets rektor åren 1599, 1601 och 1604. År 1600 var den förste att promovera magistrar i Sverige.
Han prästvigdes 1598. 1601 utnämndes Laurentius till professor i teologi och universitetets förste rector magnificus. Som seden var för teologiprofessorer var han därtill kyrkoherde, i Näs socken i Uppland från 1606. Han utnämndes flera gånger till olika biskopsstolar, men föll gång på gång i onåd av politiska skäl, men 1608 utnämndes han och tillträdde som biskop i Skara stift, senare Strängnäs stift. Han var en av de fyra som promoverades vid Uppsala universitets första teologiska doktorspromotion 1617.
Den främste förkämpen för de aristoteliska strömningarnas var Johannes Rudbeckius, och Laurentius Paulinus, som var för ramismen, gjorde sig inte populär vare sig i akademiska eller kyrkliga kretsar; 5 juli 1637 blev han ändå utnämnd till ärkebiskop i stället för den mer berömde Rudbeckius genom Axel Oxenstiernas försorg. Som ärkebiskop verkade han för att inskränka biskoparnas makt. Sin slutliga dust med aristotelismen hade Laurentius med Rudbeckius när de skulle enas om Skolordningen 1611 där det stagades att de båda strömningarna skulle visa varandra ömsesidig respekt.
Laurentius Paulinus Gothus första hustru var Catharina Olofsdotter, vars far Olof Persson var föreståndare i Stockholm. Sedan hon avlidit på Kristi himmelsfärdsdag 1623 gifte han om sig med Brita Eriksdotter, som var dotter till kyrkoherden Ericus Olai Gestricius och Anna Fromme och syster till Anna Gestricia som var gift med Isak Isthmenius och Olaus Verelius.[2]
Tre barn, två döttrar och en son, från andra äktenskapet adlades under namnet Olivecrantz, men två barn förblev ofrälse varav en dotter blev biskopinna såsom hustru till Erik Gabrielsson Emporagrius.[3] Laurentius ligger begravd i Strängnäs domkyrka.
[redigera] Teologiska arbeten och influenser
Laurentius Paulinus Gothus har ofta blivit jämförd med Johannes Rudbeckius, och den allmänna uppfattningen har varit att Rudbeckius visade större intellektuell självständighet. Laurentius bidrag beröms för tre kvaliteter: för det första att dessa är omfattande och ett resultat av träget arbete, för det andra att det sammanställer flera betydande idéer som florerade i hans samtid, och för det tredje att han ägde ett personligt engagemang för folkets väl.
Under senare delen av sitt liv skulle Laurentius bli hätsk mot klassicismen och verka för en renodlad kristen kultur: i egenskap av ärkebiskop och dessförinnan professor och rektor vid universitetet var han en av de mäktigaste när det gäller vad de lärde skulle lära sig. Efter 1611 bytte han ut hedniska, det vill säga klassiska, poeter mot kristen litteratur; endast Cicero och Vergilius fortsattes läsas vid universitet.
För att fylla det litterära tomrummet skrev Laurentius själv Etica christiana, ett teologiskt mastodontverk på 3700 sidor som utgjordes av kommentarer till katekesen på svenska, och vidare Clenodium som var en omarbetning av den förra för folkbruk, samt Thesaurus catechticus.
Hans teologiska arbeten har i hög grad format den svenska lutherdomen, bl a ställningstagandet till folktron som han beskriver utförligt. Han förespråkade dödsstraff för djävulsdyrkan och avguderi, menade att domedagen var nära, och strävade efter en enhetlig nationalkyrka bl a genom katekesläsning och utgivandet av en psalmbok. Som pedagog trodde han på kunskapens makt: kunskapen var vägen till himmelriket och ett sant kristet liv. De ramistiska dragen i hans åskådning tilltog med åren, men han har samtidigt anklagats för att ha missförstått Pierre de la Ramée grundligt; främst verkar ramismen ha fungerat som ett argument mot aristotelismen som Laurentius allmera skulle uppfatta som antikristlig. I statsvetenskapligt avseende ställde han sig emot den lutherske vördnaden för monarkin, för att se kungamakten som vilande på folkets villkor.
[redigera] Psalmer
Några psalmer släpptes igenom med författarnamnet i begynnelsebokstäverna, s. k. akronym, när biskoparna refuserade Jesper Swedbergs av kungen godkända psalmbok från 1694, bland andra psalm nr 302 Lof, prijs och tack ske tigh. Åtminstone sedan 1834 är det belagt att just de orden avslutat december månad i Den vanliga almanackan (med solens upp- och nedgång). Eftersom psalmen togs bort från 1819 års psalmbok torde strofen antingen funnits med i någon tidigare kalender, eller att psalmen fortsatte att användas även sen den tagits bort ur psalmboken.
- Ett barn är födt i Bethlehem (översatt från tyska, 1695 nr 145)
- Haf Tålamod war from och god (1695 nr 263)
- Hemlig stod jag en morgon (översatt från tyska, 1695 nr 381)
- Lof, prijs och tack ske tigh, o Fader käre! (1695 nr 302) är skriven 1633
- Medan man lefwer i werlden (1695 nr 380)
- Mitt hierta frögde sig innerlig (1695 nr 329)
- O Gud wår Fader i ewighet (översatt från tyska, 1695 nr 147)
- Sann Gud och man (1695 nr 161)
[redigera] Se även
[redigera] Noter
- ^ Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep, Volym 3, s. 82
- ^ Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep, Volym 3, s. 82, 318f
- ^ Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep, Volym 3, s.82
| Företrädare: Petrus Kenicius |
Biskop i Skara 1608–1609 |
Efterträdare: Paulus Pauli |
| Biskop i Strängnäs 1609–1637 |
Efterträdare: Laurentius Olai Wallius |
|
| Ärkebiskop i Uppsala 1637–1646 |
Efterträdare: Johannes Canuti Lenaeus |
