Lauritz Weibull

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lauritz Weibull (1873-1960)
Lauritz Weibulls gravsten i Lund.

Lauritz Ulrik Absalon Weibull, född 2 april 1873 i Lund, död 2 december 1960, historiker, professor, landsarkivarie. Son till historieprofessorn Martin Weibull och Sophie Winberg. Bror till professor Curt Weibull. Han ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Lauritz Weibull blev 1892 student vid Lunds universitet där han blev filosofie kandidat 1894, disputerade i historia 1899 och promoverades till filosofie doktor 1900. Han anställdes vid Landsarkivet i Lund 1903 där han stannade tills han tilldelades tjänsten som professor i historia 1919; denna tjänst hade han till 1938.

Weibulls vetenskapliga käpphäst var omvärderingen av historieskrivningen som den moderna källkritiken medförde då den nya informationspoolen modifierade den tidigare svensknationella historien. Lauritz Weibull var intresserad av Skåne och Skånelandens (de gamla danska provinserna Blekinge, Halland och Skåne) historia. Tillsammans med sin far var han initiativtagare till Historisk Tidskrift för Skåneland som utgavs 1901-1921. Senare såg han till att den historiska tidskriften Scandia startades; dess första nummer utkom 1928.

Weibull var ledamot i Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia (1901), Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund (1919), Vetenskapssocieteten i Lund (hedersledamot 1943), Danska Selskabet for Fædrelandets Historie og Sprog, samt Vetenskapsakademierna i Norge och Danmark. Han var vidare hedersdoktor vid Köpenhamns universitet och teologie hedersdoktor i Lund.

I Lund hade Weibull många sociala och ceremoniella uppdrag och var bland annat ålderman i Sankt Knuts Gille i Lund 1935-57, ordförande för Akademiska Föreningen och inspektor för Helsingkrona nation.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Landsarkivarie i Lund
1903-1919
Efterträdare:
Carl Gustaf Weibull