Lausitzkulturen

Lausitzkulturen var en lokal bronsåldersgrupp, daterad till yngre bronsåldern, dvs 1300 f.Kr., uppkallad efter fyndområdet i Schlesien. Den räknas ibland som en nordlig gren av urnefältskulturen som under La Tène-perioden var utbredd i östra Centraleuropa.

Den var ursprungligen grundad på den karakteristiska keramiken, bl.a. buckelkärl, som förekommer i Niederlausitz, men begreppet utvidgades snart att omfatta ytterligare ett antal kulturgrupper med en i stort sett liknande keramik. Gemensamma drag för dessa kulturgrupper är dominansen av rabbig keramik i boplatsmaterialet samt förekomsten av vissa kärlformer, till exempel med hög cylinder- eller konformad hals samt ornament som kannelyrer, som visserligen har en utbredning utöver Lausitzkulturens gränser men är särskilt vanliga i lausitzkeramik.

I de centrala lausitziska kulturgrupperna dominerar gravfält med flatmarksgravar som utom gravurnan innehåller många (upp till 50 stycken) bikärl men gravformen kan variera. Bronsföremål är vanligen sällsynta i gravarna. Typen av bronsföremål visar ofta en stark påverkan från Donauområdet och i regionen som gränsar till Östersjön kan man tidvis spåra påverkan från den nordiska bronsålderskulturen.

Lausitzkulturen spelade en viktig roll ifråga om kulturkontakerna mellan Mellaneuropa och Sydskandinavien. Detta visar de keramikfynd som gjorts både i de sydskandinaviska områdena och i de schlesiska området (Polen och östra Tyskland).

Det finns två teorier om Lausitzkulturens ursprung:

• Migrationer från skilda håll
• En inhemsk utveckling av Únéticekulturen

Lausitzkulturen har varit ett kärt stridsämne mellan polska och tyska arkeologer om huruvida kulturen var slavisk eller germansk.