Lazare Carnot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lazare Carnot.

Lazare Nicolas Marguerite Carnot, född 13 maj 1753 i Nolay, död 2 augusti 1823 i Magdeburg, var en fransk militär, politiker och matematiker.

Carnot var ursprungligen ingenjörsofficer och blev 1791 medlem av lagstiftande församlingen, 1792 av konventet, där han gjorde sig bemärkt som vänsterns på det militära området mest sakkunnige medlem. 1793-95 var han medlem av välfärdsutskottet. Övertygad om nödvändigheten av en kraftig politik inåt följde han länge samma politiska kurs som Robespierre, och hade aktiv del i Dantons fall, även om han senare kom att försöka förneka sin del i skräckväldet. Carnot handhade i välfärdsutskottet främst militära frågor, och revolutionsarméns framgångar har delvis Carnot äran av. Han var dock kyligt stämd mot Robespierres religiösa planer, och avlägsnade sig alltmer från denne och stod vid hans fall i konflikt med honom.

Han lämnade kort därefter välfärdsutskottet, och försökte att inta en förmedlande position mellan thermidormännen höger och vänsterfraktioner och var om än inte officiellt en av de ledande för den nya regimens militära politik. Ett försök att få Carnot anklagad för delaktighet i skräckväldet misslyckades, och när den nya regeringsformen trädde i kraft, blev Carnot ledare av direktoriet. Här gjorde sig Carnot särskilt 1797 till talesman för en moderat inrikespolitik och misstänkliggjordes därför av sina kolleger för rojalism, uteslöts jämte Barthélemy ur direktoriet samma år genom statskuppen 18 fructidor och flydde ur landet.

Sedan Napoleon Bonaparte gripit makten, återkallades Carnot och blev 1800 för en kort tid krigsminister. 1802 blev han medlem av tribunatet. Ensam av alla dess medlemmar rösta han mot det dekret, varigenom livstidkonsulatet och kejsardömet upprättades, och var över huvud taget ledare för vänsteroppositionen mot Bonaparte. Först sedan olyckorna började hopa för Frankrike 1814 ställde han sig till Napoleons förfogande. Under de hundra dagarna var han åter krigsminister. Efter bourbonernas andra restauration landsförvisades han som kungamördare.

Carnot publicerade även vetenskapliga texter, däribland Réflexions sur la métaphysique du calcul infinitésimal (1797) och Géométrie de position (1803). Han var far till fysikern Nicolas Léonard Sadi Carnot och statsmannen Lazare Hippolyte Carnot.

Källor[redigera | redigera wikitext]