Lea Ahlborn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lea Ahlborn

Lea Fredrika Ahlborn, född Lundgren 18 februari 1826, död 13 november 1897, var en svensk konstnär, ledamot av Konstakademien och den första kvinna som valdes till den statliga tjänsten av kunglig ingravör.

Innehåll

Liv och karriär [redigera]

Som dotter till myntgravören Ludvig Lundgren visade hon tidigt intresse för faderns yrke och var tillsammans med Amalia Lindegren och Agnes Börjeson en av de fyra kvinnor som 1849 accepterades med dispens som extraelever vid Konstakademien. Deras lärare var Carl Gustaf Qvarnström, och hon gjorde 1851 en studieresa till Paris med Qvarnström och sin bror Pehr Henrik. I Paris arbetade hon hos bildhuggaren Toussaint, myntgravören Barre och hos sin morbror, medaljgravören Johan Salmson.

Hon blev myntgravör vid Kungliga Myntverket 30 mars 1855 och därmed den första kvinnan i svensk statstjänst, och valdes samma år in som ledamot av Konstakademien. Hon höll sig uppdaterad i sitt yrke och utförde arbeten åt Svenska Akademien, Vetenskapsakademien och Kungliga sällskapet Pro Patria, och medaljporträtten av kungaparet vid deras silverbröllop. Hon fick även beställning från Amerikanska staten att utföra medaljer av George Washington vid 100-årsjubileet av frihetskrigets slut 1883 och 400-hundraårsjubileet av Columbus upptäckt av Amerika 1892, och tilldelas medaljen Illis quorum av kungen 1883.

Då hon närmade sig pensionsåldern 1896 var det första gången en kvinna pensionerades som statsanställd i Sverige, och det diskuterades i Myntdirektionen, Statskontoret, Statsutskottet och riksdagens kamrar om allt från att hon skulle få lika stor pension som en manlig statsanställd, (dvs två tredjedelar av lönen) halverad pension eller ingen pension alls. Denna diskussion blev aldrig avgjord; Lea Ahlborn avslutade den genom att helt enkelt inte pensionera sig, utan arbeta fram till sin död i hjärnblödning 1897.

Gift 1854 med Carl Ahlborn. Hennes syster, Johanna Carolina Weidenhayn, (1822–1902), blev en av Sveriges första yrkesxylografer och studerade i Paris 1858 och 1867 och var lärare vid Tekniska skolan 1859–1881.

Se även [redigera]

Källor [redigera]

  • Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
  • Kaldén, Elisabeth och Kungl. Myntkabinettet, "Lea, Kunglig mynt- och medaljgravör", Stockholm 2011 (ISBN 978-91-89256-51-4)

Externa länkar [redigera]