Leislers fladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Leislers fladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Nyctalus leisleri.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Nyctalus
Art Leislers fladdermus
N. leisleri
Vetenskapligt namn
§ Nyctalus leisleri
Auktor Kuhl, 1817[2]
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Leislers fladdermus (Nyctalus leisleri), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Leislers fladdermus påminner om stor fladdermus men är inte lika stor - vingbredden är under 35 centimeter, kroppslängden mellan 5,5 och 6,5 centimeter och vikten upp till 20 gram. Pälsen är gråbrun och både ansikte och öron är svarta.[3]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Flykten är snabb, ofta med tvära kast fram och tillbaka. Börjar jaga kring solnedgången. Kan flyga även under dagen. Den livnär sig framför allt på fjärilar, flugor och skalbaggar.[4]

Arten finns främst i skog, men kan även förekomma i bebyggda områden.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Leislers fladdermus finns i Centraleuropa och österut till Centralasien, samt mera sporadiskt i Västeuropa.[3] I Sverige har den observerats vid enstaka tillfällen i Skåne, på Öland och på Gotland. På grund av förväxlingsrisken med stor fladdermus är det dock möjligt att den är vanligare än förmodat.[5]

Leislers fladdermus rödlistades 2010 som starkt hotad i Sverige.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyctalus leisleriIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 28 januari 2009.
  2. ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802034
  3. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 55-56. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Sid. 151-152. ISBN 91-20-06724-0 
  5. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05. 
  6. ^ Artdatabankens faktablad om Leislers fladdermus