Leninism
Från Wikipedia
Leninism (ryska: ленинизм) är en politisk ideologi formad av Lenin som påvisar tillvägagångssättet för hur det kommunistiska samhället skall skapas.[1] Leninism kallas den ideologi som bygger på Vladimir Lenins tolkning av marxismen och som blev grunderna för bolsjevismen och den tidiga kommunistiska rörelsen i Ryssland.
Lenin vidareutvecklade marxismen i det han själv menade var "imperialismens epok", som han såg som kapitalismens högsta och sista stadium. Lenin menade att arbetarklassen skulle ledas i revolution av ett disciplinerat, avantgardistiskt parti som praktiserade demokratisk centralism. Målet var att avskaffa kapitalismen och att genom proletariatets diktatur bygga ett socialistiskt samhälle. Detta skulle kunna ske genom ett förbund mellan arbetare och bönder, och Lenin menade att en socialistisk revolution i det industriellt efterblivna Ryssland enbart vore möjlig med hjälp av den kraft bönderna tidigare visat i historien i form av bonderevolutioner.
Lenins politik var också en kritisk reaktion mot den framväxande socialdemokratin, som trodde att socialismen skulle gå att uppnå genom fredliga reformer.
Lenin var internationalist och ansåg att socialismen enbart kunde uppnås genom världsrevolution. Tsarryssland var ett efterblivet bondeland och Lenin menade att en revolution i Ryssland bara skulle kunna överleva om revolutionen spred sig till de mera industrialiserade länderna i Västeuropa. Men Lenin såg på Ryssland som "den svagaste länken i imperialismens kedja" och trodde att om den ryska länken brast skulle revolutionen spridas över världen.
Följaktligen bildades under Grigorij Zinovjevs ledning år 1919 den Kommunistiska Internationalen som hade till uppgift att leda kampen för världsrevolutionen efter förebild från bolsjevikernas maktövertagande efter oktoberrevolutionen 1917.
De fyra beståndsdelar vilka anses vara viktiga i Lenins ideologiska tankar är:[2]
- Teorin om imperialismen vilka ger resultaten. - Imperalistiska krig, proletär revolution, arbetararistokrati och internationell klasskamp.
- Läran om - Partiet av ny typ - där partiet ska härska över statsförvaltning.
- Läran om - Proletariatets diktatur.
- Utbyggnad av den historiska marxismen till dialektisk materialism.
Lenin lät producera sina tankar bland annat i skrifterna.[3]
- Vad bör göras? år 1902.
- Ett steg framåt, två steg tillbaka år 1904.
- Materialismen och empiriokriticismen år 1908.
- Imperialismen som kapitalismens högsta stadium år 1917.
- Staten och revolutionen år 1917.
[redigera] Källor
[redigera] Noter
- ^ Prismas Nya Uppslagsbok, sidan 464 uppslagsordet Leninism -> Marxism-leninism
- ^ "Tidens Världshistoria". Stockholm, (1987) sidan 140
- ^ "Tidens Världshistoria". Stockholm, (1987) sidan 140
[redigera] Litteratur
- Kinder H, Hilgemann W: "Tidens Världshistoria". Stockholm, (1987) ISBN 91-550-3319-9
- Prismas Nya Uppslagsbok, ISBN 91-518-2823-5, Otava Finland 1995.
