Lennart Eckerberg
Carl Lennart Eckerberg, född 2 juli 1928 i Malmö, död 23 november 2020 i Falsterbo,[1] var en svensk diplomat.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Eckerberg var son till regeringsrådet Enar Eckerberg och Dagmar Liljedahl. Han tog juris kandidatexamen i Stockholm 1953 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1954. Eckerberg tjänstgjorde i London 1955, Warszawa 1957, var andre sekreterare vid UD 1960, förste sekreterare där 1962 och förste ambassadsekreterare i Washington, D.C. 1964. Han var därefter departementssekreterare vid UD 1967, kansliråd där 1970, ambassadör vid nedrustningsdelegationen i Genève 1971 och minister i Washington, D.C. 1974. Eckerberg var ambassadör i Dar es Salaam 1977–1979, chef UD:s politiska avdelning 1979–1983, ambassadör i Bonn 1983–1990 och lämnade därmed sin post samtidigt med Tysklands återförening.[2] Därefter var han ambassadör i London 1991–1994.
Han var från 1965 till sin död gift med Willia Fales, (född 1940), dotter till Herbert Fales och Rose Hyde.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Familjesidan.se
- ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 249. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0249.html
| Företrädare: Knut Granstedt |
Sveriges ambassadör i Tanzania 1977–1979 |
Efterträdare: David Wirmark |
| Företrädare: Sven Backlund |
Sveriges ambassadör i Bonn 1983–1990 |
Efterträdare: Torsten Örn |
| Företrädare: Leif Leifland |
Sveriges ambassadör i London 1991–1994 |
Efterträdare: Lars-Åke Nilsson |