Lennart Hyland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Hyland” leder hit. För andra betydelser, se Hyland (olika betydelser).
Lennart Hyland
Per Oscarsson och Lennart Hyland efter Oscarssons "kupp" i Hylands hörna 1966.
Född 24 september 1919
Tranås, Säby församling, Jönköpings län
Död 15 mars 1993 (73 år)
Engelbrekts församling, Stockholm
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Journalist
Programledare
Känd för Hylands hörna
Maka Tuss Nielsen
(1950–1993)
Släktingar Niklas Hyland (brorson)

Otto Lennart Hyland, född 24 september 1919 i Tranås i Säby församling i Jönköpings län, död 15 mars 1993 i Engelbrekts församling i Stockholm[1], var en svensk journalist samt programledare vid Sveriges Radio och Sveriges Television. Hyland ansågs på sin tid som den största inom radio och TV. Han är gravsatt på Tranås gamla griftegård, Säby.[2] Han var farbror till journalisten Niklas Hyland.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lennart Hyland som sportreporter.
Thore Skogman och Eva Eriksson tillsammans med Hyland i Hylands hörna 1966.
Radioprogrammet Karusellen i Karlaplansstudion 1951. Georg Rydeberg, Lennart Hyland och Maj Nordvander.

Hyland anställdes vid Radiotjänst den 16 mars 1945, och blev kvar där till den 30 september 1982.[3] Han kom då närmast från en journalisttjänst vid Barometern i Kalmar.[4] Lennart Hyland började som medarbetare Radions akualitetsavdelning och arbetade även ibland som hallåman, men kom snart att dela sin tid mellan underhållningsprogram och sportbevakning. I den senare genren tog han med tiden över Sven Jerrings roll som ledande sportreporter och var även sportchef på radion. Bland annat bevakade han, tillsammans med Jerring, Olympiska vinterspelen 1948 i Sankt Moritz och London.[5]

Lennart Hyland var programledare för många dåtida publikfavoriter i både radio och TV. Hans första egna program, En släktgård från 1351 sändes den 21 januari 1945[4]. Han debuterade som programledare för underhållningsprogrammet Fönsterrevyn, som sändes den 29 januari 1947. Sedan blev han programledare för en rad underhållningsprogram i både Radio och TV, till exempel Lördagskväll (1947-49), Karusellen (1951–54), Sittinitti (1954-55), Stora famnen (1958-59) och Hylands hörna (1961–83). Han ledde även välgörenhetsprogram, till exempel Röda fjädern.

Hylands hörna började som ett radioprogram och övergick 1962 till TV. Programmet kom att sändas i omgångar fram till 1983. 1977-80 ledde han även Gomorron Sverige, som sändes från Göteborg.

På frågan "Vilken är den intressantaste människa du mött i en TV-studio?", svarade Hyland 1980 att det var Per Oscarsson.[6]

Kända sportreferat[redigera | redigera wikitext]

Som sportkommentator är Hyland kanske mest känd för referatet av Sveriges VM-guld 1962 i ishockey och målet i öppen bur av Nisse Nilsson i matchen mot Kanada i Colorado Springs (Pucken glider in i mål, den gliiider in i mååååååål). Även hans referat från fotbolls-VM 1958 i Sverige blev mycket uppskattade, där han fick sitt stora genombrott som snabbpratande sportreferent. Även där levererade han ett klassiskt referat när Kurre Hamrin gjorde 3-1 i semifinalen mot Västtyskland. Hyland var också den som uppfann radions "Sportextra" i början av 1960-talet, där man växlade mellan olika arenor under sändningen, något som BBC anammade först i början av 1970-talet.

Ett annat historiskt referat av Lennart Hyland var när han påstod att han "skämdes som svensk" efter att boxaren Ingemar Johansson blivit diskvalificerad för passivitet i OS-finalen i Helsingfors 1952. Ingemar Johansson påstods vara "en ynklig figur".[7]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Lennart Hyland gifte sig 1950 med Brita Nielsen (född 1927), numera Tuss Hyland, dotter till direktören Fredrik Nielsen och Elsa, ogift Johansson.[8] Tuss Hyland är syster till skådespelaren Gunnar Nielsen och Gunvor Lagergren (gift med Claes Leo Lagergren. Lennart Hyland har en dotter, född 1944, i ett tidigare förhållande samt tillsammans med Tuss Hyland två söner, födda 1954 respektive 1955.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ CD Begravda i Sverige
  3. ^ Alsing Rolf, Lundh Jonas, red (1999). 1900-talet: en bok från Aftonbladet. Stockholm: Aftonbladet med stöd av Statens skolverk. Sid. 161. Libris 7454380. ISBN 91-630-8939-4 
  4. ^ [a b] Eriksson, Uno Myggan (1991). Myggans nöjeslexikon : ett uppslagsverk om underhållning, band 8. Bra Böcker. Hagen-Högl. ISBN 91-7752-266-4 
  5. ^ Franzén, Nils-Olof; Jerring, Sven (1988). Ett stycke radiohistoria. Bonniers. Sid. 353-355. ISBN 91-0-047540-8 
  6. ^ Såg du? TV vi minns under tjugofem år : en bildkrönika, Lisette & Allan Schulman, Bra Böcker, Höganäs 1980, s. 81
  7. ^ Bengtsson, Jan (31 januari 2009). ”Känd för sin höger – ”Tors hammare””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2402863.svd. Läst 1 januari 2011. 
  8. ^ [a b] HYLAND, O LENNART, radioreporter, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 606.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]