Nacka Skoglund

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lennart Skoglund)
Hoppa till: navigering, sök
Lennart Skoglund
Lennart ”Nacka” Skoglund under en match i division 2 mellan Hammarby och Sandviken (1966).
Lennart ”Nacka” Skoglund under en match
i division 2 mellan Hammarby och Sandviken (1966).
Personlig information
Fullständigt namn Karl Lennart Skoglund
Smeknamn Nacka
Den vajande majskolven[1]
"Den smekande strutsen"
Födelsedatum 24 december 1929
Födelseort Stockholm, Sverige
Dödsdatum 8 juli 1975 (45 år)
Dödsort Stockholm, Sverige
Längd 1,70 m
Lateralitet Vänsterfotad
Position Vänsterytter
Juniorklubbar
1943–1944
1944–1946 
Sverige BK Stjärnan
Sverige Hammarby IF
Seniorklubbar*
År
1946–1949
1949–1950
1950–1959
1959–1962
1962–1963
1964-1967
1968
Klubb
Sverige Hammarby IF[2]
Sverige AIK[2]
Italien Inter
Italien Sampdoria
Italien Palermo
Sverige Hammarby IF[2]
Sverige Kärrtorps BK
SM (GM)
57 (21)
5 (0)
241 (55)
78 (15)
6 (0)
56 (7)
6 (2)
Landslag**
År
1950-1964
Landslag
 Sverige
SM (GM)
11 (1)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 5 december 2014[1].
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 5 december 2014[1].

Karl Lennart "Nacka" Skoglund, född 24 december 1929[1]Östermalm i Stockholm, död 8 juli 1975[1]Södermalm i Stockholm, var en svensk fotbollsspelare, allsvensk för AIK 1950, bronsmedaljör vid VM i fotboll 1950, silvermedaljör vid VM 1958, elvafaldig landslagsman och under åren 1950-1963 professionell i italienska Serie A.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndomen[redigera | redigera wikitext]

"Nacka" Skoglund föddes på Allmänna BBÖstermalm på julafton 1929 och växte upp med sin familj på Katarina Bangata 42, föräldrarna Josef och Linnéa samt äldre brodern Georg och yngre brodern Karl-Ewert. Han gick i Katarina södra skola och skulle bli en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna.

Ursprunget till smeknamnet "Nacka" är omtvistat. En teori säger att han fick namnet redan som åttaåring då han alltid följde med sin bror Georg, "Jojje", på hans pakethållare ut till Finnboda varv i Nacka för att se honom träna och spela fotboll. Författaren Björn Wigardts teori är att han fick smeknamnet eftersom hans far Josef "Jocke" Skoglund arbetade som trädgårdsmästare i Nacka under en tid.[3] Det troliga är ändå att han fick smeknamnet "Nacka" då han debuterade i Hammarbys A-lag. Eftersom det redan fanns en Lennart Skoglund så fick det bli "Nacka" eftersom han tränat med sin bror i Nacka under vintern.[4][5]

1950 fick Nacka sitt genombrott då han som del av Pressens lag besegrade landslaget på Råsunda.
1950 debuterade Nacka som proffs i italienska Inter.
Kung Gustaf VI Adolf hälsar på Skoglund i 1958 års svenska VM-lag.

Tidig fotbollskarriär[redigera | redigera wikitext]

"Nacka" Skoglund började sin fotbollskarriär i kvarterslaget BK Stjärnan på Södermalm 1943 och vidare för Hammarby IF under 1944-1949. Nacka debuterade i Hammarbys juniorlag som 15-åring och i A-laget som 16-åring.[5]

Nacka förknippas kraftigt med Hammarby och anses som en av föreningens allra största ikoner. I en omröstning på Hammarbys officiella hemsida över de 24 största Bajenprofilerna genom tiderna kom Nacka på första plats.

Den allsvenska debuten gjorde han dock för AIK, eftersom Hammarby låg i division II på den tiden. 1949 värvades Nacka till AIK, efter att laget store målskytt Henry "Garvis" Carlsson lämnat klubben för proffsspel i Spanien.[6]

I AIK gjorde Nacka dock blott fem matcher innan han blev proffs i Italien. Enligt uppgifter ur filmaren Tom Alandhs dokumentär om Nacka var det enda Nacka begärde av AIK i övergångsvillkor att han fick 1000 kr – en ganska stor summa på den tiden – samt han skulle få en kostym uppsydd åt sig själv och en kappa till sin mamma.[7]

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Det stora genombrottet kom 1950 då Nacka blev uttagen till Pressens lag som mötte landslaget på Råsunda Fotbollsstadion. Matchen slutade med vinst, 3-1, för Presslaget. "Nacka" gjorde succé genom att göra två mål och en målgivande passning[5] och fick därefter följa med till VM i fotboll 1950 i Brasilien, där Sverige tog brons. Efter VM, där han utsågs till turneringens bäste vänsterytter,[5] fick han även smeknamnet "Den vajande majskolven". Senare samma sommar var Nacka med och vann Svenska Cupen med AIK, klubbens tredje cupguld genom tiderna.

"Nacka" deltog även i det svenska landslag som tog silver i VM i fotboll 1958 i Sverige. Fotbollslåten "Vi hänger me'" (med text och musik av Stikkan Anderson) spelades in av Skoglund efter VM, och han turnerade även i folkparkerna i Sverige med låten.

Totalt spelade han elva landskamper och gjorde ett mål i landslaget. Målet kom i den berömda matchen mot Västtyskland i VM-semifinalen 1958, då Nacka slog in kvitteringen till 1-1 i matchminut 32. Detta mål har dock fallit i glömska på grund av "Kurre" Hamrins berömda "slalommål" i slutet av matchen.

Då han var proffs i Italien togs han inte ut till andra landskamper än VM-slutspelet och först 1964 gjorde han på nytt en landskamp, en mot Polen som kom att bli hans sista. En avstängning efter en utvisning gjorde att han inte togs ut igen.[7]

Italien och tillbaka till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Före VM-slutspelet 1950 spelade Nacka med AIK i träningsmatcherna mot Everton och Milan som spelades på Råsunda. Båda matcherna slutade 3-1 till AIK. Nacka gjorde ett av målen mot Milan inför 39 303 åskådare.

Efter VM i Brasilien följde övergången till Inter, där Nacka redan i debuten mot AC Milan visade framfötterna med två egna mål.[6] I Inter blev Skoglund firad stjärna och italiensk mästare både 1953 och 1954. Nacka var proffs i 13 år och spelade i klubbarna Inter (Milano), Sampdoria (Genua) och Palermo. I det sistnämna laget trivdes han inte,[5] och det blev bara sex matcher och inte ett enda gjort mål. Därefter flyttade han hem till Södermalm och Hammarby igen 1964.

Lennart Skoglund (till höger) och Ingvar Svahn (1965).

Nacka avslutade sin karriär i Hammarby IF 1964–1967 och i Kärrtorps IK år 1968. I den första matchen för Hammarby, då i division II, började Nacka med att "skruva" en hörna direkt i mål. Motståndare var Karlstad, datumet 7 maj 1964.[8]

Vid en match 1966, på Stockholms Stadion och mot Sandviken, var Nacka nära att göra mål på en hörna redan efter 30 sekunders spel (se bild i faktarutan överst till höger).[9]

Sista år[redigera | redigera wikitext]

1975 hittades Lennart "Nacka" Skoglund död i sin lägenhet på Katarina Bangata 42 på Södermalm i Stockholm. Han ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[4]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Även Nackas bröder var fotbollsspelare i Hammarby. "Jojje" spelade i näst högsta serien och lillebror Karl-Ewert Skoglund, "Ya", spelade allsvensk fotboll för Hammarby samt gjorde en A-landskamp.[10]

Nacka fick tre söner. Han gifte sig 1952 med italienska Nuccia (född Zirelli[5]) som han hade sönerna, Evert (f. 1953) och Giorgio (f. 1957), med.[4] De växte upp i Italien och spelade själva fotboll på hög nivå. Den tredje sonen, Peter, bor i Stockholm. Ishockeyspelaren Jimmie Ölvestad är sonson till Nacka, son till Peter.

Eftermäle och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utanför Skoglunds hus på Katarina Bangata står sedan 1984 minnesmärket Vi ses vid målet av Olle Adrin. Efter ett beslut i Stockholms kommunfullmäktige 2001 har platsen där minnesmärket står officiellt namnet Nackas Hörna[11].

Varje julafton samlas beundrare och medlemmar av sällskapet "Nackas vänner" (inklusive Stefan Magnusson, före detta ordförande i Bajen Fans) för att hedra "Den vajande majskolven" på hans födelsedag. De samlas två gånger, klockan 10 respektive 12. Den första samlingen sker på Katarina Bangata 42, där Nacka växte upp, den andra vid Nackastatyn 50 meter därifrån.[12]

I många år spelades inomhusfotbollsturneringen Nackas minne, uppkallad efter Nacka Skoglund.

Nacka betraktas allmänt som en av Sveriges kanske 20 bästa fotbollsspelare genom tiderna, liksom som underhållare och dribbler.[källa behövs]

Nacka Skoglund fick 1950 motta utmärkelsens "Pressens son". 1958 utsågs han till Stor grabb.[1] 2006 blev han postumt invald i Svensk fotbolls Hall of Fame som nummer 24.[1]

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Skoglund, Lennart "Nacka"”. Svenskfotboll.se. Läst 5 december 2014.
  2. ^ [a b c] http://www.borjedorch.se/nacka.html
  3. ^ Björn Wigardt; layout och faktatexter: Nisse Skoog (1986). Södermalm: [berättelser, bilder och sånger om en skön stadsdel] (Ny, utök. uppl., 1986). Stockholm: Kvadraten. ISBN 91-87118-02-5 
  4. ^ [a b c] http://www.rf.se/RFdistrikt/Stockholm/Omoss/Historia/Arkiv-Stockholmsidrottenshistoria/LennartNackaSkoglund/
  5. ^ [a b c d e f] Persson, Björn (2013-11-13): ”Lennart "Nacka" Skoglund”. RF.se. Läst 5 december 2014.
  6. ^ [a b] Lundmark, Sten: "Nacka Skoglund gjorde succédebut mot Degerfors IF våren 1947." Degerforsif.se. Läst 5 december 2014.
  7. ^ [a b] http://www.svtplay.se/video/1296156/nacka-myten-och-manniskan
  8. ^ "De 10 största ögonblicken i Hammarbys historia". Storaord.se. Läst 29 april 2013.
  9. ^ "Nackafotografi". Borjedorch.se. Läst 29 april 2013.
  10. ^ http://www.hifhistoria.se/Historia/storys/1956yaskoglund.pdf
  11. ^ Rolf Boberg (27 mars 1993). ”Stackars "Nacka"”. Dagens Nyheter. 
  12. ^ Epstein, Lars (2012-12-24): "Ingen julafton utan Nacka". DN.se. Läst 5 december 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]