Leopold II av Belgien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Leopold II
Leopold II av Belgien
Belgarnas kung
Regeringstid 17 december 1865–
17 december 1909
(&&&&&&&&&&&&&044.&&&&&044 år och &&&&&&&&&&&&&&00.&&&&&00 dagar)
Företrädare Leopold I
Efterträdare Albert I
Gemål Maria Henrietta av Österrike (vigda 22 augusti 1853)
Barn Louise av Belgien (1858-1924)
Leopold (1859–1869)
Stephanie av Belgien (1864–1945)
Clementine av Belgien (1872–1955)
Lucien Philippe (1906–1984) (född utom äktenskapet)
Philippe Henri (1907–1914) (född utom äktenskapet)
Personnamn franska: Léopold Louis Philippe Marie Victor
holländska: Leopold Lodewijk Filips Maria Victor
Far Leopold I av Belgien
Mor Marie Louise av Frankrike
Född 9 april 1835
Bryssel, Belgien Belgien
Död 17 december 1909 (74 år)
Laeken, Belgien Belgien

Leopold II av Belgien (franska: Léopold Louis Philippe Marie Victor, holländska: Leopold Lodewijk Filips Maria Victor), född 9 april 1835 i Bryssel, Belgien, död 17 december 1909 i Laeken, Belgien, var belgarnas kung från 1865. Han var son till Leopold I av Belgien och Marie Louise av Frankrike. Leopold II skapade Kongostaten, en av honom själv privat kontrollerad egendom vars brutala styre gjorde att staten Belgien tog över styret 1908 efter internationella protester. Leopold II är även känd för sitt skandalösa privatliv och för de många byggnader i Belgien som byggdes under hans regeringstid.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Leopold II av Belgien föddes som andra men äldsta överlevande son till Leopold I av Belgien och Marie Louise av Frankrike. Hans hälsa var i unga år dålig, hans lungor ska ha varit dåliga liksom ett ben. Detta gjorde att kronprinsen i unga år åkte på flera resor utomlands till havs. 1854-1855 var han i Egypten och Mellanöstern och 1864-1865 Indien och Kina. Han hade redan vid denna tid fått idén om att göra Belgien mäktigt genom kolonier, något även hans far haft som vision men som gått om intet efter ett misslyckat försök i Sydamerika.[1]

Leopold gifte sig första gången 22 augusti 1853 med Maria Henrietta av Österrike (1836–1902; dotter till ärkehertig Josef Anton av Österrike. Han valde på grund av sjukdom att själv inte närvara vid ceremonin utan skickade sin svåger att representera honom.

Hans andra äktenskap (1909) var med en tidigare fransk prostituerad, Caroline Lacroix (1883–1948; titulerad baronessan de Vaughan). Tillsammans hade de två söner och gifte sig i en religiös ceremoni fem dagar innan Leopolds frånfälle. Giftermålet blev inte gällande under belgisk lag. Leopold gav henne stora gåvor, pengar, egendomar och en adelstitel. Hon var impopulär i Belgien och fick öknamnet Reine du Congo (Kongos drottning) då hon mottog pengar Leopold skaffat genom sitt brutala styre över Kongostaten.[2]

Leopold var mycket kritiserad för sitt skandalösa privatliv, innehållande ständiga kontroverser med sina döttrar och en hel del älskarinnor. Cléo de Mérode, en känd dansös, pekades ut som Leopolds älskarinna men detta är inte klarlagt och bestreds alltid av henne själv.[3]

Belgarnas kung[redigera | redigera wikitext]

Leopold II med karaktäristiskt skägg.

Han tillträdde som belgarnas kung 17 december 1865. Han hade i grunden lite makt sett till sin roll som konstitutionell monark. Trots detta kunde han äga stort inflytande genom den stora privata förmögenhet han hade ärvt från sina föräldrar och som växt genom framgångsrika spekulationer i Suezkanalen. Detta gjorde honom till en av Europas rikaste män och att han kunde göra sina planer på kolonisering till verklighet trots ointresse från både politiskt håll och från belgarna.[1]

Hans sin tid som kung dominerades av engagemanget i Kongo men i Belgien är han även ihågkommen som "Byggarkungen" (Koning-Bouwer, le Roi-Bâtisseur) genom de många monumentala byggnader som restes under hans tid i främst Bryssel, Ostende och Antwerpen. Bland byggnader kan nämnas Cinquantenaire och Antwerpens centralstation och de Kungliga glashusen vid Laekenpalatset.[4]

Han lät också uppföra Kolonialmuséet som en del i sin strävan att föra fram Kongo i hemlandet tillsammans med Japanska tornet och Kinesiska paviljongen i Tervuren utanför Bryssel. Idag återfinns här Belgiens kungliga museum om Centralafrika.[5] Flera av projekten finansierade Leopold II.[6] Han var även drivande i byggstarten för Koekelbergbasilikan. År 1900 grundade han Leopold II:s orden.

Hans popularitet minskade drastiskt under hans sista år då han bitter valde att vistas utomlands stora delar av sin tid.[6] Leopold testamenterade en stor del av sin egendom till den belgiska staten genom inrättande av en stiftelse. Vid sin död var Leopold distanserad av övriga Europas kungafamiljer. För sin samtid var han ökänd för illgärningarna i Kongo, vilket bland annat tas upp i Mörkrets hjärta av Joseph Conrad och Mark Twains King Leopold’s Soliloquy.[1] Även hans privatliv var föremål för karikatyrer i pressen.

Han ligger begravd i Église Notre-Dame de Laeken i Laeken utanför Bryssel. Han efterträddes av sin brorson, Albert.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Kongostaten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kongostaten
Monument över Leopold och Kongo i belgiska Arlon.
På bilden: Nsala, pappa till en fem år gammal dotter vars händer och fötter blivit avhuggna. Bilden är tagen av Alice Seeley Harris.

Leopolds stora intressen var utrikes- och försvarspolitik, bland annat införde han en värnpliktsreform. Han är mest känd för skapandet av Kongostaten. Kongostaten tillhörde kung Leopold II av Belgien personligen, men denne tvingades överlämna kolonin till den belgiska staten den 15 november 1908 sedan en omfattande internationell proteströrelse i början av 1900-talet uppmärksammat de omänskliga metoder med vilka landets sköttes. Via ett enskilt bolag exploaterades Kongo hårt med Henry Morton Stanley som främste agent.

Genom fotografier tagna och berättelser insamlade av Alice Seeley Harris kom grymheterna i Kung Leopolds styre att avslöjas för omvärlden. En av dessa fotografier var på en kongolesisk pappa, Nsala, som på bilden tittar på sin dotters stympade händer och fötter. Med bilder i hundratalet och berättelser av befolkningen om mord och misshandel, kom det att påverka världsopinionen och sätta press på Leopolds gummiutvinning i Kongo. Bilderna publiceras i tidningar över hela världen och chockerade många läsare, däribland Mark Twain som senare anslöt sig till Kongos reformförbund (Congo Reform Association, CRA) för att arbeta emot övergreppen. Han författade bland annat pamfletten King Leopold's Soliloquy.[7][8]

Det uppstod efter hand starka internationella protester på grund av den omänskliga behandlingen av den infödda befolkningen i samband med utvinningen av rågummi. Det anses att folkmängden i området halverades under Leopolds styre, vilket motsvarar mellan 8 och 30 miljoner döda, beroende på vilken befolkningsuppskattning som görs. Leopold tvingades därför träffa ett avtal med den belgiska staten att Kongo, som varit hans enskilda egendom, istället skulle bli en belgisk koloni vilket Kongo blev 1908 som Belgiska Kongo.

Leopold kommenterade förlusten av sin privata egendom: Jag ska ge dem mitt Kongo, men vad jag gjort ska de inte lägga sig i till en av sina medhjälpare, därefter gick Kongostatens ugnar varma och under 8 dagar i augusti 1908 brändes merparten av statens papper. Leopolds finanser var vid hans död 1909 en enda stor röra. Vad som stod klart var att det hade skapats omåttliga mängder rikedomar och att ingenting av det skulle tillfalla hans döttrar. Istället gick mycket av det till hans unga älskarinna Caroline Lacroix.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bauer, L. Leopold the Unloved, Cassell 1934
  • Aronson, T., The Coburgs of Belgium, Cassell, 1969
  • Hochschild, Adam, "Kung Leopolds vålnad", 1998.
  1. ^ [a b c] http://de.wikipedia.org/wiki/Leopold_II._(Belgien)
  2. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Caroline_Lacroix
  3. ^ http://de.wikipedia.org/wiki/Cléo_de_Mérode
  4. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Leopold_II_of_Belgium
  5. ^ http://www.africamuseum.be/museum/about-us/museum/history/Congomuseum
  6. ^ [a b] http://195.13.9.242/BELvue/museum.aspx?id=256622&LangType=1031
  7. ^ SVT: Mänsklighetens historia. Del 11 av 12: Tidens tempo (tidpunkt: 28:00-35:00). Sett 8 augusti 2013.
  8. ^ A Celebration of Women: Alice Seely Harris. Läst 11 augusti 2013.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Leopold I av Belgien
Belgarnas kung
1865–1909
Efterträdare:
Albert I av Belgien