Lesjöfors

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°59′14″N 14°11′15″Ö / 59.98722°N 14.18750°Ö / 59.98722; 14.18750
Lesjöfors
Tätort
Lesjöfors station
Lesjöfors station
Land  Sverige
Landskap Värmland
Län Värmlands län
Kommun Filipstads kommun
Församling Filipstads församling
Koordinater 59°59′14″N 14°11′15″Ö / 59.98722°N 14.18750°Ö / 59.98722; 14.18750
Area 245,04 hektar
Folkmängd 1 062 (2010)[1]
Befolkningstäthet 4,33 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 5732
Lesjöfors läge i Värmlands län
Red pog.svg
Lesjöfors läge i Värmlands län

Lesjöfors är en tätort i norra Filipstads kommun. Lesjöfors är den 674:e största tätorten i Sverige och den näst största i Filipstads kommun.

Lesjöfors ligger omkring 40 km norr om centralorten Filipstad och utgör en affärs- och administrationsmässig knutpunkt för den norra delen av kommunen. Lesjöfors är beläget nära gränserna mellan Värmland, Dalarna och Västmanland. Riksväg 26 liksom Inlandsbanan passerar genom orten.

Lesjöfors, som ligger invid Lesjöns södra ände och i Lesjöälvens dalgång, växte upp kring järnhantering under 1600-talets senare del och var länge en utpräglad bruksort. Idag är ortens största arbetsgivare Lesjöfors fjädrar, som tillverkar fjädrar för fordonsindustrin.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Suder Mattes i Lesjöfors

Orten har vuxit upp kring järnbruket Lesjöfors bruk. Lesjöfors bruk har i sin tur sitt ursprung i Dalkarlssjöhyttan.[2] Privilegiebrev för uppförande av en masugn vid Dalkarlssjön utfärdades 1642, och den stod färdig för drift 1648.[3] Ett monument över 1600-talsbergsmannen Mattes Simonsson, "Suder Mattes", på Sjösta minneskulle vid Dalkarlssjön, sydväst om Lesjöfors restes 1960. Det är skapat av Martti Peitso.

1675 utfärdades ett privilegiebrev för uppförande av en hammarsmedja vid Lesjö strömmar som då var en närmast obebodd trakt, och denna stod färdig 1680. 1675 räknade bruket som sitt födelseår. Marken betraktades som ren och vild ödemark. Transporterna var problematiska när det saknades vägar och transporter kunde bara ske under vintern då släde kunde användas. Destinationer var Örebro och Kristinehamn där det fanns järnvågar och vidare transport med båt. Från 1830 utvecklades ett transportsystem längs med vägar som anlades men framförallt genom sjötransporter. [4] Ett nästa avgörande steg i transportutvecklingen kom 1888 då Inlandsbanans sträckning genom Lesjöfors till Kristinehamn invigdes.[4]

Bruket övertogs 1817 av firman Ekman & co. och 1831 infördes här lancashireprocessen i Sverige av Gustaf Ekman. Gustaf Ekman inrättade 1847 folkskolor i Lesjöfors, Långbanshyttan och Persberg, ordnade föredrag och pensionskassa för sina arbetare. Lesjöfors bruk kom under mitten av 1800-talet att utvecklas till ett av främsta järnverk. Lesjöfors AB bildades 1867.[5] Styret av Lesjöfors dominerades fram till 1900-talets början helt av disponenten vid bruket tillsammans med kyrkan.[4] 1902 bildades Avdelningen 65 inom Metall som kom att spela en betydande roll i bruket och ortens utveckling.[6]

Mönstersamhället Lesjöfors[redigera | redigera wikitext]

Lesjöfors Museum visar samhällets historia, bland annat det som utgjorde mönstersamhället.

Brukets dominans förde med sig att ingen mark såldes till invånarna, för bruket var det viktigast att ha marken för det egna behovet i den trånga dalgången. Bostäder eftersättes och Lesjöfors hade fram till 1940-talet en mycket dålig bostadsstandard med stor trångboddhet och bruket byggde inget avlopp- och vattennät. Kritik av samtiden med tidningsreportage om den prekära bostadssituationen bidrog till att bruket tvingades agera och förbättra bostäderna.[4]

Under Gerard De Geers ledning moderniserades bruket och med den den expanderade orten – Lesjöfors växte raskt i storlek. 1907 hade ett Folkets hus uppförts och Folkets Park invigdes 1922.[7] 1928 släppte De Geer och bruket all tomtförsäljning fri för att lösa bostadsproblemen vilket startade en stor egnhemsrörelse. 1940 tog kommunen över ansvaret från bruket för bostadsbyggande och infrastruktur. HSB kom att spela en viktig roll i bostadsbyggandet som kommande åren tilltog.[8]

Under 1950-talet fanns 24 affärer i samhället. I Centrumhuset återfanns service som post, apotek, bank, bibliotek och läkarmottagning. Här fanns även hotell och matservering.[9] Bland de sociala institutioner som funnits i Lesjöfors förutom idrottsföreningen hör ABF, musikkåren, Föreläsningsföreningen, IOGT:s scoutkår, Röda korset och Egnahemsföreningen.[10] Lesjöfors museum visar samhällets historia och har samlat in originalobjekt från samhällets olika delar.

Bandyorten Lesjöfors[redigera | redigera wikitext]

Stålvallen i Lesjöfors.
Huvudartikel: Lesjöfors IF

En samlande kraft i brukssamhället blev lagets framgångsrika bandylag Lesjöfors IF som blev känt som "Bandybaronerna". Laget drog storpublik då laget spelade i bandyns högstaserier. Lesjöfors AB sponsrade laget och gav spelare arbete vid bruket. Företagets logotyp återfanns tillsammans med LIF-märket på matchstället.[11]

Utflyttning och bruksnedläggning[redigera | redigera wikitext]

Lesjöfors var och är beläget i Rämmens socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Rämmens landskommun. I denna inrättades 22 februari 1946 Lesjöfors municipalsamhälle som sedan upplöstes 31 december 1954.[12] 1970 bodde 2400 personer i Lesjöfors.[13] Sedan dess har befolkningen minskat med mer än 60 procent.[10] Arbetskraftsinvandring till Lesjöfors startade under 1960-talet med finnar som dominerande grupp.[14]

Under 1960- och 1970-talet började orten få problem med utflyttning, framförallt ungdomar och unga vuxna lämnade orten.[15] Bruket Lesjöfors AB gick i konkurs 1985, efter att ha inställt betalningarna i en första omgång 1982. Delar av verksamheten som omfattar tillverkning av fjädrar till fordon har fortsatt i form av Lesjöfors Fjädrar.[16] Orten fick under 1980-talet en flyktingförläggning. På grund av utflyttningen som skett sedan 1980-talet har flera bostadshus rivits. 2014 revs även OK-macken.[17]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Lesjöfors 1960–2010[18]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
2 313
1965
  
2 380
1970
  
2 407
1975
  
2 240
1980
  
2 033
1990
  
1 508 246
1995
  
1 377 246
2000
  
1 247 246
2005
  
1 117 246
2010
  
1 062 245

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Esperantogården

Lesjöfors museum har utställningar om såväl brukshistorien som om orten i övrigt.[19]

I Lesjöfors finns Esperanto-Gården, som är en konferens- och kursgård som drivs av esperantister i de nordiska länderna.[20]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Bergshanteringen i Filipstads Bergslag: Lesjöfors bruk, läst 30 mars 2009
  3. ^ Bergshanteringen i Filipstads Bergslag: Lesjöfors bruk - kronologi, läst 30 mars 2009
  4. ^ [a b c d] De Geer 1975
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 21 
  6. ^ Lesjöfors museum
  7. ^ Lesjöfors museum
  8. ^ De Geer 1975, s. 213
  9. ^ Ericsson 2012, s. 189
  10. ^ [a b] Ivener 2010
  11. ^ Ericsson 2012
  12. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  13. ^ Lesjöfors som bild av folkhemmet, Örebro universitet
  14. ^ Ericsson 2012, 167f
  15. ^ De Geer 1975, s. 218
  16. ^ Dagens Industri 30 mars 2009: Här är bilkrisens stora vinnare
  17. ^ http://www.vf.se/nyheter/filipstad/ok-river-mackbutik-i-lesjofors
  18. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  19. ^ Lesjöfors museum, startsida
  20. ^ Esperanto.se: Esperanto-Gården, läst 30 mars 2009