Lesotho

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 29°40′S 28°10′Ö / 29.667°S 28.167°Ö / -29.667; 28.167

Kingdom of Lesotho
Flagga Statsvapen
ValspråkKhotso, Pula, Nala
(Sesotho: Fred, regn, välstånd)
Nationalsång: Lesotho Fatse La Bontat'a Rona
Huvudstad
(och största stad)
Maseru
Officiella språk sesotho, engelska
Statsskick monarki
 -  Kung Letsie III
 -  Regeringschef Tom Thabane
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 4 oktober 1966 
Area
 -  Totalt 30 355[1] km² (141:a)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 1 919 552[1] (146:a)
 -  Befolkningstäthet 63,2/km² 
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $3 273 mdr[1] (170:e)
 -  Per capita $1 700 
Valuta Loti (LSL)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Thabana Ntlenyana, 3 482 m ö.h.
Nationaldag 4 oktober
Nationalitetsmärke LS
Landskod LS, LSO
Landsnummer 266

Lesotho, formellt Konungariket Lesotho, (kolonialt namn: Basutoland) är en monarki i södra Afrika, en enklav till, och alltså på alla sidor omgivet av, Sydafrika och ett av de minsta länderna i Afrika. Landet är bergigt, och är ett av världens ekonomiskt minst utvecklade länder, med begränsade resurser och ett starkt beroende av Sydafrika. Omkring en fjärdedel av den yrkesarbetande befolkningen arbetar i Sydafrika, många i gruvorna.

Lesotho var tidigare den brittiska besittningen Basutoland, och enades till ett kungarike omkring 1820 av Moshoeshoe I. Då befolkningen kände sig hotad av boerna i Orangefristaten valde landet 1868 att bli ett brittiskt protektorat. Från 1871 till 1884 var det inlemmat i Kapprovinsen, och blev därefter återigen ett eget protektorat. Landet blev självständigt 1966, med Moshoeshoe II som kung. Vid dennes död 1996 blev hans son insatt som kung Letsie III.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Makhalengfloden

Lesotho utgör en enklav i den sydöstra delen av Sydafrika. Lesotho är det land vars lägsta punkt är högst i världen; det ligger i sin helhet över 1 400 meter över havet.[2][3] Berggrunden består av karroo-sandsten med ett överliggande horisontellt lager av karroo-lava.[4]

De östra två tredjedelarna av landet omfattar den högsta delen av Drakensbergen, på östsidan av den sydafrikanska platån. Det högsta berget är Thabana Ntlenyana med 3 482 meter över havet. I väst ligger en 60-100 km bred platå, cirka 1 700 meter över havet, som utgör en fortsättning av den högliggande platån i Fristatsprovinsen i Sydafrika. Oranjefloden och dess källor har i väst skurit djupa dalgångar och skapat ett genomskuret landskap.[4] Den lägsta punkten är där floderna Oranje och Makhaleng flyter samman, 1 400 meter över havet.[1] Den odlingsbara ytan i landet är omkring 10 %, och större delen av landet är högland.[1]

Naturtillgångar[redigera | redigera wikitext]

Naturtillgångar i landet är vatten, odlingsbar mark samt en mindre mängd diamant och andra mineraler.[1] Vatten säljs från de stora dammarna, Mohale Dam och Katze Dam. Katze Dam bidrar med en summa på drygt 30 miljoner kronor per månad genom vattenförsäljning till Sydafrika (2011).[källa behövs]

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tempererat med kyliga eller kalla, torra vintrar och varma, regniga somrar. Ibland förekommer längre torrperioder.[1]

Några av Lesothos miljöproblem är jorderosion och jordutmattning och att öknen breder ut sig.[1]

Karta över Lesotho
Landskap i Lesotho

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Lesotho är indelat i tio distrikt: Berea, Butha-Buthe, Leribe, Mafeteng, Maseru, Mohales Hoek, Mokhotlong, Qacha's Nek, Quthing och Thaba-Tseka.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det finns lite dokumenterat om Lesothos historia före 1800-talet. Platsen har bebotts av san-folk vilka har lämnat efter sig grottmålningar på flera ställen. Zulufolkens våldsamma och framgångsrika expansion under Shaka Zulu på 1820-talet ledde till att många byar splittrades och människor flydde. Lesothos förste kung, Moshoeshoe I, lyckades organisera ett motstånd på en naturlig fästning, berget Thaba Bosiu ("Nattens berg"). Även om Moshoeshoe kunde hålla zuluerna stången så fick han även försvara sig mot de boer som vandrade in från Kapprovinsen. Boerna lyckades annektera den största delen av de bördiga lågländerna innan Moshoeshoe lyckades få den brittiska kronans beskydd 1868.[5] Dagens Lesotho blev då det brittiska protektoratet Basutoland. Basutoland bytte namn till Kungadömet Lesotho vid självständigheten från Storbritannien 1966. Kung Moshoeshoe II av Lesotho fick gå i exil 1990. Under exilen till 1995 usurperade hans son, nuvarande kung Letsie III, tronen. År 1993 återupprättades en konstitutionell regering efter 23 års militärstyre. År 1998 hölls ett omtvistat val som följdes av våldsamma protester och militärt uppror, vilket ledde till att Sydafrika ingrep i en kort men blodig militär invasion. Efter detta har konstitutionen reformerats och det politiska läget har stabiliserats. År 2002 hölls fredliga val till parlamentet.[6]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Invånartalet i Lesotho uppskattades år 2010 till 1 919 552 invånare.[1] Den årliga tillväxten under perioden 1993-2003 var 1,0 %, och den förväntade livslängden var 33,4 år för kvinnor (en nedgång från 63 år) och 34,5 år för män (en nedgång från 58 år).[7] Födelsetalet reduceras något av det stora antalet manliga arbetare som uppehåller sig i Sydafrika.[7] Enligt FN lever uppskattningsvis 30 % av den vuxna befolkningen med HIV/AIDS.[7]

Befolkningen hör nästan i sin helhet till sotho (basotho), som är ett bantutalande folk. 75 % bor i små byar på de smala remsorna av lägre land nedanför bergen, men överbefolkning tvingar många att flytta upp på platåerna eller att söka arbete i Sydafrika. Den enda större staden är huvudstaden Maseru.[7]

  • Befolkningens medianålder: 22,6 år (uppskattning, 2010)[1]
  • Spädbarnsdödlighet: 5,6 % (uppskattning, 2010)[1]
  • Förväntad medellivslängd: 50,67 år (uppskattning, 2010)[1]
  • Religiös tillhörighet: kristna 80 %, inhemska religioner 20 %[1]
  • Analfabetism: År 2003 var ungefär 15 % av den vuxna befolkningen analfabeter[1]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Officiella språk är engelska och bantuspråket sesotho, som också är modersmål för majoriteten av befolkningen. Bantuspråket zulu används också.[7]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Lesotho är en monarki och enhetsstat. Monarkens, för närvarande kung Letsie III, uppgifter har dock övergått till att bli allt mer symboliska. Landets parlament består av två kamrar: Senaten har 33 platser. Av dessa utses elva av det regerande partiet och 22 av platserna upptas av traditionella hövdingar. Till Nationalförsamlingen väljs ledamöterna genom val till en mandatperiod på fem år. Nationalförsamlingen består av 120 ledamöter, varav två tredjedelar väljs i majoritetsval i enmansvalkretsar och en tredjedel utses i proportionella val. Regering utses av partiledaren till det parti som fått majoriteten av rösterna. Vid valet till parlamentet 2007 uppgick valdeltagandet till 72 % av de registrerade väljare. Nästa parlamentsval sker 2012.[8]

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Lesotho är medlem av FN och de flesta av FN:s underorganisationer, bland andra Världsbanken. Dessutom är man medlem av bland andra Världshandelsorganisationen (WTO), Samväldet, Afrikanska unionen, SADC och Cotonouavtalet.[9]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Fram till och att den politiska osäkerheten tilltog 1998 hade Lesothos ekonomi växt stadigt sedan 1992. Kravallerna förstörde dock nära 80 procent av den kommersiella infrastrukturen i Maseru och två andra stora städer i landet, med en katastrofal följdverkning på landets ekonomi. Sedan början av 1990-talet genomgick landet flera av Internationella valutafondens strukturella anpassningsprogram, med en sedan 1990-talet kraftigt sjunkande inflation som följd. Lesothos handelsunderskott är dock fortfarande stor där exporten utgör endast en liten del jämfört med importen. Lesothos ekonomi bygger till stor del på remittans från gruvarbetare som arbetar i Sydafrika samt tullavgifter, men för att minska beroendet av tullavgifter har skatterna höjts.[1] År 1998 blev en stor vattendamm färdig och därifrån säljs el och vatten till Sydafrika.[1] Det finns en liten industrisektor som behandlar jordbruksprodukter och monterar elektronik.[1] Inkomstskillnaderna i landet är stora och hälften av befolkningen är mycket fattig.[1] Man har även viss turism, bl.a en skidanläggning [1].

Industri[redigera | redigera wikitext]

Lesotho har inte haft mycket industri, men tack vare en fördelaktig tillgång till den amerikanska marknaden utvecklades en omfattande textilindustri (inklusive produktion av skodon) tidigt på 2000-talet. Denna blev en betydande faktor i landets ekonomiska utveckling, både i fråga om sysselsättning och som källa till exportintäkter; år 2004 var sektorn landets största arbetsgivare. Thetsane Industrial Area upprättades av myndigheterna 2001 för att dra till sig investeringar från utlandet, och 2003 öppnades Mohalés Hoek Industrial Estate för att samla nyetableringar, särskilt inom textilsektorn.[10]

Gruvdrift och energi[redigera | redigera wikitext]

Lesotho har få mineralförekomster, men diamanter utvanns i Letseng-la-Terai-gruvan till 1982, då den stängdes. Diamantutvinning i mindre skala påbörjades 1999. Landets viktigaste resurs näst arbetskraften är vatten, som bland annat exporteras – dels som vatten, dels som elektricitet – till Sydafrika. Ett storstilat byggprojekt, Lesotho Highlands Water Project, ska förse delar av Sydafrika med vatten genom rörledningar. Den första fasen färdigställdes 1997, och hela projektet planeras stå klart 2017. 2004 lanserades Lesotho Lowlands Water Supply Scheme för att försörja den lokala marknaden, särskilt industri och jordbruk i och runt huvudstaden Maseru, med vatten och kraft.[11]

Lantbruk[redigera | redigera wikitext]

Omkring 70 % av Lesothos befolkning livnär sig av lantbruk, i huvudsak djurhållning och självförsörjning. Landet är dåligt ägnat åt jordbruk; bara 10 % av arealen är odlingsbar, och ytterligare 66 % är lämplig som betesmark. Majs, vete, durra och baljväxter är viktiga jordbruksartiklar; under år med överskott exporteras vete till Sydafrika. Från djurhållningen produceras fårull och mohair för export, och även boskap exporteras. Lantbruket stod 2003 för cirka en femtedel av de samlade exportintäkterna och för 14 % av BNI. Bristen på jord och den intensiva användningen av betesmarker har lett till allvarliga erosionsskador.[12]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Lesotho är ett bergigt land, och många samhällen är inte knutna till vägnätet, även om detta i betydlig utsträckning har byggts ut, och de flesta dalarna är sammanknutna med enkla småvägar. Det samlade vägnätet var 2004 på cirka 6 000 kilometer, inklusive enkla vägar som bara lämpar sig för fyrhjulsdrivna fordon.[13]

Lesotho är knutet till det sydafrikanska järnvägsnätet genom en två kilometer lång sidogren från huvudstaden Maseru till Marseilles. Kommunikationslinjerna till Sydafrika är avgörande för Lesotho, som ligger långt från havet. På grund av otillgängligheten spelar småflygplan en viktig roll i kommunikationerna, och det finns flera småflygplatser med reguljär trafik och ännu fler flygfält. Maseru har en internationell flygplats, Thota-Moli.[13]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Lesotho skiljer sig från andra länder i Afrika i det att man tidigt utvecklade en modern litteratur på landets inhemska språk, sesotho. Landets första tryckeri grundades 1841 av missionärer, och Bibeln utkom på sesotho 1878. En av de tidigaste betydande sesothoförfattarna, och Lesothos mest kände författare genom tiderna är Thomas Mofolo (1875-1948). Mofolo skrev tre romaner, däribland Chaka (1910, utgiven 1925), om zuluhövdingen Shaka. En senare storhet inom lesothisk litteratur var Atwell Sidwell Mopeli-Paulus (1913-1960), som bland annat skrev Blanket Boy's Moon (1953).[14]

Konst[redigera | redigera wikitext]

Liksom på andra platser i södra Afrika har man även i Lesotho funnit klippmålningar från förhistorisk tid, samt även från nyare tid, utförda av sanfolket. Bostadshusen har samma prägel som i Sydafrika, Botswana och Zimbabwe. Ofta är ytterväggarna målade i geometriska mönster i jordfärger, utfört av kvinnorna. Denna typen av kvinnokonst utvecklas ännu, och under de senaste decennierna har man även producerat bildvävnader och textilkonst för export.[15]

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

Lesotho har mycket få tidningar, för tillfället inga dagstidningar men däremot flera små veckotidningar. Utgivare är informationsdepartementet och olika kyrkosamfund. Tidningarna är på sesotho eller engelska. Det statliga Lesotho National Broadcasting Service sänder radio- och tv-program på sesotho och engelska sedan 1964 respektive 1988.[16]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] ”Lesotho”. CIA - The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/lt.html. Läst 26 juli 2010. 
  2. ^ ”Elevation Extremes”. CIA – The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/fields/2020.html?countryName=&countryCode=&regionCode=0. Läst 5 december 2010. 
  3. ^ ”Elevation extremes - lowest point 2007 Country Ranks”. http://www.photius.com/rankings/geography/elevation_extremes_lowest_point_2007_0.html. Läst 5 december 2010. 
  4. ^ [a b] ”Lesotho - geografi og landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/geologi_og_landformer. Läst 26 juli 2010. 
  5. ^ Lesothos historia på Lonelyplanet
  6. ^ Lesothos historia av US State Department
  7. ^ [a b c d e] ”Lesotho - befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/befolkning. Läst 26 juli 2010. 
  8. ^ ”Lesotho : Politiskt system”. Landguiden.se. Utrikespolitiska Institutet. http://www.landguiden.se/. Läst 16 september 2010. 
  9. ^ ”Lesotho - internasjonale forbindelser”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/internasjonale_forbindelser. Läst 26 juli 2010. 
  10. ^ ”Lesotho - industri”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/industri. Läst 26 juli 2010. 
  11. ^ ”Lesotho - bergverk, energi”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/bergverk%2C_energi. Läst 26 juli 2010. 
  12. ^ ”Lesotho - landbruk, fiske”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/landbruk%2C_fiske. Läst 26 juli 2010. 
  13. ^ [a b] ”Lesotho - samferdsel”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/samferdsel. Läst 26 juli 2010. 
  14. ^ Helge Rønning. ”Lesotho - litteratur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/litteratur. Läst 26 juli 2010. 
  15. ^ ”Lesotho - kunst”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/kunst. Läst 26 juli 2010. 
  16. ^ ”Lesotho - massemedier”. Store norske leksikon. http://snl.no/Lesotho/massemedier. Läst 26 juli 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]