Libration

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Simulerade bilder på månen över en månad. Bilderna visar librationen i latitud och longitud.

Libration (från det latinska verbet libro -are "att balansera, att svaja") syftar i astronomin på de skiftande förhållandena i omloppsbanan, som möjliggör att mer än 50 procent av månens yta går att iaktta över tiden. Detta trots att månens framsida är bunden (eng. tidal locking) till att alltid vara vänd mot jorden. I förlängningen kan libration även användas till att beskriva samma fenomen för andra himlakroppar som befinner sig i kretsbana och som vanligtvis (eng. nominally) är bundna till att visa samma sida. Då banorna upprepas syns librationen som en långsam gungning fram och tillbaka (eller upp och ner) av den sida av kroppen som befinner sig i bana, och som är vänd mot de större kroppen.

I det speciella fallet gällande månens libration tillåter denna rörelse att observatörer på jorden kan se något skiftande halvor av månens yta vid olika tidpunkter. Detta innebär att totalt 59 procent av månens yta kan observeras från jorden.

Det finns tre typer av libration:

  • Libration i longitud är en konsekvens av att månens bana runt jorden är något excentrisk. Detta leder till att månens rotation ibland leder och ibland sackar efter i dess kretsbaneposition.
  • Libration i latitud är en konsekvens av att månens rotationsaxel är något lutande mot normalplanet av dess bana runt jorden. Dess ursprung är motsvarande det sätt som årstiderna uppträder på grund av jordens rotation runt solen.
  • Daglig libration (eng. Diurnal libration) är den lilla dagliga vibration som sker på grund av jordens rotation. Libration för en observatör först till den ena, och därefter till den andra sidan av den raka linje vilken förbinder jordens mitt med månens mitt. Fenomenet möjliggör för en observatör att först se runt den ena sidan av månens och därefter runt den andra.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]