Internationella militärinsatsen i Libyen 2011

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Libyska flygförbudszonen)
Hoppa till: navigering, sök
Internationella militärinsatsen i Libyen 2011
Del av Libyska inbördeskriget 2011
Karta med flygförbudszon över Libyen tillsammans med de baser och krigsfartyg som deltar i interventionen.
Karta med flygförbudszon över Libyen tillsammans med de baser och krigsfartyg som deltar i interventionen.
Ägde rum 19 mars 2011- 31 oktober 2011
Plats Libyen
Stridande
Flag of the United Nations.svg Länder som genomdriver FN:s säkerhetsråd Resolution 1973:

Nato NATO

Jordanien Jordanien
Qatar Qatar
 Sverige
Förenade Arabemiraten Förenade Arabemiraten

 Libyen
Befälhavare/ledare
NatoKanada Charles Bouchard

Frankrike Édouard Guillaud
Italien Rinaldo Veri
Storbritannien Sir Stuart Peach
USA Carter Ham
USA Sam Locklear
Jordanien Abdallah II
Qatar Hamad bin Khalifa Al Thani
Sverige Sverker Göranson
Förenade Arabemiraten Khalifa bin Zayed Al Nahyan

Libyen Muammar Gaddafi  

Libyen Saif al-Islam Gaddafi
Libyen Khamis al-Gaddafi  
Libyen Abu-Bakr Yunis Jaber  

Förluster
USA 1 F-15E Strike Eagle[2] Libyen 16 soldater,
14 stridsvagnar,
20 pansarfordon,
2 mobila artilleripjäser och 34 jeepar[3][4]

Delar av luftvärnsystem och annan militär infrastruktur[5]
Ett lätt attackflygplan av modellen Soko G-2 Galeb[6]

Osäkert, Libyen uppger 718 civila dödade och 4 067 skadade[7]

Den internationella militärinsatsen i Libyen 2011, Nato:s kodnamn Operation Unified Protector är en operation för upprätthållandet av flygförbudszon över Libyen som aktiverades den 19 mars 2011, dagen efter att FN:s säkerhetsråd antog resolution 1973, men även för upprätthållande av vapenembargot mot Libyen. Insatsen som föreslogs under libyska inbördeskriget 2011 ska förhindra att styrkor lojala till Muammar Gaddafi angriper oppositionen och civilbefolkningen, främst genom luftangrepp.[källa behövs] Resolutionen innehåller ingen fullmakt att stöda någon part i konflikten, utan betonar i inledningen landets självbestämmanderätt.[8] Resolutionen kräver "ett omedelbart eldupphör" och auktoriserar världens länder att etablera en flygförbudszon över Libyen och att använda alla nödvändiga medel förutom ockupation för att skydda civilbefolkningen.[9]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den 12 mars 2011 föreslog Arabförbundet att en flygförbudszon över Libyen skulle upprättas. Förslaget stöttades av Storbritannien och Frankrike.[10] Den 17 mars höll säkerhetsrådet ett möte om förslaget. 10 länder röstade för, medan 5 lade ner sina röster. Inget land röstade mot förslaget.[11][12][13]

Den 18 mars utlyste Libyens utrikesminister Mussa Kussa en vapenvila, som dock bröts samma dag, då libyska styrkor gick till fortsatt angrepp mot Ajdabiya och Misratah, och regeringslojala soldater fortsatte sin framstöt mot Bengazi.[14]

Den 19 mars trädde flygförbudszonen i kraft, när franska flygplan påbörjade uppdrag över Libyen, medan Royal Navy blockerade den libyska kusten.[15] Luftangrepp mot libyska militärfordon från franska flygplan har sedan bekräftats, och den amerikanska jagaren USS Barry avfyrade 112 Tomahawkrobotar mot det libyska luftvärnssystemet. FN-resolutionen tillåter luft-attacker mot libyska marktrupper och "krigsfartyg" som utgör ett hot mot civilbefolkningen.

Den 28 mars kom en informell förfrågan till Sverige från Nato om att skicka Jas 39 Gripen till Libyen.[16] Den 29 mars beslutade regeringen att Sverige skulle bidra till insatsen.[17]

Ledaren för Nationella libyska rådet, Mustafa Abdul Jalil som tidigare var justitieminister i Libyen, har utlovat oljekontrakt till företag från de länder som deltagit i Internationella militärinsatsen mot Libyen.[18][19][20]

Det svenska kodnamn för den internationella militärinsatsen i Libyen 2011 kallas för Operation Karakal och fick också först beteckningen Flyginsats Libyen (FL01)) för att sedan slutet av juni 2011 betecknas med FL02.

Operations namn[redigera | redigera wikitext]

Innan Nato tog full kontroll över verksamheten kl 06:00 (GMT) den 31 mars 2011 (det bör noteras att koalitionsstyrkorna fortfarande är uppdelade i respektive nationella operationer), var den militära interventionen uppdelad i form av flygförbudszon och sjöblockad:

Deltagande länder[redigera | redigera wikitext]

I samband med att säkerhetsrådet röstade igenom resolution 1973, kom tio länder till en början att anmäla sig för att bidra till att upprätthålla flygförbudszonen.[25]

Belgien
Sex stridsflygplan av typen F-16 Fighting Falcon samt ett minröjningsfartyg
Danmark
Sex stridsflygplan av typen F-16 Fighting Falcon.
Frankrike
Bidrar med stridsflygplan av typen Mirage 2000D, Mirage 2000-5 och Dassault Rafale samt den stridsgrupp som ingår runt hangarfartyget Charles De Gaulle (R91).
Förenade Arabemiraten
24 stridsflygplan av typen Dassault Mirage 2000-9 samt ett antal F-16 Fighting Falcon.
Grekland
Fyra stridsflygplan av typen F-16 Fighting Falcon samt två fregatter och ett signalspaningsflygplan av typen Embraer R-99.
Italien
Upplåter sina flygbaser till deltagande länder.
Kanada
Sex stridsflygplan av typen CF-18 samt fregatten HMCS Charlottetown (FFH 339).
  Deltagande länder
  Libyen
Nederländerna
Sex stridsflygplan av typen F-16 Fighting Falcon samt ett KC-10 Extender lufttankningsflygplan.
Norge
Bidrog med sex stridsflygplan av typen F-16 Fighting Falcon samt ett signalspaningsflygplan av typen P-3 Orion. Avslutade sin insats den 3 augusti 2011.
Qatar
Fyra till sex stridsflygplan av typen Dassault Mirage 2000-5EDA.
Spanien
Fyra stridsflygplan av typen F/A-18 Hornet, ett flygplan för lufttankning, fregatten Álvaro de Bazán, ubåten Tramontana (S74) och ett transportflygplan av typen CASA CN-235.
Storbritannien
Bidrar med ett antal stridsflygplan av typerna Eurofighter Typhoon, Panavia Tornado, en ubåt av Trafalgarklass och två fregatter.
Sverige
Sveriges regering beslutade, efter en informell förfrågan av NATO, den 29 mars att Sverige skulle bidra med sina militära tillgångar. Det svenska operationen i Libyen, benämndes först som FL 01, och bestod av 150 man inklusive besättning till åtta Jas 39 Gripen, ett TP 84 och ett signalspaningsflygplan, Flygplan S 100 B.[17] Den nya benämningen för Sveriges insats är FL02.
USA
Bidrar med ett antal fartyg och ubåtar och ett antal attack- och bombplan, bland annat B-2, Harrier II, F-15 och F-16.[26]

Länder som inte stödjer operationen[redigera | redigera wikitext]

De fem länderna som i säkerhetsrådet lade ner sina röster vid antagandet av FN:s resolution 1973 är Brasilien, Indien, Kina, Ryssland och Tyskland.[11] Vidare motsätter sig Afrikanska unionen,[27] operationen, liksom Kuba, Nicaragua och Venezuela[28] samt Syrien.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den amerikanska jagaren USS Barry (DDG-52) avfyrar en av cirka 112 (19 mars) Tomahawkrobotar i stöd till flygförbudszon.
Översättningar
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Libyan no-fly zone, 20 mars 2011.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Zone d'exclusion aérienne au dessus de la Libye, 20 mars 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/norge-tar-hem-stridsflyg-fran-libyen-1
  2. ^ Daily Telegraph
  3. ^ Abbas, Mohammed. ”Wreck of Gaddafi's force smoulders near Benghazi”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2011/03/20/us-libya-east-devastation-idUSTRE72J1M820110320. Läst 21 mars 2011. 
  4. ^ Allied forces strike Gadhafi compound; leader's whereabouts unknown | CNN
  5. ^ ”Libya Live Blog - March 20”. Al-Jazeera. 20 March 2011. http://blogs.aljazeera.net/live/africa/libya-live-blog-march-19. Läst 20 mars 2011. 
  6. ^ bbc.co.uk (2011-03-24) French jet 'destroys Libya plane' Läst 24 mars 2011(engelska)
  7. ^ http://tribune.com.pk/story/180098/libya-says-nato-raids-killed-718-civilians/
  8. ^ FN-resolution 1973: wikisource:en:United Nations Security Council Resolution 1973 (engelska)
  9. ^ Roth, Richard (18 mars 2011). ”U.N. Security Council approves no-fly zone in Libya”. CNN. http://edition.cnn.com/2011/WORLD/africa/03/17/libya.civil.war/index.html?hpt=T2. 
  10. ^ Denslow, James (16 March 2011). ”Lebanon's role in a UN security council resolution against Libya is evidence of unfinished business between the two countries”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/mar/16/libya-lebanon-un-security-council-resolution. Läst 20 mars 2011. 
  11. ^ [a b] ”UN authorises no-fly zone over Libya”. Al Jazeera. 2011-03-17. http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/03/201131720311168561.html. Läst 17 mars 2011. 
  12. ^ Mark Mardell (2011-03-17). ”Libya: UN backs action against Colonel Gaddafi”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12781009. Läst 17 mars 2011. 
  13. ^ ”U.N. Security Council approves no-fly zone over Libya”. CNN. 2011-03-17. http://news.blogs.cnn.com/2011/03/17/u-n-imposes-no-fly-zone-over-libya/?hpt=T1&iref=BN1. Läst 17 mars 2011. 
  14. ^ ”Libya: Gaddafi Forces Attacking Rebel-Held Benghazi”. BBC News. 19 mars 2011. http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12793919. Läst 28 mars 2011. 
  15. ^ ”French fighter jets deployed over Libya”. CNN. 2011-03-19. http://edition.cnn.com/2011/WORLD/africa/03/19/libya.civil.war. Läst 19 mars 2011. 
  16. ^ Nato har frågat Sverige om Jas-plan till Libyen”. SVT. 2011-03-28. http://svt.se/2.22584/1.2374883/nato_har_fragat_sverige_om_jas-plan_till_libyen. Läst 2011-03-28. 
  17. ^ [a b] Holmström, Mikael (2011-03-29). ”Svenska Gripenplan skickas till Libyen”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gripenplan-till-libyen_6048201.svd. Läst 2011-03-29. 
  18. ^ http://www.sundayobserver.lk/2011/05/22/oostory.asp?sid=20110523_06&imid=EU_UUU.jpg&dt=[May%2023%202011]
  19. ^ http://kuwaitsamachar.com/index/news/eu-opens-diplomatic-office-libyas-rebel-east
  20. ^ http://thechronicleherald.ca/World/1244761.html
  21. ^ ”Air Force Ops” (på French). Belgian Ministry of Defence. http://www.mil.be/aircomp/subject/index.asp?LAN=fr&ID=1881. Läst 25 mars 2011. 
  22. ^ ”L'AM e l'Operazione 'Odyssey Dawn'”. http://www.aeronautica.difesa.it/News/Pagine/AeronauticaMilitareeOperazioneOdyssey.aspx. Läst 25 Match 2011. Okänd parameter 1
  23. ^ ”Danish F-16s drop their first bombs on Libya”. 23 mars 2011. Arkiverad från originalet den 23 mars 2011. http://www.webcitation.org/5xPYN99tj. Läst 24 mars 2011. Okänd parameter work
  24. ^ ”Operation Odyssey Dawn Under Way In Libya”. http://www.defense.gov/home/features/2011/0311_libya2/. Läst 27 mars 2011. Okänd parameter publisher
  25. ^ Svd.se (2011-03-11) Stridsflygplan mot Gaddafi
  26. ^ Libya live blog: Benghazi doctor says 95 people killed by pro-Gadhafi assault”. Blogs (CNN). 20 March 2011. http://news.blogs.cnn.com/2011/03/20/libya-live-blog-allied-airstrikes-continue-against-gadhafi-forces/?hpt=T1/. Läst 21 mars 2011. 
  27. ^ ”African Union demands end to military strikes on Libya, skips Paris meeting”. Sudan Tribune. 2011-03-20. http://www.sudantribune.com/NAfrican-Union-demands-end-to,38339. Läst 2011-03-28. 
  28. ^ Varas, Arturo (25 februari 2011). ”Chavez Joins Ortega and Castro To Support Gaddafi”. http://www.ecuadortimes.net/2011/02/25/chavez-joins-ortega-and-castro-to-support-gaddafi/. Läst 25 mars 2011. ”The Venezuela president Hugo Chavez expressed in his twitter his support to Muammar al Gaddafi, by saying that the Libyan leader faces a civil war. With this comment he joined the Cuban leader Fidel Castro and the president of Nicaragua, Daniel Ortega as the only voices in favor of Gaddafi.However, Ecuador opted to maintain diplomatic prudence... Meanwhile 12 countries of Latin America condemned the violent suppression that the Libyan leader, Muammar al Gaddafi, used to respond to the demonstrations of civilians that demand his resignation.” Okänd parameter work

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]