Ligand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För betydelsen inom biokemi, se ligand (biokemi).
Cisplatin, ett komplex med platina som centralatom och fyra ligander: två kloridjoner och två ammoniakmolekyler (ammingrupper).

En ligand är en atom, jon, eller molekyl (se funktionell grupp) som vanligtvis donerar eller delar en eller flera av sina elektroner bundna i en koordinerad kovalent bindning runt en central atom (liganden agerar som en Lewisbas). Bara ett fåtal exempel finns där ligander mottar elektroner från centralatomen (då liganden agerar som en Lewissyra).

I oorganisk kemi är centralatomen vanligtvis en metall eller metalloid, men även den organiska kemin behandlar ligander, till exempel för att skydda funktionella grupper (BH3 som ligand för att skydda fosfiner) eller att stabilisera reaktiva föreningar (THF som ligand för BH3 för att göra den lättare att hantera). Molekylen som uppstår genom koordineringen av en eller flera ligandmolekyler till en centralatom kallas komplex.

Några faktorer som bestämmer liganders egenskaper är deras laddning, storlek, och kemin hos de individuella atomerna i liganden.

Liganderna i ett komplex:

  • stabiliserar centralatomen och
  • bestämmer centralatomens reaktivitet